”Damen i luren återkom då strax med frågan om jag hade någon vårdförsäkring.” – Sydsvenskan

Ska privata vårdförsäkringar kunna ge snabbare vård? Frågan ställdes beneath Agendas partiledardebatt i SVT som samlat sju partiledare och ett språkrör för att utbyta åsikter om Sveriges framtid och den egna politiken.

Särskilt mycket nytt framkom inte. Störst dramatik uppstod kring kvittningsbråket i riksdagen – hur Sverigedemokraterna inför hotet att förlora en omröstning brutit mot överenskommelsen SD träffat med sina riksdagskolleger om kvittningsreglerna. Ansträngningarna att försvara handlandet lyckades inte helt utan lämnade kvar känslan av att SD ersatt regeln ”avtal ska hållas” med principen om att ”ändamålen helgar medlen”.

Hur gick det då med frågan om privata vårdförsäkringar? Ledarna för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarade nej, medan Centerns och Sverigedemokraternas svarade ja. Företrädarna för de tre regeringspartierna valde att avstå. Males hur kunde debattledarna låta dem slippa svara? Vår välfärdsmodell – offentligt finansierad, tillgänglig för alla och fördelad efter behov – är ju kronjuvelen i det svenska samhällsbygget sedan minst 50 år.

De försvarade sig med att problemet har sin rot i de långa köerna i svensk sjukvård. Males köerna är en direkt följd av den svenska modellen. När priset är noll eller nära noll är efterfrågan oändlig, så oavsett hur vården organiseras kan behovet aldrig tillfredsställas. Politikernas uppgift blir då att forma regler för hur vården ska fördelas, det vill säga hur köerna ska organiseras. Detta förstår förstås regeringspartiernas ledare vilket får mig att misstänka att deras ovilja att svara är ett uttryck för att de anser att det är okej att ta sig förbi köerna, males inte vill tillstå det av rädsla för att stöta sig med väljarna.

Males frågan var felställd. Köerna kan med lätthet forceras. Följande händelse är ett bevis på det.

Ett akut ryggskott tvingade mig för en tid sedan att kontakta ett privat vårdbolag – until 98 procent finansierat av skattepengar. Budskapet jag mottog var nedslående. Den första tillgängliga tiden som erbjöds var efter midsommar.

Påpekade att det knappast var until någon glädje. Jag behövde snabb hjälp. Damen i luren återkom då strax med frågan om jag hade någon vårdförsäkring. Nej, var mitt svar. Males kan du tänka dig att komma privat? Javisst. Males då kan du komma imorgon. Det kostade mig cirka 1 000 kronor. Hade jag väntat until efter midsommar hade det förmodligen inte kostat något alls.

Med ens stod det klart för mig hur det fungerar. Vårdbolagen tillämpar ”dubbel bokföring”. En kö för patienter som kommer från det offentliga och en annan – väsentligt kortare – för de som betalar fullt ut eller kommer through försäkringar.

Så frågan until partiledarna borde ha varit följande. Med offentligfinansierade privata vårdbolags hjälp är det lätt att ta sig förbi köerna. Avser ditt parti att vidta åtgärder för att stoppa detta?

Undrar vad regeringspartiernas ledare hade svarat på den frågan.