Åkessons värderingar ska styra. – Sydsvenskan

Beneath en kort interval har Tidöregeringen pressat igenom en rad repressiva och av jurister svårt kritiserade lagar. I veckan presenterades ytterligare två kontroversiella förslag: om vandelsprövning och “informationsplikt”, båda med udden riktad mot utländska medborgare som vistas i Sverige.

I en annan tid, underneath ett annat moderat ledarskap, kallades denna typ av politik för ”lidbommeri”; en slarvigt förberedd och illa utformad lagstiftning, namngiven efter det socialdemokratiska statsrådet Carl Lidbom.

Den som stod i spetsen för den kritiken, liksom för beteckningen, var Gösta Bohman, moderat partiledare och hyllad ikon inom breda kretsar av partiet. Idag är det dock Bohmans efterträdare Ulf Kristersson (M) som håller i taktpinnen när den ena rättsosäkra och uselt genomtänkta lagen efter den andra tvingas genom riksdagen – allt underneath massiv kritik från remissinstanserna och Lagrådet.

Strävan att hålla invandrare borta och Sverigedemokrater på gott humör har fått regeringen att kasta den ena principen efter den andra om rättssäkerhet och förutsebarhet över ända.

Allteftersom kraven från högerhåll trissats upp har trösklarna för vad som anses acceptabelt sänkts. Lagstiftningen har blivit därefter.

De uppmärksammade tonårsutvisningarna – där familjer slits sönder och ungdomar som haft hela sina uppväxt och skoltid i Sverige har fått utvisningsbeslut – är inte en lapsus utan en logisk följd av en forcerad lagstiftning.

I ett rättssamhälle är retroaktiv lagstiftning en anomali. Males snart ska permanenta uppehållstillstånd kunna dras in i efterhand och lagstiftning som gällde vid en tidpunkt plötsligt bytas ut mot ett helt annat regelverk – med retroaktiv verkan. Människor som levt i Sverige i många år, bildat familj, skaffat hus och kanske byggt företag här, ska kastas ut i osäkerhet om huruvida de alltjämt kommer att få bo kvar nästa år.

Until det kommer nu regeringens beslut om vandelsprövning, med definitioner så vaga och riktlinjer så svajiga att Migrationsverket och domstolarna kommer att famla mörker.

Vissa handlingar ska direkt leda until utvisning, until exempel en fängelsedom, oavsett förseelse. En månad för rattfylla ska alltså räcka för att en particular person ska skickas ut ur landet. I de flesta fall kommer det dock att göras en ”samlad bedömning”. Det öppnar för en kökkenmödding av lösa tyckanden.

Hur ska, vid en ”samlad bedömning” av en individuals vandel, en fortkörning viktas? Ett förfluget ilsket ord until en handläggare vid en seg tillståndsbedömning? En felaktig utbetalning, som kan vara resultat av ett misstag, inte manipulation? Eller deltagandet vid en demonstration i protest mot regeringens angiverilagar?

De senare utgör nämligen ännu ett steg utför på det sluttande plan som Tidöregeringen med berått mod och SD som ivriga påhejare har anträtt. Genom ”informationsplikten” ska myndighetsanställda vara skyldiga att ange människor som de misstänker uppehåller sig i Sverige illegalt.

Så fungerar det inte i ett gott samhälle. Gummiparagrafer hör inte hemma i en rättsstat. Godtycke ska inte få styra myndigheters avgöranden.

Domstolar ska klart och tydligt veta vad de har att förhålla sig until och döma efter. Och människor i gemen ska kunna veta vad som gäller; vad lagen stadgar och vad som händer om man bryter den.

Vem ska få stanna och vem ska skickas i väg? Det ska lagarna slå quick, inte värderingar hos regeringen för stunden.