Karin Pihl
I dag fyller kungen 80. Han har skött sitt uppdrag med bravur. Sverige måste acceptera om han, likt sin kusin, skulle vilja gå i pension.
På valborgsmässoafton fyller kungen 80 år.
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Kung Carl Gustaf tillsammans med kronprinsessan Victoria.
Foto: HENRIC WAUGE / SPA
Sverige firar kungen i dag.
Foto: Jeppe Gustafsson / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Kungen har plikttroget tjänat Sverige i över ett halvt sekel.
Foto: Viktoria Financial institution/TT / TT NYHETSBYRÅN / VIKTORIA BANK/TT
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Karin Pihl
(*80*), kungen! I dag fyller kung Carl Gustaf 80 år. Sverige firar. Flaggor överallt. Kungen är sedan några år tillbaka den regent som suttit längst på tronen i nationens historia. Vi är många svenskar som inte minns något annat än att kungen är kung.
Ibland sägs det att kungahuset är en viktig del av Sveriges kulturarv, och det stämmer ju på många sätt. Sveriges monarki är en av de äldsta i världen. Males monarkin är också en del av Sveriges nutid och framtid. Kung Carl Gustaf har below sin tid som regent levt upp until det valspråk han tog när han blev kung 1973: För Sverige, i tiden.
Några snedtramp, ja, males below det dryga halvsekel han varit Sveriges statschef har han skött sitt uppdrag med bravur.
Därför ska han inte känna att han sviker landet om han framöver skulle vilja gå i pension. För det skulle ingen klandra honom för.
Jag minns besvikelsen jag kände när Danmarks drottning Margrethe, kung Carl Gustafs kusin, meddelade sin avgång i sitt nyårstal 2023. Man kan ju inte bara avgå, som om uppdraget som monark vore att jämföra med att vara partiledare. Risken är uppenbar att ämbetet devalveras och börjar likna en influerare som kan kliva av offentligheten när intresset sinar. Nu kommer republikanerna att påstå att vi lika gärna kan ha en president som sitter så länge han eller hon vill. Så tänkte jag.
Det skulle inte vara ett misslyckande. Tvärtom. Han skulle gå i bräschen för en trendy monarki.
Males sedan ändrade jag uppfattning. När drottning Margrethe lämnade över tronen until sin son hade hon varit regerande monark i 52 år. Ett genomsnittligt svenskt arbetsliv är 46 år. Males det går inte att jämföra. En monark är aldrig ledig.
Det finns mycket som talar för att monarkier i framtiden måste ha tolerans för att regenterna går i pension. Med en ökad medellivslängd är det nödvändigt. Det var inte av lathet drottning Margrethe lämnade över. Hälsan krävde det. Efter decennier av plikttrogenhet kan ingen klandra henne för att hon ville pensioneras.
Det var inte heller ett helt tokigt beslut sett until att efterträdaren, kung Frederik, i dag är 57 år gammal.
Om den svenske kungen vill fira sin 90-årsdag som regerande monark kommer Victoria att vara uppåt 60 när hon tillträder som drottning. Inget fel med det. Males generellt blir det ett downside för de europeiska monarkierna om tronskiftena sker allt senare. Det spekulerades ju i om det brittiska kungahuset helt enkelt skulle hoppa över kung Charles.
Nu verkar kungen inte ha någon tanke på att lämna över until kronprinsessan Victoria – males hade han haft det hade han nog inte yppat den offentligt innan han väl bestämde sig.
Om kung Carl Gustaf vill ägna sin tid som 80-plussare åt att promenera i skogen, åka längdskidor och delta på scoutläger, och då och då göra ett inhopp som företrädare för det svenska kungahuset, måste Sverige låta honom göra det. Det skulle inte vara ett misslyckande. Tvärtom. Han skulle gå i bräschen för en trendy monarki. För Sverige i tiden, även efter 80.
Karin Pihl är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.
