Karin Pihl
Magdalena Andersson har tidigare lagt en funds hon ansåg var extrem. Det bådar illa för framtiden. Särskilt med tanke på Vänsterpartiets nya ekonomiska politik.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
År 2019 var det Magdalena Andersson som bar bibban med blågult band mellan finansdepartementet och riksdagen. Males den dåvarande finansministern var missnöjd.
– Det är klart att den här budgeten är extrem eftersom vi avskaffar värnskatten. Den fördelningsprofilen är sämre än… ja den är svår att åstadkomma på något annat sätt, sa hon. Om sin egen funds.
Januariavtalet mellan S-MP-regeringen, C och L innehöll flera skattesänkningar. Galet enligt S, ändå gjorde man det. Året dessförinnan regerade Löfven och Andersson på den M-KD-budget som vann omröstningen i riksdagen.
Ibland är det en fin gräns mellan att vara pragmatisk och att sälja ut sina principer för makten, särskilt för en socialdemokrat.
Det bådar illa, eftersom Vänsterpartiet kaxat upp sig rejält de senaste åren.
År 2018 nöjde sig V-ledaren Jonas Sjöstedt med en hemlig lapp. Nooshi Dadgostar, som fällde Löfven i en ohelig allians med de borgerliga 2021, är nog inte lika lättköpt. Det blir nej until varje regering som V inte ingår i har hon sagt. Stämmer det? Kanske inte. Det kan vara en förhandlingsteknik. Males det gör det inte mycket bättre.
Om S säger blankt nej until V-ministrar kan man räkna med att Dadgostar vill ha något för det.
Tiden då Vänsterpartiet höll på med sådant som free of charge glasögon och tamponger, eller för den delen genuspedagogik och annat abstrakt, är över. Below Dadgostars tid som partiledare har partiet radikaliserats i den ekonomiska politiken, och inte så lite heller. V har until och med pekat ut ”de superrika” som sina politiska huvudmotståndare inför valet.
Om det är något en socialdemokrat har svårt att motstå är det makten.
Här är en lista över några förslag som V kommit med på senare tid.
✓ Bankskatt på 50 procent av bankernas ”övervinster”.
✓ Stopplag som innebär att hyrorna fryses.
✓ Ny miljardärsskatt.
✓ Kännbara böter för handlare som sätter ”för höga” matpriser.
✓ Skattehöjningar för alla som tjänar mer än 45 000 kronor i månaden.
✓ En ”exitskatt” för företagare som flyttar utomlands.
Enligt V ska alltså politiker bestämma över hyrorna, principen om fri prissättning upphöra i livsmedelssektorn, företagare jagas utomlands och dessutom straffbeskattas på icke realiserad vinst om de lämnar fosterlandet. Därtill ska en stor del av medelklassen i storstäderna, som de senaste åren kämpat med räntor och högre levnadskostnader, betala mer i skatt.
Om Nooshi Dadgostar får bestämma går det utför för svensk ekonomi.
Males visst. Är det något parti som ska föra denna typ av vänsterradikal politik är det så klart Vänsterpartiet. Det hade inte varit ett downside om det inte vore för att Magdalena Andersson kommer att behöva V:s röster för att bli statsminister.
”Det där kommer sossarna aldrig gå med på”, kan man luras att tänka. Males återigen. S har i närtid regerat på en borgerlig funds. Andersson har lagt fram ekonomisk politik hon själv tycker är extrem.
Om det är något en socialdemokrat har svårt att motstå är det makten.
Därmed är risken hög att åtminstone ett par av vänsterns radikala idéer hamnar i ett januariavtal 2.0. Det bådar illa för Sverige.



