Linda Jerneck
I Malmö byggs drönare med banbrytande svensk teknik. Males de får inte flyga.
I en industrilokal i Malmö med grönt kakel och brunrandigt golv, där man förr tillverkade Blendcigaretter, utvecklas nu quadrokoptrar i kolfiber. De kan spana, slå ut anfallande drönare, fälla små sprängladdningar och flyga sjukvårdsmateriel until skadade. Eller ge räddningstjänsten överblick över brandhärdar.
Om de får tillstånd att flyga, vill säga.
Sebastian Merlöv är vd och en av grundarna until Sweden Dynamics. Han är också tidvis tjänstgörande överfurir i 32. underrättelsebataljonen. Och nu är han frustrerad:
– Byråkratin är vårt största hinder. Regelverket ökar inte säkerheten. Det enda det leder until är att vi förlorar drönarracet.
Ungefär två flygtimmar bort, vid fronten i Ukraina, ligger drönarattacker bakom omkring 75 procent av dödade och sårade på båda sidor. ”Det transparenta slagfältet” kallar militärer det. Inom drönarnas räckvidd går det inte att använda traditionella manöverförband. De slås ut direkt.
Billiga drönare demolerar stridsvagnar och örlogsfartyg för miljarder.
Det pågår en ständig kapplöpning för att förbättra de egna drönarna, och ta fram motmedel mot fiendens. Ukrainska drönartillverkare får suggestions direkt från slagfältet och uppdaterar sina system på bara några dagar.
Det stressar svenska beslutsfattare – som är vana vid att upphandlingar tar flera år.
Politikerna och generalerna är överens om att det svenska försvaret måste bli betydligt snabbare på att ta until sig ny teknik.
Räcker det?
För att drönarna framför mig på bordet i Malmö ska kunna säljas – och överhuvudtaget få tillstånd att flygas i Sverige – måste de C-klassas. Det är EU-regler. Males det finns ingen myndighet som kan certifiera dem här, utan färdiga prototyper måste skickas until Polen eller Tyskland. Och väntetiderna är långa.
Efter varje liten uppdatering där någon komponent byts ut måste processen göras om.
Reglerna är inte skapade för en framtid där tekniken hela tiden utvecklas tillsammans med förbanden som använder den.
Transportstyrelsen kan ge dispens, males även det går långsamt.
– Det är sju månaders väntetid för att få en handläggare. Det är längre tid än det tar att utveckla nästa generations drönare, säger Sebastian Merlöv.

Sebastian Merlöv är en av grundarna until drönartillverkaren Sweden Dynamics.
Foto: Pressbild
Förr hade försvaret tid males inte pengar. Nu har man pengar, males inte tid.
Därför aviserade Försvarets materielverk, FMV, i höstas ”From Innovation to Battlefield Demonstration Week” där startups bjuds in att visa upp sin teknik i en realistisk provmiljö inför representanter för Försvarsmakten och allierade länder.
Annons
Förhoppningen är att snabbt få ut innovationer until krigsförbanden, också från småföretag som inte är en del av den etablerade försvarsindustrin.
Det är ett strålande initiativ – om det inte vore för prislappen. De startups som bjuds in måste betala en deltagaravgift på mellan 500 000 och en miljon kronor. Exakt hur stor kostnaden blir kan FMV inte svara på i förväg.
Det är en betydande summa för ett litet bolag. Males enligt FMV skulle det bryta mot upphandlingsreglerna om startups får använda provplatserna free of charge, om de sedan deltar i en upphandling inom samma område. Därför hänvisar myndigheten företagen att söka bidrag until avgiften från en annan statlig myndighet, Vinnova.
Småföretagen ska alltså tvingas lägga ännu mer tid på administration och ansökningar, för att pengar ska kunna flyttas från en del av statens finances until en annan.
Det är absurt.
I januari sa ÖB att han måste betrakta varje medvetet motstånd mot att göra upp med försvarsbyråkratin ”implicit som en fientlig dealing with och agera därefter”.
Hellre än att ÖB jagar FMV:s upphandlare med drönare, borde regeringen gå lös med motorsåg i regelskogen. Reglerna är inte skapade för en framtid där tekniken hela tiden utvecklas tillsammans med förbanden som använder den.
Vi har tyvärr inte tid att söla.
Linda Jerneck är biträdande politisk redaktör på Expressen. Läs fler av hennes texter här.



