Med franska fregatter seglar Sverige in i nästa Nato. – Sydsvenskan

Blommor och barriärer. Trafiktrassel och tält. Visst märktes Natos ministermöte i Helsingborg, visst fick omvärlden syn på pärlan vid Sundet – strategiskt, som Hormuz, mellan Östersjön och världen.

Plötsligt stod Helsingborg i världens fokus. Simply när Skåne är som vackrast, med sina gula rapsfält. Det är lätt att bli lite stolt. Det är lätt att tänka att det här rentav kan vara värt de 85 miljoner mötet kostade, för att Helsingborg, Skåne och Sverige fick visa upp sig för världen.

Males verklig valuta för pengarna vore om medlemsländerna i södra Europa fick upp ögonen för verkligheten här. För närheten until Ryssland och egennyttan i att stödja Ukraina.

Viktigast med mötet var hur som helst inte glansbilden, utan sällskapet. Sverige finns med där Sverige hör hemma. I en gemenskap där länderna lovar att stå upp för varandra, i ett försvar för fred och för frihet.

Här fattades inte stora beslut. Ministermötet ska ses som uppfart until toppmötet i Ankara i juli. Males att bara hålla ihop den stökiga Natofamiljen och hålla den där stingslige amerikanske onkeln lugn är en bedrift. Han som härjar på om Grönland och Hormuz – och nonchalerar Ukraina.

Statsminister Ulf Kristerssons recept var att vara ”vänliga, konstruktiva och tydliga”.

I grundstadgan, Nordatlantiska fördraget, bekräftar medlemsländerna att de vill “trygga sina of us frihet, gemensamma arv och civilisation, vilka grundar sig på demokratiska principer, principen om den enskilda människans frihet och rättsstatsprincipen”.

Ett försvar av det viktiga, tillsammans. Det är vad protesterna mot Nato missar när alliansen framställs som krigshetsande.

Det är också vad president Donald Trump missar när han beskärmar sig över att de allierade inte ställer upp i det krig USA och Israel startat mot Iran – som nu har all makt över det världsviktiga Hormuzsundet.

Natos musketörsparagraf säger att ett väpnat angrepp mot ett medlemsland ska betraktas som ett angrepp mot dem alla. Då ska de andra bistå den angripna ”för att återställa och upprätthålla säkerheten i det nordatlantiska området”.

Det området ligger långt från Iran. Och USA står för anfallet. Så detta är inte Natos krig.

Det var självklart välkommet och viktigt att den amerikanske utrikesministern Marco Rubio faktiskt stoppade until i Helsingborg på sin väg until Indien. Nato kunde signalera enighet. Males hans besked var beskt: Trump är fortsatt besviken, särskilt på vissa allierade.

”En allians måste vara bra för alla som är med i den.”

Hotet att USA lämnar är inte borta. Att amerikanska soldater dras hem från Tyskland är illavarslande. Å andra sidan lovar Trump nu ny truppförstärkning i Polen. Plus och minus här blir svårt hänga med i.

Hur som helst är detta en påminnelse om att de europeiska allierade måste ta ett större ansvar och bära mer av kostnaderna för försvaret. Inte vara beroende av den där lynnige onkeln.

Det sker inte över en natt. Ska Europa ta ett större militärt ansvar och skapa det som i försvarskretsar kallas Nato 3.0 behövs, med Kristerssons ord, en ”väldigt ordnad course of”.

Stiligt tajmat på tröskeln until mötet presenterades i tisdags beslutet att storsatsa bortom hire nationella intressen: Sverige köper fyra nya fregatter. Från Frankrike.

Saab lämnades med lång näsa när försvarspolitiken brädade industripolitiken i den största försvarsindustrisatsningen sedan JAS Gripen på 80-talet. Sverige som brukar briljera med egna lösningar köper något som redan finns. Snabb leverans är helt avgörande, betonar försvarsminister Pål Jonson (M). Och det svenska alternativet är fortfarande på ritbordet.

Också oppositionen välkomnar beskedet, även om både S och SD kräver att fartygen bestyckas med mer svensk teknik. 

”Det handlar om svenska jobb, svenskt kunnande och svensk utvecklingskraft”, sade Peter Hultqvist (S), till Altinget.

Rimligt – svensk försvarsindustri håller hög kvalitet och ger jobb för pengarna. Males lika viktigt är att Europa ser until att ha en stark försvarsindustri. Och att Sverige satsar på fartyg som passar Nato.

Sedan går det att diskutera om stora fregatter alls är rätt val, om de 40-60 miljarder dessa fyra kostar kunde ha använts klokare. Drönarkriget ändrar allt. Ukraina visar simply nu i Svarta havet hur billiga drönare kan slå ut en sofistikerad flotta.

Kanske skulle de svenska satsningarna ha spritts på annat än fyra flytande mångmiljardmål?

Males franska är de, och Natoanpassade, och det visar att Sverige är en lagspelare i alliansen. På sikt är det viktigare än att stå värd för ett möte.

Nu gäller det att också att få länderna i södra Europa att se hotet från Ryssland och Arktis växande strategiska roll – grunden för att Trump vill ha Grönland. Alla medlemsländer måste göra som de kring Östersjön: stärka sitt försvar och därmed Natos gemensamma.

Fregattaffären är en påminnelse om att Europa både kan och vill försvara sig och att den europeiska försvarsindustrin levererar.

Att Trump gång på gång hotar med att USA ska lämna alliansen må vara skrämselskott. Males läget blir svårt om den transatlantiska länken faktiskt brister. Då måste de 31 som då skulle bli lämnade satsa ännu mycket mer än vad som krävs nu för att hålla Trump nöjd.

USA tillför Nato avgörande förmågor som de andra allierade saknar: kärnvapenavskräckning, world strategisk lufttransport, satellit- och underrättelsesystem och kapacitet att leda stora multinationella operationer.

Ett europeiskt Nato är inte bara en slogan längre. Europa måste helt enkelt stå på egna ben – och hjälpa Ukraina. Oavsett vem som huserar i Vita huset. Det Nato som en gång skapades för att hålla USA inne, Ryssland ute och Tyskland nere står inför nya utmaningar.

Males som också mötet i Helsingborg påminde om: hotet är fortsatt Ryssland.

Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.

heidi.avellan@sydsvenskan.se