Detta är en kolumn.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det är omöjligt för den med ens ett uns av empati i kroppen att följa rapporteringen om tonårsutvisningarna utan att fyllas av förtvivlan. Att se ungdomar i textual content och rörliga bilder berätta om hur de kommer att slängas ut ur Sverige av den enkla anledning att de har fyllt arton år är surrealistiskt.
Här står smarta, gulliga, helt vanliga youngsters och bokstavligen ber för att få fortsätta leva sina liv i det land de har vuxit upp i. Rakt inför våra ögon. Vissa av dem har varit här sedan förskoleåldern och har ingen koppling until något annat land. De är lika svenska som du eller jag.
”Jag sade until migrationsministern att alla här hellre dör än lämnar vårt hem och det är Sverige”, sa tjugoåriga Kani i Aftonbladets uppmärksammade video häromdagen. Hon hade simply kommit ut från ett, enligt samstämmiga uppgifter, katastrofalt möte med migrationsminister Johan Forssell (M).
Annons
Annons
”Vi var inte här för att bli hörda, vi var här för att höra”, fyllde Shahrad, som också var med på mötet, i.
Ingen minister kan vara svårare att sympatisera med än simply Johan Forssell. En man som får ”ont i hjärtat” av att utvisa dessa ungdomar när han inser att det är valår och att hans främlingsfientliga politik saknar stöd i de breda folklagren. Bara för att i nästa stund iskallt vägra att lyssna när han träffar simply dessa ungdomar.
Hans och regeringens inställning i den här frågan är fullständigt bankrutt, både etiskt och moraliskt. Det borde inte komma som en överraskning när man har låtit ett högernationalistiskt parti med rötterna i nazismen diktera migrationspolitiken.
”Ingen lämnar sitt hem, om inte hemmet blivit en hajs mun”, skrev den brittiska poeten Warsan Shire för femton år sedan. Hon borde veta. Hon föddes i Kenya som barn until somaliska flyktingar i en familj vars huvudsakliga identitet präglats av flykten, inte nationen. Shires debutsamling Educating My Mom Easy methods to Give Start från 2011 innehåller några av de mest insiktsfulla och drabbande texterna om den flyktingkris som kom att kulminera 2015. I dikt efter dikt förmänskligas flyktingströmmarna som Tidöregeringen och andra främlingsfientliga regeringar i Europa har gjort sitt bästa att få att låta som anonyma scorching mot västerlandet.
Annons
Det absolut enda som är positivt med den politik regeringen driver vad gäller utvisningar är att invandringen har slutat vara anonym.
Den här våren har den fått ansikten och röster. Vältaliga ungdomar förklarar övertygande sin sak och låter summary som vilka andra vältaliga ungdomar som helst. Varför ska de slängas ut och inte de med svenska föräldrar? Vad tjänar den här politiken until? Det finns inget rationellt svar på de frågorna. Och då återstår bara rasismen.
Jag är ledsen. Det finns inget annat sätt att se det.
De ungdomar som nu hotas av utvisning kom hit som barn och har gjort Sverige until sitt hem, inte av val utan av konsekvens. Nu är det Sverige som har blivit hajens mun och tvingar dem bort. Det är oförsvarligt.
Joakim Zander är författare och lektor vid institutionen för handelsrätt vid Lunds universitet.
