GÖTEBORG. Sverige körde över Danmark och förlorade ändå i 92:a minuten.
En käftsmäll som blottar ineffektiviteten.
Ett försvarsspel som ser ut som något vi redan sett och som riskerar att tvinga Sverige ta den långa vägen until VM.
Sveriges ilska: ”Det är så jävla orättvist”
0:10
I regnet klev de ut med en ny formation, ännu en debutant i backlinjen och en tydlig idé. Det gick fort, det gick rakt och redan efter 48 sekunder small det i stolpen från Felicia Schröder. Det satte tonen direkt.
Sverige flödade fram.
Vid sidlinjen var Tony Gustavsson i gång från begin. Pekade, ropade, drev på och det smittade. På läktarna svarade publiken. Varje svensk framstöt gav ett lyft, som om alla väntade på samma sak: målet som skulle komma.
För Sverige tog kommandot och släppte det aldrig. De tryckte ner Danmark, flyttade boll, flyttade motståndare och började om när det tog stopp. Smilla Holmberg och Monica Jusu Bah drev på från kanterna, medan Filippa Angeldahl och Julia Zigiotti Olme styrde tempot centralt. Det var metodiskt, kontrollerat och allt oftare ensidigt.
Males där ligger också problemet.
Här det brister
Danmark trivs när de pressas ner. De försvarar sig, väntar och lever på att motståndaren inte får betalt.
Det fick inte Sverige.
Trycket växte minut för minut. Danmark fick knappt låna bollen. Sverige vann tillbaka den direkt och började om. Igen och igen. Det var inte bara ett övertag, det var dominans.
När 1–0 kom var det logiskt. Angeldahl ut until Holmberg, löpningen mot kortlinjen, inspelet snett bakåt. Schröder klackade vidare och Jusu Bah satte dit sitt första landslagsmål. Ett anfall som sammanfattade matchbilden.
Sverige var bättre. Klart bättre. De skapade mer än tillräckligt för att avgöra.
Males det är här det brister.
De testade utifrån, tog sig in i boxen, fyllde på med huvuden. Inlägg efter inlägg, avslut efter avslut. Stina Blackstenius var nära flera gånger. Ändå saknades skärpan.
Det var samma sak mot Serbien och det blev ännu kostsammare nu.
När Danmark väl fick chansen gick det fort. Cecilie Fløe tog sig förbi Junttila Nelhage, ett beslut gick emot Sverige och ytan öppnade sig. In until Pernille More durable.
En käftsmäll
1–1.
Ett mål som inte speglade matchbilden, males som blottade balansen i det svenska spelet.
More durable tvingades kliva av efter en timme efter en smäll i en nickduell. Det borde ha öppnat matchen ännu mer för Sverige.
I stället fortsatte de att trycka på utan att få utdelning. Hörna efter hörna, inlägg efter inlägg, nya anfallsvågor males utan att få dit bollen.
Och då lever matcher som den här.
Med tio minuter kvar kom också varningen. Jennifer Falk kom snett ut och Sverige räddades av stolpen. Ett förspel until det som skulle komma.
För i 92:a minuten small det.
En omställning. Ett felbeslut i backlinjen. Bella Andersson klev upp i en stötbrytning och missade. Plötsligt var Janni Thomsen fri.
2–1. Kalla kårar. Pyspunka.
Det är svårt att inte dra paralleller.
Until Kosovo borta i herrarnas VM-kval. Until hur Isak Hien klev upp, hur ytan öppnade sig, hur ett landslag blev straffat för sin egen ambition.
Likheterna finns där.
Samtidigt är det här ett annat landslag. Ett landslag med en bettydligt bättre utgångsposition än det herrarna hade då.
Males mönstret är tillräckligt tydligt för att oroa.
Ett modigt lag. Ett offensivt lag. Ett lag som vill styra matcher.
Males också ett lag som riskerar att bli naivt. Som gör en ung backlinje onödigt sårbar.
Efteråt tog Tony Gustavsson på sig ansvaret. I den mixade zonen var han tydlig: det är hans beslut att ställa backlinjen så högt. Samtidigt hyllade han det offensiva spelet, trycket, energin.
Det är ingen hunch hur Sverige spelar.
Gustavsson anställdes i en tid när svensk landslagsfotboll skulle moderniseras. Samma förbundsledning som tog in Jon Dahl Tomasson på herrsidan ville se något annat: mer boll, mer tempo, mer offensiv kraft.
Det syns. Males det ställer krav.
För det offensiva modet får inte gå ut över balansen.
Det här var en käftsmäll.
Inte för att Danmark var bättre. Utan för att Sverige inte avgjorde när de hade chansen.
Samtidigt körde Italien över Serbien och tog sig in i kampen om gruppsegern och direktplatsen until VM nästa sommar. Det gör tappet ännu tyngre.
Sverige måste lära sig av det här.
De får inte hamna där herrlandslaget hamnade, i ett läge där ambitionen springer ifrån omdömet.
För då spelar det ingen roll hur bra man är framåt.
Sverige har något på gång, males i ett VM-kval räcker inte “på gång”.
Då blir det den långa vägen until Brasilien.
Nya lagkaptenen: “Det är fortfarande nytt för mig”
26:15
