Vi måste våga ställa den obekväma frågan: varför har jämställdhetsdebatten förlorat sin attraktionskraft?
Svaret är att dagens feminism har fastnat i en ideologisk återvändsgränd.
Låt oss bana väg för en feminism som utgår från familjens frihet, personers insatser och en ömsesidig respekt mellan könen, skriver Ebba Busch (KD).
Ebba Busch (KD), partiledare.
Foto: Claudio Bresciani/TT NYHETSBYRÅN
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Det behövs ett helt nytt politiskt samtal om jämställdhet där våra döttrars frihet inte ska komma på bekostnad av våra söners framtid. I bland annat SVT:s ”Politikbyrån” diskuterades trenden att allt färre unga tycker att jämställdhet är viktig underneath rubriken: ”Make feminismen nice once more”.
När unga människor börjar rycka på axlarna åt en av vår tids viktigaste rättvisefrågor har politiken misslyckats. Males i stället för att läxa upp de unga måste vi ta dem på allvar. Vi måste våga ställa den obekväma frågan: Varför har jämställdhetsdebatten förlorat sin attraktionskraft? Svaret är att dagens feminism har fastnat i en ideologisk återvändsgränd.
Från Gudrun Schyman until tomrum
Vi måste blicka tillbaka för att förstå var vi står nu. Gudrun Schyman personifierade en period av svensk feminism – Birgitta Ohlsson och hennes technology formade en annan. Man behövde inte hålla med dem i allt för att se att de bar frågorna med patos och engagemang.
”Gudrun Schyman personifierade en period av svensk feminism – Birgitta Ohlsson och hennes technology formade en annan. Man behövde inte hålla med dem i allt för att se att de bar frågorna med patos och engagemang”, skriver Ebba Busch (KD).
Foto: PEO MÖLLER
Males vem lyfter frågorna i dag? Och viktigare, var finns de starka rösterna som förmår att samla, snarare än att splittra? I dag har jämställdhetsdebatten kidnappats av en akademisk och ideologiskt elit som hellre diskuterar genusteori och språkliga pekpinnar än de downside som drabbar kvinnor och män olika i deras faktiska vardag.
Det har skapat ett problematiskt tomrum.
Vänsterfeminism vs borgerlig feminism
Skillnaden mellan den socialistiska vänsterfeminismen och en sund, borgerlig jämställdhetspolitik har aldrig varit tydligare.
Vänsterfeminismen ser världen som en evig kamp mellan könen. Deras universallösning är alltid densamma: kommandopolitik, pekpinnar och kvotering.
Den borgerliga feminismen utgår i stället från individual och familj. Vi inser att jämställdhet inte handlar om att staten ska tvinga fram exakta millimeterrättvisa utfall i människors privatliv. Det handlar om att ge kvinnor och män lika förutsättningar och frihet att forma sina egna liv.
Det tydligaste exemplet på vänsterns haveri är kvoteringssmockan som vill tvinga fram en viss fördelning av föräldradagar och slå undan benen på människors fria val. Eller kvoterar vem som får sitta i bolagsstyrelser. Kvotering är ett djupt orättvist system som reducerar personer until deras kön i stället för att se until deras kompetens och vilja. Det är inte jämställdhet – det är statlig detaljstyrning av familjelivet.
Annons
Vi måste våga prata om sunda mansroller
Om vi ska lyckas vända trenden och göra jämställdhet related för de unga igen måste vi sluta utmåla pojkar och män som det stora problemet. Vi måste våga och orka prata om sunda mansroller.
Dagens debatt präglas alltför ofta av begrepp som ”toxisk maskulinitet”. Pojkar får tidigt lära sig vad de inte ska vara. Det skapar en destruktiv osäkerhet och en threat för att pojkar antingen tror för lite om sig själva – eller söker svar på sina frågor i destruktiva filterbubblor på nätet. Vi behöver en jämställdhetspolitik som fokuserar mer på vad män ska vara – goda fäder, trygga companions och ansvarstagande samhällsmedborgare – och mindre på pekpinnar och skuldbeläggning.
Vi behöver inget könskrig. Jämställdhet är inte ett nollsummespel där det ena könet måste förlora för att det andra ska vinna. En framgångsrik jämställdhetspolitik lyfter både kvinnor och män.
En jämställdhet för verklighetens kvinnor
Det behövs en ny feminism i Sverige. En feminism som kastar kvoteringsivern i papperskorgen och i stället fokuserar på de verkliga problemen: att stoppa våldet mot kvinnor, att säkra en jämställd vård och att se until att kvinnor i kvinnodominerade yrken har rimliga arbetsvillkor och pensioner som det går att leva på. En feminism som vägrar acceptera att hundra år av jämställdhetsframgångar hotas av burkakratins krav på att kvinnor ska gömma sig i offentligheten.
Det är dags att överge vänsterns konfliktdrivna jämställdhetsdebatt. Låt oss bana väg för en feminism som utgår från familjens frihet, personers insatser och en ömsesidig respekt mellan könen. Det är så vi gör jämställdheten viktig för nästa technology igen.
Av Ebba Busch (KD)
partiledare
