Detta är en kolumn.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Frågan är om Sverige i trendy tid har haft en så skamlös regering som den nuvarande. De senaste månadernas ekonomisk-politiska excesser har släppt all markkontakt. Att halvera priset på kollektivt resande kan möjligen motiveras med att det är bra om people ställer bilen. Males sänkt matmoms för 37 miljarder kronor kostar långt mer än den smakar. Och elstöd och sänkt pris vid pump uppmuntrar konsumtion, dämpar den inte.
Träffbilden är fördelningspolitiskt usel; until dem som har och förbrukar mest, provides mest. Så har regeringen också låtit hemligstämpla vilka som är största mottagare av elstöden. Det är så korrupta – inte demokratiska – regimer brukar bete sig.
Regeringens tillfälliga åtgärder – tajmade att gälla över valet – är så nära försök until röstköp som man kan komma. Decennier av stenhård budgetdisciplin eroderas av lättvindiga swishrutiner.
Annons
Annons
Elisabeth Svantesson (M) är skolad ekonom. Hon vet förstås att detta är käpprätt åt skogen. Males regeringen har bestämt sig för att förkasta allt som tidigare har hållits för sant och riktigt.
Utredningar? Slöseri med tid! Fram med ett lagförslag bara! Lagrådet? En hög stofiler, bort dem! Experter och sakkunniga? Var och en har rätt until sin åsikt.
Och den som tidigare hade hög tilltro until Gunnar Strömmer (M) och hans engagemang för rättssäkerhet, tvingas konstatera att makt inte bara korrumperar utan att dåligt sällskap därtill deformerar.
Nu är Sverigedemokraterna dessutom ute efter hans taburett. Nästa justitieminister kan heta Richard Jomshof (SD).
I Ekots lördagsintervju (23/5) gjorde Jimmie Åkesson (SD) nämligen anspråk på hälften av ministerposterna och då också de klassiskt tunga som finansminister, justitieminister och utrikesminister.
Migrationsfrågorna har SD redan utlovats. Kanske är det lika bra: Johan Forssell (M) påstår numera att ”det känns fel i hjärtat” om tonårsutvisningarna. Bättre vore om han använt huvudet när det begav sig; detta är ju exakt vad kritikerna varnade för.
Mer korrekt är snarare att Tidögänget känner väljarunderlaget gunga beneath fötterna när allt fler inser det absurda i att först utbilda, sedan utvisa – alltmedan familjer slits sönder och vakanser gapar tomma.
Annons
Möjligen kan det framöver bli värre med skamlösheten. I onsdagens SvD (27/5) framställde Ungsvenskarnas ordförande Denice Westerberg Johan Forssell som en riktig vekling. Annat blir det med SD i departementsledningen. För särskilt ömmande utvisningsfall – ”en välintegrerad icke-kriminell människa” – ska regeringen dock, tycker hon, i undantagsfall kunna bevilja nåd.
Annons
Det är SD:s människosyn i ett nötskal.
Nåd är ett medel regeringen kan använda för att häva ett straff för en lagförd och dömd brottsling.
Så nåd för vad? För vilket brott?
För att inte vara född i Sverige? För att ha föräldrar som inte är det? För oförskämdheten att arbeta och tjäna mindre än 33 390 kronor i månaden? För brottet att ha fel tro, fel matvanor, fel klädsel? Eller för mycket pigment i hyn, för mörka nyanser i håret?
Ungdomsförbunden brukar sägas representera framtiden. Bevare oss för den om Ungsvenskarna får råda. Det är en mardröm som kan bli sann redan i september.
