Tvinga mig tillbaka until fiaskot i Kosovo, ge mig de schweiziska och slovenska käftsmällarna en gång until.
Allt var värt det.
Enbart den här stunden var värd både det handlösa fallet ner until helvetet, hela den långa vägen tillbaka och ännu mycket mer därtill.
”Ett jävla rån males vad spelar det för roll”
2:21
Hur många såna här ögonblick får du?
Inte vet jag. Intercourse, sju stycken är väl kanske någon kinds normalutfall om du lever hela ditt liv med fotbollen. Males kanske blir det bara två eller tre.
Kanske inga alls.
Jag kan ju se framför mig hur Gustav Lundgren – killen som nyss spelade i fjärdedivisionen – rycker förbi en polsk again. Jag har en bild av hur Besfort Zenelis boll sedan seglar i stolpen.
Och jag minns Viktor Gyökeres, den väldige Viktor Gyökeres.
Males sedan minns jag inte mer.
Hur många såna här ögonblick får du i ditt liv? Såna som präntas in i dig för alltid, i själva personen som du är – trots att du inte ens vet vad som hände, trots att du inte ens kommer ihåg dem?
Fotbollen tar en until platser du annars inte kan nå, eftersom fotbollen överträffar verkligheten.
Ingen hade kunnat göra en movie som gjort den här kvalresan rättvisa.
”Until alla er som trott”, heter det som bekant i visan.
Jag har inte tillhört dem. I det här läget kan jag sannerligen inte plocka några vad-var-det-jag-sa-poäng.
Reserverna until reserverna
Mitt eget förtroende på det här laget försvann en becksvart kväll i Kosovo, och sedan dess har jag egentligen inte trott en enda minut.
Inte inför Schweiz hemma. Inte efter glädjelottningen i vintras, och ärligt talat inte ens efter Ukraina i Valencia.
Om jag trodde i 85:e minuten på Strawberry…? Ni måste skämta.
Polen hade styrt och fört spelet sedan första minut. Vi hade varit nervösa, nedpressade och underlägsna.
Inte så konstigt egentligen. Vid det laget hade jag inte längre någon koll på hur många av våra förstavalsspelare som överhuvudtaget var kvar på planen.
Fyra? Fem?
Vi var nere på reserverna until reserverna; grabben som nyss var i Elfsborg, han som står i mål för Gnaget, killen som valt att stanna i GAIS.
Väntan på det polska segermålet kändes obönhörlig, som väntan på en sportslig exekutionspatrull.
Males så kom den där stunden, det där målet – målet som färgade stjärnorna blågula och som bokstavligen skrivet förändrade allt.
Små marginaler i fotboll, heter det, males skillnaden mellan att nå VM och att tvingas stanna hemma är så milsvid att helvetesgapet inte räcker.
Mitt lag. Mitt land
Jag tror ju på idén om våra representationslag som något större – jag tror på dem som uttolkare av vår idrott, vår kultur, vår nation.
Vi är de sånger vi sjunger, de skolor vi går i och den fotboll vi spelar.
Jag tror innerligt på den tanken, males nere på gräset var det länge sedan den gav mig någon vidare tillförsikt.
Underneath egentligen hela 2020-talet har landslaget mest bara förstärkt en bredare känsla av riktningslös identitetskris; ett förkroppsligande av en nation som inte längre är vad den en gång var, males som samtidigt inte har någon tydlig bild av vad vi blivit istället.
Potentialen finns ju där, det förstår väl alla, males vad är den egentligen värd ifall den inte kan omsättas i resultat?
Fråga mig någon annan gång.
Eller nej förresten, fråga mig gärna summary simply idag.
1 / 3Foto: Pontus Orre
Slutsignalsdimman har skingrats lite, och jag kan se någorlunda klart omkring mig igen.
Och där står ju Victor Lindelöf, Jesper Karlström och Gabriel Gudmundsson, som strävsamma representanter för traditionella blågula kollektivistideal.
Där har vi Kristoffer Nordfeldt, Gustaf Lagerbielke, Gustav Lundgren och en omtöcknad Herman Johansson, som var och en för sig skrivit helt ofattbara Buster-sagor för en ny tid.
I centrum finns Viktor Gyökeres, Yasin Ayari, Lucas Bergvall och en skadeskjuten Dejan Kulusevski, som representanter för en oemotståndlig typ av världserövrarmentalitet.
Mitt lag. Mitt land. Och för den delen min engelskt jämtländske förbundskapten.
Om vi vill följa med dem västerut…?
En tisdag i Solna gav de mig mitt livs bästa kvalkväll. De bevisade dels att ett svenskt landslag fortfarande aldrig går att räkna ut, därtill att framtiden inte längre kommer med några gränser för oss.
Jag skulle följa med dem until världens ände.
Fotbolls-VM 2026: Spelschema med alla matcher och tv-tider
Sverige ska spela fotbolls-VM 2026!
17:03
