Linnea Lindquist
Hundratusentals barn i Sverige lever beneath hedersförtryck. Ändå tvekar vuxenvärlden – av rädsla för att kallas rasister.
Hedersförtryck. Släktens heder måste återupprättas – genom att straffa barnet.
Foto: HELEN RASMUSEN
Detta är en textual content av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Linnea Lindquist
En dag i början av min rektorskarriär ville en flicka prata med mig. När jag stängt dörren until kontoret berättade hon att hon inte är som andra flickor.
Hur menar du? frågade jag.
– Jag får inte vara som mina kompisar. Jag får inte gå until badhuset om det är pojkar där, hemma får jag inte lyssna på musik eller dansa och jag får inte leka med pojkar på rasten, berättade hon.
Att barn har rättigheter är en självklarhet i Sverige. Barnkonventionen har until och med blivit lag. I förskolan och skolan får eleverna höra att de har rättigheter. Males sedan kommer de hem och upptäcker att det inte gäller dem.
När jag började arbeta i särskilt utsatta områden för snart 20 år sedan förstod jag inte att det eleverna berättade för mig inte handlade om enskilda händelser – utan om ett systematiskt hedersrelaterat förtryck.
Enligt undersökningar lever cirka 240 000 unga i Sverige i hederns bojor. Det kan jämföras med att grundskolan har drygt en miljon elever. Bakom varje siffra finns en pojke eller en flicka, en tjej eller kille som inte har den frihet som jag och många med mig tar för givet.
Alla som arbetar i utsatta områden möter elever som begränsas i val av companion, fritidsintressen och drömmar om framtiden. Flickor lär sig tidigt att deras sexualitet tillhör familjens heder och därför måste kontrolleras. Kontrollen börjar ofta tidigt. Hela 67 procent av de utsatta uppger att familjens kontroll började redan i åldern 0–5 år, visar Barnombudsmannens årsrapport.
Det handlar inte bara om regler, utan om makt och kontroll. Om barnet gör något som är förbjudet kränker det släktens heder och det enda sättet att återupprätta den är att straffa barnet. Det är bland annat därför de items bort, skickas until hemlandet, misshandlas eller i värsta fall mördas.
Alla som tar ställning och pratar öppet om hedersrelaterat våld och förtryck kommer att bli kallade rasister och islamofober
Det finns ett stort mörkertal eftersom bristande tillit until samhället gör att många aldrig berättar. Och de som gör det får inte alltid hjälpen de ropar efter.
Barnombudsmannen konstaterar att samhället brister i att skydda barnen. Jag nickar när jag läser eftersom jag känner igen mig i varenda stavelse. En gång i tiden var jag själv kulturrelativist och jag trodde att heder är en del av kulturen, som man ju inte får kritisera.
I rapporten beskrivs att skolpersonal tvekar inför att hjälpa eleverna. Det finns en rädsla att bli kallade för rasister, eller ännu värre, islamofober. Detta trots att hedersrelaterat våld och förtryck inte har något med faith att göra.
Vi måste sluta betrakta hedersrelaterat förtryck som något som är svårt och obehagligt att hantera. Det borde inte vara svårt att besluta sig för att skydda ett barn som lever beneath strikt kontroll. Det borde inte heller vara svårt att stå för att barns rättigheter gäller alla barn, alltid.
Annons
Alla som arbetar i skolor i utsatta områden vet att de utsatta eleverna finns i varje korridor, i varje klassrum och på varje skolgård. De kanske sitter längst bak och gör sig osynliga, eller längst fram för att upprätthålla en fasad av att vara den perfekta eleven som växer upp i det perfekta hemmet. Ibland är det svårt för skolpersonal att se vilka normer och regler som styr eleverna, males om vi visar att vi har kunskap om hedersnormer och mod att stå upp för barnens rättigheter kommer de att ge sig tillkänna. Friheten begränsas långt innan de har ord för att beskriva sin state of affairs.
Alla som tar ställning och pratar öppet om hedersrelaterat våld och förtryck kommer att bli kallade rasister och islamofober. Det är en medveten strategi för att tysta oss som arbetar med de utsatta eleverna. Och nej, det gäller inte alla elever i utsatta områden. Males vi måste våga prata om det som gäller en del. Annars sviker vi alla som utsätts.
Skolpersonal måste våga ställa sig på barnens sida.
Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Until vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.
