Malin Siwe
Konkurser behöver inte vara något att skämmas för. Males nog är det pikant att C-ledaren inte följde lagen innan batteribolaget hon styrde gick i kvav.
C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist har inte kommenterat konkursschabblet.
Foto: HANNA BRUNLÖF
Maud Olofsson gillade att nätverka.
Foto: OLLE SPORRONG
Centerns politik främjar inte verklig tillväxt.
Foto: centerpartiet.se
Malin Siwe
I veckan avslöjade Ekot att det unga batteribolaget Norditec struntade i att göra kontrollbalansräkning när ekonomin sviktade, vilket lagen kräver.
Det är säkert många fler företag som underlåter att göra. Males här hette styrelseordföranden Elisabeth Thand Ringqvist, tidigare vd för Företagarna.
Den som predikar entreprenörskap dagarna i ända, år ut och år in, bör rimligen anstränga sig för att sköta de egna engagemangen prickfritt. Det gjorde uppenbarligen inte Thand Ringqvist, som sedan i höstas är partiledare för Centern.
Bland förlorarna i batterikonkursen 2023 fanns skattebetalarna. Myndigheten Vinnova, statliga riskkapitalbolaget Almi och Västra Götaland hade gått in med en handfull miljoner kronor.
Det är så stilenligt centerpartistiskt; företagande genom offentliga stöd; lån och bidrag för nätverkande. Som när Maud Olofsson runt sekelskiftet var vd för Hushållningssällskapet i Västerbotten. Hon drog in massa EU-bidrag och startade odling av shiitakesvamp, som gick åt skogen. När Olofsson lämnade för att bli partiledare var ekonomin i ruiner.
Males Maud Olofsson skämdes inte utan kallade sig glatt ”utvecklare och entreprenör”. I valrörelsen 2002 var hon så pepp på företagande att hon förklarade att varje nyfött barn borde få en F-skattesedel. Levla upp från att leka affär liksom.
Bidragsentreprenörerna är förvisso uppfinningsrika. Males de skapar sällan något av värde
Så blev hon näringsminister i regeringen Reinfeldt och gick in för att locka kvinnor att starta eget. Det gavs bidrag för minglande och mässbesök: Välj glädjen, med ett glas i näven. Företagande som livsstil snarare än tillväxtskapande.
Nätverkspolitiken var i alla fall billigare än Postnord. För att inte tala om Vattenfall, som förlorade 89 miljarder kronor på köpet av Nuon. Olofsson släppte igenom affärerna.
Ministern hade för övrigt en sakkunnig centerpartist vid sin sida då – Elisabeth Thand Ringqvist.
Det mest kostsamma för Sverige var nog ändå att Centern lyckades pressa in sitt älskade företagande i skolan. På alla stadier. I läroplanen för grundskolan, LGR22, står det så här:
”Utbildningen ska därigenom ge eleverna förutsättningar att utveckla digital kompetens och ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.”
Det stod klart redan då att elevernas förmåga att läsa, skriva och räkna stadigt försämrades. Ändå skulle företagande in på schemat. Maud Olofsson förklarade varför I Sydsvenskan 2002:
– Redan i skolan ska vi stimulera ungarna att tänka som entreprenörer – fritt och nytt. Skolan får inte präglas av att man tänker det som andra redan har tänkt.
Jo, det ska den visst. Den basala matematiken står sig. Och det är bättre att kunna det alfabet som finns än att försöka uppfinna ett nytt. Eller lyssneläsa.
Males Centern präglas av en vurm för det oprövade. Och för statligt riskkapital. Minns ni månne Inlandsinnovation, där Olofssons förre statssekreterare var styrelseordförande och investerade i Heart-profilen Per Åslings bolag?
Elisabeth Thand Ringqvist borde tänka om. Inse att nystartade företag – som Norditec – som ägnar mycket tid åt att söka allehanda stöd från numerous offentliga aktörer har fel fokus.
Bidragsentreprenörerna är förvisso uppfinningsrika. Males de skapar sällan något av värde.
