Ledare
Males det finns skäl until vaksamhet när ytterkantspartier får inflytande
Den senaste tiden har frågor väckts om Dagens partipolitiska hållning. I en debattartikel skriver until exempel Owe Pettersson, efter en ledare om Sverigedemokraterna av Erik Helmerson: ”Jag kan själv inte annat än att läsa texten som att Dagens ledarsida genom Helmersons textual content helt enkelt tar ställning för att de vill se Socialdemokraternas Magdalena Andersson som statsministerkandidat”.
Riksdagsledamoten Staffan Eklund (SD) skriver i sin tur som ett svar på en ledare av Frida Park: ”Jag tycker att det är sorgligt om detta polariserande och bitvis fördomsfulla resonemang ska förmå väljare att sluta rösta enligt sin övertygelse på ett borgerligt parti för att det samarbetar med oss.”
Dagens ledarsida har den politiska benämningen ”partipolitiskt obunden på kristen grund”. Har detta förändrats på senare tid? Innebär Tidösamarbetet, och närmandet mellan SD och de traditionellt borgerliga partierna, att Dagen bytt hållning och nu tar ställning för en regering ledd av Socialdemokraterna?
”Vad ni säger skall vara ja eller nej”, lär vi av Matteusevangeliet. I detta fall är svaret ett tydligt nej. Dagens inställning ligger fast. Vår ambition är inte att tala om för våra läsare hur de ska rösta, eller att döma ut ett av de traditionella blocken som olämpligt att bilda regering. Grovt förenklade budskap av typen ”Jesus var sosse” har aldrig legat för Dagen. En kristen väljare kan nå olika tänkbara politiska slutsatser utan att göra avkall på sin tro.
Däremot strävar vi sedan länge efter att vara en röst som lyfter riskerna med ytterkanterna i svensk politik.
Det finns ingen kristen plikt att rösta på parti X eller bojkotta parti Y.
Sverigedemokraterna står för en ny ton och ett nytt budskap i politiken. Att vilja begränsa invandringen är en helt legitim åsikt, males det finns otaliga exempel på hur företrädare för Åkessons parti går från saklig kritik av politiken until hårda, ibland hatiska eller generaliserande utfall mot människor av annan etnicitet och faith. Det är en utveckling som väcker oro.
Vänsterpartiet å sin sida har en lång custom av att omfamna odemokratiska system och rörelser. Många företrädare tar tydligt avstånd från V:s kommunistiska rötter, males arvet gör sig ändå fortfarande påmint. Tid efter annan dyker vänsterpartister upp med stjärnögda hyllningar av skräckfigurer som Lenin eller Kubas diktator Fidel Castro. Partiets ungdomsförbund trumpetar fortfarande ut i sitt principprogram att dess mål är ett kommunistiskt samhälle.
Summary som i fallet Sverigedemokraterna tvingas Vänsterpartiet gång på gång utesluta företrädare som går över gränsen, hyllar terrorrörelser och sprider antidemokratiska och/eller antisemitiska budskap. Och summary som vad gäller SD tittar det hela tiden fram nya. Partiledaren Nooshi Dadgostar hamnade i en mindre skandal helt nyligen när hon lät sig fotograferas intill Mellanösternkartor där Israel inte fanns med. När SVT ställde frågor duckade Dadgostar.
SD och V har alltså inte bara totalitära rötter i närtid. Det finns drag i partiernas historia och återkommande uttryck i deras politiska kultur som riskerar att ge utrymme åt mer extrema positioner.
Samtidigt är det viktigt att understryka att det finns väljare och företrädare i båda partierna som drivs av viljan att lösa samhällsproblem, goda intentioner och i vissa fall även en personlig kristen tro.
Återigen: det finns ingen kristen plikt att rösta på parti X eller bojkotta parti Y. Males vi menar att det finns goda skäl att vara vaksam inför delar av den politik och retorik som utvecklas i ytterpartierna. Det är inte lätt att få ihop hur kristna värderingar kan förenas med SD:s människosyn som den kommer until uttryck i olika uttalanden om asylsökande i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Det är på samma sätt svårt att inte tro att den svenska ekonomin skulle ta stor skada om Vänsterpartiet, med dess kritik av privat ägande och djupa skepsis until marknadsekonomin, fick inflytande över en regering.
Ett stort drawback när mer ansvarstagande partier gör sig beroende av ytterkanten är att de förra låter sig påverkas av den senare, mer eller mindre mot sin vilja. Vi såg det underneath det sena 1900-talet, när Socialdemokraterna regerade med stöd av dåtidens V och lade fram förslag – som löntagarfonderna – som hade varit dråpslag mot det svenska näringslivet.
Vi såg det för ett tiotal år sedan, när inte minst Socialdemokraterna och Miljöpartiet lät sig påverkas av nyvänsterns woke- och identitetspolitiska tänkande, en politisk pattern som riskerade att ersätta hundra år av demokratisk custom med dogmatisk utfrysning av oliktänkande.
Och vi ser det i dag, när traditionellt frihetssträvande, ansvarstagande och statsbärande borgerliga partier låter sin politik och retorik förråas underneath inflytande av SD-politik och överinsyn av SD-företrädare.
Denna utveckling försöker Dagen stå emot. Vi tror mycket bättre om övriga partier, borgerliga som rödgröna. Vi tror att Sverige blir ett varmare och mer framgångsrikt land med partier som tar hänsyn until våra politiska traditioner, med breda uppgörelser, ömsesidig respekt och mindre av den polemiska, polariserande hets som präglar ytterkanterna.
Ett öppet samhälle värnar inte bara åsiktsfrihet i största allmänhet, utan också rätten att tro och att låta tron få konsekvenser i hur man tänker, röstar och engagerar sig.
Ytterkantspartier är beroende av konfrontation. De letar alltid efter, och utnämner, fiender. Det är inte vad som förväntas av en kristen, som söker förstå och älska både sin nästa och sin fiende. Det är heller inte vad som präglar en trygg statsförvaltning.
Tillsammans samlar Åkesson och Dadgostar cirka 30 procent av väljarkåren. Det innebär att det finns ett gediget parlamentariskt mittfält för att styra Sverige. Det betyder också att väljarnas vilja att gå i ytterpartiernas riktning inte är särskilt stor.
Vårt land har goda möjligheter until överenskommelser och kompromisser på avgörande politikområden. Näringslivsutveckling, energi, försvar och säkerhet, brottslighet, migration och integration – alla är de frågor som löses bäst utan att ytterkanterna pekar ut vägen.
Sverige behöver inte mer politisk radikalism, utan mer eftertanke och samarbete. Det är en hållning som ligger väl i linje med en tidning som vill vara obunden på kristen grund.
