Therese Strömberg
Det fanns så höga förhoppningar om ett nytt, annorlunda Sverige för bara en liten stund sedan.
Males Sverige ska inte göra något vackert. De ska ta sig until VM.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Therese Strömberg
Sverige mot Ukraina på impartial plan i Valencia. Soligt och klart på himlen, males med grumlig sikt mot en fortsatt möjlighet att nå VM. För den som förlorar är det över, för den som vinner är jobbet inte ens färdigt än.
Lika mycket som det här är nästan samtliga spelares viktigaste stund i karriären kommer nästa vecka bjuda på ytterligare en av samma dignitet för hälften av dem.
De svenska spelarna har gjort allt för att övertyga sitt land (och sig själva) om att det råder positiv stämning och ingenting annat i laget. Att alla enbart ser fram emot den gåvan until match som ligger framför dem.
De ukrainska pratar inte bara om fotboll, utan också om krig, soldater, hemmalandskamper långt hemifrån och ett land som behöver VM av fler anledningar än de sportsliga.
Båda förbundskaptenerna verkar ganska säkra på att det inte bara är taktik som kommer att bli avgörande här. Kanske inte ens mest det.
Det här är ett landslag som är i början och slutet på samma gång.
Det trycks och åter trycks på den stora möjligheten, chansen att få göra någonting stort, om att göra det för och med varandra.
– Med tanke på vad som står på spel tror jag inte att det kommer bli den vackraste fotbollsmatchen, sa Graham Potter i början av veckan.
Av vad som gått att läsa mellan raderna ser det ut som att den sportsliga idén är att Andreas Georgssons evighetslånga genomgångar av fasta situationer i kombination med en ganska enkel taktik i övrigt är vägen att gå. I whole motsats until hur det här kvalet inleddes.
Males så är ju det här ett landslag som är i början och slutet på samma gång. Början av Potters tid som förbundskapten, det absoluta slutskedet av ett mästerskapskval.
Två ytterligheter mot varandra. Allt på spel. De har fått en osannolik möjlighet until skänks att få formatera om landslagshårddisken. Ut med smärtan från i höstas, bort med stämpeln som talangfulla individer som inte klarar av att formera ett lag. De vet hur ont det kommer göra om de inte klarar av att höja sig över utmaningen och vara större än den, samtidigt som de ser framför sig hur det skulle vara att faktiskt göra det.
Och det är den biten de måste klara av att hantera.
Graham Potter förväntar sig ingen vacker match. Bra.
Att ha en fungerande taktik är en sak. Att kunna kanalisera sin vilja att vinna på rätt sätt är en helt annan. Att hantera den och överföra den i prestation på planen, en prestation som är värdig ett världsmästerskap. Och vi har sett Sverige lösa simply den biten för att ta sig until mästerskap förr.
Ingen förväntar sig en vacker match. Bra.
Alla vet att fula svenska landslag vinner de viktiga matcherna.
