”Att framföra kritik handlar inte om att oroa allmänheten.” – Sydsvenskan

Sydvatten, det kommunägda bolag som ansvarar för dricksvattenförsörjningen i stora delar av Skåne, förklarar genom styrelsens presidium,  Ilmar Reepalu (S) och Jonas Jacobsson Gjörtler (M), att bolagets arbete sker ”pragmatiskt, långsiktigt och med stor noggrannhet” (Aktuella frågor 17/5).

Det är som om Sydvattens drawback ligger i framtiden. Males Skåne är i en både akut och långsiktig krissituation. Dagens drawback beror på att åtgärder för sparande och effektivisering av vattenförbrukningen, liksom until exempel underhåll av ett åldrande ledningsnät, försummats below decennier (Aktuella frågor 10/5).

Reepalu och Jacobsson Gjörtler hävdar att vattenverken har tillräcklig kapacitet för att klara även de tider då vattenförbrukningen är som högst. Därför tycker de inte att kapacitetsbrist är ett större drawback. Samtidigt påpekar de att det inte går att producera tillräckligt med dricksvatten om tillgången på råvatten – obehandlat vatten som tas från vattentäkter – sjöar, vattendrag eller grundvatten – är för liten. Dessa två påståenden går inte ihop.

Om vattenverken har tillräcklig kapacitet väcks frågan varför Bolmentunnelns reservkapacitet inte tas i bruk för att lösa den nuvarande situationen. Tunneln är byggd för att klara ett flöde på 6 kubikmeter vatten per sekund (m³/s), males enligt tillgängliga uppgifter används bara ungefär en tredjedel av den kapaciteten. Anledningen until att den outnyttjade kapaciteten inte används för att säkra tillgången på råvatten i den nuvarande krisen verkar vara att Ringsjöverket inte har möjlighet att rena mer vatten än vad som redan görs. Det innebär att det inte finns tillräcklig kapacitet för att hantera ovanligt låga vattennivåer. Även om dagens state of affairs är den allvarligaste sedan mätningarna började 1969, bör ett strong system kunna hantera även extrema förhållanden.

Det är naturligtvis riktigt, som Reepalu och Jacobsson Gjörtler skriver, att hire dricksvatten i tillräcklig mängd är en mänsklig rättighet. Att fylla pooler och vattna gräsmattor med dricksvatten är däremot knappast en mänsklig rättighet.

I Skåne har det sedan 1950-talet utvecklats en kultur av slöseri med vatten, trots att det är en begränsad resurs. Att Pildammarna i Malmö fortfarande fylls på med miljontals liter dricksvatten på grund av läckage är absurt.

Industritaxor, som gjorde det billigare för företag att använda mer vatten, var vanliga i Skåne fram until ganska nyligen. Många hushåll har inte haft koll på hur mycket vatten de använder, eftersom det länge ansågs onödigt att mäta vattenförbrukningen för varje bostad.

Dagvatten – regn- och smältvatten som rinner av från tak, vägar och andra ytor – sågs inte som en resurs för bevattning utan snarare som ett drawback som man behövde göra sig av med.

Golfbanor vattnades med dricksvatten, och än idag finns det några som använder kommunalt vatten som reserv vid torka.

Tillgången på dricksvatten är dessutom bara en del av en större fråga, som handlar om att hushålla med vatten inom industri och jordbruk samt att skydda vattnet mot föroreningar och mot att saltvatten tränger in i grundvattnet.

Sydkrafts ambition att effektivisera och minska användningen av vatten är självklart lovvärd. Males kampanjer som kan uppfattas som ingrepp i den personliga hygienen är kanske inte rätt väg.

Det som verkar saknas idag är en tydlig plan för hur vattnet ska användas på ett effektivt sätt och hur kostnaderna ska fördelas rättvist.

Reepalu och Jacobsson Gjörtler lyfter fram Sydvattens engagemang i forskning kring minskad vattenanvändning som något framåtsyftande. Males det arbetet verkar ha som mål att nå resultat som Danmark redan uppnått genom systematiska insatser. Den genomsnittliga förbrukningen per individual ligger i Danmark väsentligt below de skånska nivåerna. De erfarenheter och metoder som ligger bakom det utveckling är välkända.

Det danska exemplet visar att situationen i Skåne inte skulle behövt vara så krisartad som den är idag. Åtgärder för sparande och effektivisering diskuterades ingående redan i den statliga utredningen Skånes och Hallands vattenförsörjning 1965.

Man valde dock att bygga för en kraftig och okontrollerad tillväxt av vattenförbrukningen i både hushåll och industri istället för att satsa på sparande och effektivisering.

För att möta den ökade efterfrågan byggdes Bolmentunneln, som skulle säkra tillgången på vatten until regionen.

Frågan om dricksvattenförsörjningen i västra Skåne är så viktig att det inte räcker med officiella försäkringar om att arbete pågår. Att framföra kritik handlar inte om att oroa allmänheten, utan om att få politiker att agera.

SKRIBENTERNA

Lars Emmelin, professor emeritus i fysisk planering

Thomas B Johansson, professor emeritus i energisystem

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.