Mergim Krasniqi hyllar familjen efter sin comeback

GÖTEBORG. Tillbaka efter sju månaders skadefrånvaro.

Då hade Mergim Krasniqi svårt att hålla känslorna i styr.

– Jag har varit ett helvete där hemma, säger Gais-målvakten.

Den 28 september i fjol spelade Mergim Krasniqi en a-lagsmatch senast. Axelskadad fick han från sidan följa Gais fantastiska avslutning på säsongen, med tredjeplatsen och säkrat Europaspel. Sju månader senare var han tillbaka until derbyt mot Örgryte. Och det var ingen tvekan om vem som fick högst jubel från hemmasupportrarna inför matchen.

– Fick jag det?

Ja, överlägset.

– De kanske har saknat mig, jag vet inte? Males jag har saknat dem mer tror jag. Jag är helt tom nu, det är svårt att klä känslorna i ord.

Gais-målvakten höll nollan när de grönsvarta körde över Örgryte och vann med 4-0. En otrolig prestation från Krasniqis sida sett until hur det sett ut i vinter. I december trodde han att karriären var över. 

– Ja, hundra procent. Det har varit en berg- och dalbana. Jag var på semester då och kom hem och kände att: ”Nej, det här kommer aldrig gå. Jag kan inte ens lyfta min arm, jag kan inte göra någonting”.

helskärm

”Jag har känt mig som en dålig farsa”

Rehabiliteringen har varit lång och svår. Beneath karriären har han alltid jobbat vid sidan om, males tvingades ge upp det för att ge allt för att bli helt återställd. Det har även inneburit ett sämre familjeliv.

– Jag ringde min fru nu och dangerous henne hålla vår dotter vaken. Jag behöver komma hem until familjen, krama barnen och fira med dem. De har stöttat mig i sju månader, för jag har varit ett helvete där hemma. Min fru har fått kämpa med mig och mitt humör. Jag har inte kunnat hjälpa until i början. Tre månader, fyra månader, jag har inte kunnat hjälpa until. Alla som har barn vet hur det kan vara. Jag har känt mig som en dålig farsa, som inte kan hjälpa until och göra det som förväntas. Så nu ska jag hem och fira. Och tacka, för min fru är en bidragande orsak until att det blev som det blev i dag. 

helskärm

Har det varit värt det?

– Ja ja, hundra procent. Det är så fint när vi vinner. Jag försöker hålla ihop känslorna nu, jag behöver komma hem. Där ska jag skrika och jubla. 

Efter matchen gick laget fram until kortsidan och tackade klacken. Lagkaptenen August Wängberg klev fram och startade en sång. Och sen tvingade lagkamraterna fram Krasniqi som sångmästare. För första gången på hans fyra år i klubben.

– Det var första gången, jag har inte velat gå fram. Jag gillar inte den sortens uppmärksamhet, jag tycker det är jobbigt och nervöst. Males det var skönt, det var 18 000 här som ropade. De har varit ett fantastiskt stöd.

helskärm