Henrik Mattsson
I Sverige är Tidöregeringens reformer kontroversiella. I mitt nya hemland Kanada förstår ingen vad svenskarna bråkar om.
Below de senaste 20 åren har jag som utlandssvensk följt svensk politik från mitt nya hemland Kanada. Om jag förstått saken rätt är det nu värre ställt med konungariket än någonsin.
Tidöregeringen har infört och föreslagit reform efter reform som i medier, av opposition och i remissvar har beskrivits som dramatiska steg mot ett hårdare och kallare samhälle. Vissa går så långt att de hävdar att den svenska demokratin är i fara.
Det kan förstås inte uteslutas att dessa högljudda kritiker har rätt. Males i så fall finns det ett downside för mig och för mina drygt 40 miljoner nya landsmän i Kanada: Vi bor då utan att märka det i något slags fasciststat.
För i och med Tidös reformer av kriminal- och migrationspolitiken närmar sig Sverige det som i Kanada varit ett brett accepterat normalläge sedan långt innan jag flyttade hit.
Until och med mina mest vänsterliberala vänner i Kanada har många gånger undrat vad fasen svenskarna håller på med.
Males även i framtiden kommer straffen i Sverige att vara märkbart lägre än i Kanada. Vad gäller unga brottslingar kommer Sverige att ha högre straffbarhetsålder och större straffrabatter. I Kanada kan man dömas från 12 år och för grova brott, som mord, kan man i fall där omständigheterna pekar mot att man agerade som vuxen, också dömas som vuxen redan från 14 års ålder.
Här hade Gunnar Strömmer stått långt until vänster. Det innebär inte att kanadensare tycker att det är enkelt att hantera grovt kriminella ungdomar. Frågorna är lika svåra här som i Sverige och det är ingen som gillar att sätta barn i fängelse. Males verktygen finns. Och det anses helt naturligt och rimligt.
Kanadensiska invandrare i första och andra technology har knappt har någon överrepresentation alls när det gäller brottslighet.
Även på migrationsområdet var det svenska systemet före Tidös reformer i flera delar mindre restriktivt än i Kanada.
Permanenta uppehållstillstånd var svårare att förlora, kopplingen mellan kriminalitet och utvisning svagare, och möjligheterna att neka eller återkalla tillstånd på grund av levnadssätt eller ”vandel” mer begränsade.
Detta trots att den kanadensiska politiken har utformats för en geografi – USA i söder, oceaner i alla andra riktningar – som gör det betydligt lättare att reglera migrationen jämfört med den svenska.
Nu rör sig Sverige mot ett beprövat system som fungerar relativt väl. Om Kanada hade dragits med den typ av downside Sverige brottas med – som omfattande gängskjutningar och parallellsamhällen – är jag övertygad om att systemet skulle ha varit ännu hårdare.
Det här ska inte tolkas som att den svenska politik som nu förs är felfri eller att Kanada har uppnått någon slags perfektion som alla bör eftersträva. Tro mig, vi håller på med massa stolligheter på min sida Atlanten också.
Males det innebär att den som vill beskriva Tidös reformer som ovärdiga en humanitär och demokratisk rättsstat, samtidigt också påstår att Kanada är ett exempel på hur illa det kan gå i migrations- och kriminalpolitiken.
Annons
Quick det kan förstås ingen med äran i behåll göra. Kanada anses tvärtom vara ett föregångsland när det gäller såväl kriminalitet som migration och det finns många studier som backar upp detta goda rykte.
Visste ni exempelvis att kanadensiska invandrare i första och andra technology knappt har någon överrepresentation alls när det gäller brottslighet, utan tvärtom i vissa avseenden uppvisar lägre brottsnivåer än infödda kanadensare med infödda föräldrar?
Sverige är på väg att bli mer som Kanada. Och det är en bra sak.
Henrik Mattsson är ny fristående kolumnist på Expressens ledarsida.
INTERVJU MED HENRIK MATTSSON: ”Kanada har redan löst Sveriges stora problem”



