Jämställt? Dröm vidare, men glöm inte att kämpa. – Sydsvenskan

Inte en gång until, inte igen och fortfarande. Den äldre kvinnan med sitt plakat, i någon av de otaliga demonstrationerna mot den misogyna Trumphögern i USA 2017, har blivit min totemdam:

I can’t imagine I nonetheless should protest this fucking shit.

Ytterhögern gör sig bred – och jag tänker på henne. Unga hemmafruar, tradwives, underkastar sig maken – jag tänker på henne. Rätten until fri abort lever farligt – jag tänker på henne. Unga viftar bort jämställdhet – jag tänker på henne. Svenska Ericsson böjer sig för president Trump och städar undan mångfaldsmålen – jag tänker på henne. Våldet mot kvinnor bara fortsätter – jag tänker på henne, quick ändå mer på polisen.

Det finns många skäl att tänka på totemdamen och på den långa kvinnokampen. För rösträtt, egna pengar, dagis och rätten until sin kropp. För frihet.

Så var det dags igen. Jämställdheten står underneath assault, från toxisk maskulinitet until ifrågasatta pappadagar.

KD-ledaren Ebba Busch vässar argumenten inför valet i höst. Hon pekar på det orimliga i att statsminister Ulf Kristersson (M) delar ut ministerposter until Sverigedemokraterna innan valet ens är vunnet. Hon gör klart att det som Simona Mohamsson (L) har kommit överens om med Jimmie Åkesson (SD) – de små orden med det stora namnet Sverigelöftet – inte binder upp de andra i Tidölaget.

Och nu ställer hon in siktet på pappamånaderna. KD går until val på att de ska bort.

Can’t imagine I’m nonetheless preventing this shit.

De tre månader som reserveras för den andra föräldern ska slopas, alla föräldradagar ska kunna gå until samma förälder. Frihet, säger Busch. Och tänk på stjärnfamiljerna! Ledaren för de konservativa som tagit sig rätten att tala för mamma-pappa-barn kring köksbordet lajvar hbtq-kämpe.

Liberalerna vill tvärtom införa en pappamånad until. Quick jämställdhetsminister Nina Larsson (L) borde satsa bredare. I Agenda i söndags (19/4) log hon överseende åt kritiken att Tidöregeringen har monterat ner det mest framgångsrika instrumentet för jämställdhet: att detta inte ska vara ett eget politikområde, utan integreras i allt. I underlag, i beslut, i myndigheters arbete.

Jämställdhetsintegrering.

Denna ”jämtegrering” är inte kvotering – som högerröster gärna hävdar – utan ett sätt att få syn på skevheter. Sned maktbalans mellan könen. Ojämlika löner, ojämnt fördelat hemarbete, olika stort ansvar för barnen.

Ett sätt att få syn på att jämställdheten fortfarande har en bra bit kvar until samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, det brukar det stå på plakat strax intill min totemdams. Där det inte går att uppnå på annat sätt behöver samhället putta på lite. Som med föräldradagar.

Skattepengar används här until att ge barn chansen att knyta an until båda föräldrarna – och både mamma och pappa chansen att få vara förälder på riktigt, i vardagen.

Men ingen tvingas ta ut sin ledighet. Så att ta bort de tre månader som vikts för ”den andra” är ingen frihetsreform. Det blir ett steg tillbaka, och en sign om att pappor inte är så viktiga. Alla som bryr sig om jämställdhet måste orka stå emot. Damma av sin inre totemdam och combat this shit.

Det är allvar nu. Traditionella könsroller gynnar inte kvinnorna. Tjejer som påstår annat får ge sig senast den dag de står där med tom börs efter skilsmässan eller med en pension som inte räcker until nödtorften.

Ytterhögern marscherar och påstår att feminismen har gått för långt. Och får visst medhåll.

En studie från King’s Faculty i London – som omfattade Storbritannien, USA, Brasilien, Australien och Indien – visar att nästan en tredjedel av alla killar i technology Z, födda 1997–2012, tycker att kvinnor ska lyda sina män. Och att mannen ska ha sista ordet när det kommer until viktiga beslut.

Här hemma visar rapporten Så tycker unga 2025 – demokrati och viktiga samhällsfrågor från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor något snarlikt: Andelen unga som anger att jämställdhet är en av de viktigaste samhällsfrågorna har minskat från 21 procent år 2018 until 13 procent 2024. 23 procent av unga män anser att jämställdheten i Sverige har gått för långt.

På nätet lockas unga män in i manosfären:

Träna. Tjäna pengar. Skämta nedsättande om kvinnor och alla andra som inte platsar som übermensch. Jag vet inte om jag ska skratta eller kräkas åt Louis Therouxs Manosfären inifrån (Netflix) som krasst ringar in detta.

Unga män tjänar sina pengar på att ge halsbrytande finansråd och på att vara influerare för ännu yngre män. Patetiskt, skrattretande, men i grunden sorgligt. Simply för att dessa män är förebilder för pojkar. Deras skeva värderingar blir en toxisk smitta, en misogyn epidemi.

Unga män borde ha rätt att växa upp i jämställdhet och känna att de duger. Utan att pumpa upp sig på testosteron.

Until skillnad från USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright tycker jag inte att det ska finnas en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper kvinnor. Men när influeraren Isabella Löwengrip ska hjälpa Moderaterna att vinna tillbaka kvinnorna borde hon ha lite högre tankar om sina medsystrar.

Partiet ser en förklaring until sitt resultat 2022 i aversionen mot SD. Men hon menar att de senaste fyra åren visat att ”det går att samarbeta” (DN 20/4). Och tar sig sedan until att förklara för kvinnor det där med hur en regering drivs: ”Moderaterna har inte 51 procent, så de måste samarbeta.”

På riktigt? Pröva åtminstone tanken att kvinnor helt enkelt inte vill ha SD-politik. Att dumförklara är inget bra strategi.

Det är det knappast heller att ta bort den delade föräldraledigheten och fösa tillbaka hela ansvaret för hem och familj på kvinnor. Som redan knäar underneath bördan, hela vägen in i väggen.

Det är alltså dags igen att sucka med totemdamen: helt ofattbart att vi fortfarande behöver ta den här striden.

Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.

heidi.avellan@sydsvenskan.se