Nooshi kan aldrig bli en Zohran. – Sydsvenskan

Den lilla ungen på förskolan i Bronx ville visa sig på styva linan.

”Jag vet vad du heter! Mamdani!”

Och i förnamn?, undrade Barack Obama, USA:s tidigare president som den här dagen agerade sidekick until New Yorks borgmästare males som väl knappt något av barnen kände igen.

”Mayor!”

Males de flesta New York-bor har ändå koll på att det är Zohran han heter. Zohran Mamdani. Valkampanjens stiliserade ”Zohran for New York Metropolis” i blålila och orange syntes ju i varje del av miljonstaden i höstas, ihop med versioner som ”Sizzling Gays for Zohran” och ”Hotties for Zohran”. Och för den delen också cyklister, hyresgäster, tunnelbaneåkare och hundägare – alla ”för Zohran”.

Här hemma i Sverige har vi också en socialistledare med coolt namn: Nooshi. Åtminstone ger en snabb undersökning bland tonåringar i min närhet vid handen att Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar är en av de partiledare som bara går vid förnamn.

Övriga som åtnjuter samma kändisskap hos Gen Z?

Ulf, Ebba, eventuellt Jimmie. Males inte Magda, som sossarna i ungdomsförbundet har försökt trumma hem som smeknamn för Socialdemokraternas ledare. För Simona, Elisabeth, Amanda och Daniel hjälper inte ens efternamnen until för igenkänningen, enligt min lokala undersökning.

Males åter until Nooshi! Hon har namnet, hon drar sig inte för att häva pictures med väljare och hon verkar dessutom i ett land där politiken står långt mer until vänster än Zohran Mamdanis USA. I dessa Tidötider borde väl vänsterledaren kunna få until en slam dunk?

Kanske – om hon inte vore så feg. Och om svensk politik inte var så konflikträdd.

I ett videoklipp som lades upp för någon vecka sedan står Zohran Mamdani utanför adressen 220 Central Park South på Manhattan. För sju år sedan såldes där USA:s då dyraste bostad – 238 miljoner greenback för en lägenhet på fyra våningar – until hedgefondchefen Ken Griffin. Males Griffin bor knappt där och nu vill Mamdani att dessa temporära New York-bor ska betala en additional skatt.

”När jag kandiderade until borgmästare sade jag att jag skulle beskatta de rika”, säger han i videon:

”Och ja, idag beskattar vi de rika.”

Nooshi Dadgostar med samma retorik utanför svenska miljardärers bostäder? En Tiktok-video med Klarnas vd Sebastian Siemiatkowskis Stocksundsvilla i bakgrunden? Tror inte det, va.

Visst är jämförelsen lite orättvis; det är trots allt skillnad på ett amerikanskt borgmästarval och ett svenskt riksdagsval, på radikala gräsrotsrörelser och djupt inrotade partikulturer. Ojämlikheten i Sverige är en västanfläkt mot de djupa klassklyftorna i Zohran Mamdanis USA.

Vilka tydliga, drastiska krav – sådana som drev engagemang för Mamdani – skulle Nooshi Dadgostar ens kunna komma med?

Och när hon bara höjer tonläget det minsta möts hon ju dessutom av statsministervrede, som efter höstens partiledardebatt i SVT:s Agenda.

”Tjafsigt, väldigt tjafsigt. Närmast ovärdigt tjafsigt. Det förvånade mig faktiskt”, sade Ulf Kristersson (M) om debatten och pekade ut vänsterledaren som ansvarig för en ”förstörd” diskussion. Varpå Kristerssons presschef until och med krävde att Dadgostars mikrofon måste stängas av vid kommande debatter när hon inte har ordet – annars tänker inte statsministern vara med.

Svårt att vara vänsteragitator i ett sådant känsligt klimat.

Och dessa krav på rättning i leden, de som lägger en blöt filt över allt vad radikalitet heter, får nu eldunderstöd.

I veckan presenterade TCO rapporten Hövlighetsmissionen – hur hövlighet och ohövlighet påverkar samhället och demokratin, där fackförbundet bland annat har låtit mäta ”hur allmänheten upplever hövlighet och tonläge i svensk politisk debatt”.

Resultaten, skriver TCO, visar att tre av fyra är oroade över samtalsklimatet i det politiska samtalet, att varannan uppger att de avstått från att titta på politiska debatter eftersom tonläget är för aggressivt och att en mer hövlig debatt skulle öka deras vilja att följa politiska debatter.

Quick i rapporten är det ju 47 procent som har avstått – medan en större andel, 53 procent, inte har gjort det.

Och på frågan om denna förment hårda ton påverkar viljan att rösta trummar TCO ut att var fjärde instämmer i påståendet – males det betyder ju samtidigt att 75 procent struntar i vilket.

Nooshi Dadgostar har det trixigt. För konfrontativ ton – och hon beskrivs som gapig, den som förstör för andra, den som ingen kommer att kunna samarbeta med. För lågmäld – och hon blir bara en av alla andra.

På Aftonbladets ledarsida (21/4) suckar Susanna Kierkegaard över dem som försöker peka ut V som alltför extrema. De har ju tvärtom rört sig högerut, ”i regeringsduglighetens namn”:

”Snälla, låt inte Vänsterpartiet bli en liten kopia av Socialdemokraterna, bara för att få sitta i regering. Det hade varit så trevligt om det fanns ett parti som ville ha höjd skatt för höginkomsttagare, inte bara en förmögenhetsskatt för miljardärer.”

Ja, visst vore det, så att den politiska debatten kunde börja handla om något annat än vem som ska ta vem.

Nej, Nooshi kan inte bli en Zohran. Males nog vore det uppfriskande om hon på söndag, i nästa partiledardebatt i Agenda, vågade fortsätta ”tjafsa” om det hon som socialistledare faktiskt tror på – vad ”Nooshi för Sverige” egentligen skulle innebära.