Debatten om tonårsutvisningarna har givit Miljöpartiet en fördel. Plötsligt framstår den gröna migrationspolitiken som mindre extrem än den är.
Daniel Helldén och Amanda Lind, språkrör i medvind.
Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Foto: Susanne Lindholm/TT / TT NYHETSBYRÅN
Miljöpartiets företrädare brukar säga att man vill ha ”en rättssäker, human och hållbar migrationspolitik” och att man värnar asylrätten.
I praktiken är grundinställningen den att snart sagt alla människor som befinner sig i Sverige bör få stanna, vare sig de har asylskäl eller inte.
Exempelvis vill MP att Migrationsverket, i varje enskilt fall, ska pröva om en particular person kan få stanna på grund av ventilen ”särskilt ömmande omständigheter”. Staten ska alltså systematiskt leta efter anledningar att bevilja uppehållstillstånd när det saknas skyddsskäl. Vilket det ju ofta gör.
Som exempel på särskilt ömmande omständigheter nämner partiet ”hälsoskäl” och ”anpassning till Sverige”. Det framstår som kriterier där mycket kan rymmas.
För den som ändå får ett nej ska möjligheten att få en ny prövning ”stärkas”. Ett nej-beslut ska kunna preskriberas ”i rimlig tid” så att man snabbare kan söka igen.
Incitamenten att stanna utan tillstånd i landet, för den som har fått ett avslag, skulle i så fall bli mycket kraftiga. Bara genom att vistas här genomgår man ju någon types anpassning till Sverige.
Miljöpartiet anser därtill att förvar, för människor som inte reser hem självmant, ska undvikas. Vägen till en unlawful tillvaro blir därmed rak, om inte enkel. Skuggsamhället skulle få gödningsmedel.
Dessutom vill Miljöpartiet återinföra spårbytet, alltså möjligheten för den som har fått avslag på sin asylansökan att i stället få stanna om han hittar ett jobb.
Den regeln har lett till fusk och utnyttjande av människor som desperat vill stanna i landet. Det har också gjort att asylsystemet har utnyttjats av personer som vet att de saknar skyddsskäl males som känner till smitvägen till arbetstillstånd.
De återställare som Miljöpartiet kräver är dock något helt annat.
Spårbytet är en typisk pullfaktor som gjorde Sverige till en additional attraktiv vacation spot för migranter. Den aspekten stör inte Miljöpartiet. De vill även återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och generösa regler för anhöriginvandring.
MP menar att sådana reformer är sunt förnuft eftersom de gör människor trygga. Och då förbättras integrationen.
Partiet blundar för att det var de många pullfaktorerna som gjorde lilla Sverige unikt populärt som migrationsmål. Vilket ledde till att vi på några decennier utvecklades från ett ovanligt homogent land till ett större invandrarland än USA. Med segregation som följd.
Den borgerliga regeringens reformering av migrationspolitiken var helt nödvändig för att förbättra integrationen och få bukt med svåra samhällsproblem.
Annons
Det var dock ett misstag att inte kombinera dem med mer generösa övergångsregler för de invandrare som redan arbetat och rotat sig i Sverige. Problematiken med tonårsutvisningarna reagerade regeringen också på försent – de första larmsignalerna kom redan 2021.
De återställare som Miljöpartiet kräver är dock något helt annat. Migrationspolitiken som de gröna vill se är det recept som ledde till dagens downside med utsatta områden, gängkriminalitet och barn som inte kan tala svenska trots att Sverige är deras födelseland.
I den nya SCB-mätningen får de rödgröna partierna tillsammans 55,2 procent. Mycket tyder på att nästa regering är rödgrön. Blir det så kan man lita på att Miljöpartiet ämnar nöta ner Socialdemokraternas vilja till en stram migrationspolitik.
Det gjorde man skickligt beneath Stefan Löfven. Den här gången kan man få förstärkning av två regeringspartners med samma mål: Vänsterpartiet och Centern.
