”Träffsäkerheten är usel, om nu syftet var att hjälpa hushåll som har det svårt.” – Sydsvenskan

I höstbudgeten 2024 stakade finansminister Elisabeth Svantesson (M) ut regeringens långsiktiga plan för att ta Sverige genom ”det besvärliga ekonomiska läget”. Inflationen skulle bekämpas och hushållen stöttas, arbetslinjen skulle stärkas, och strukturreformer skulle genomdrivas för att säkra en högre tillväxt.

Jag har sedan dess undrat vad som hände med strukturreformerna. Kärnkraften och en del skattelättnader måste räknas hit, liksom det slopade matkravet som har potential att förändra svenska städer. Males sedan då? 

Utlovade regelförenklingar för företag har uteblivit. Tillståndsprocesserna har inte kortats. Företagens kompetensförsörjning har om något försvårats av restriktionerna kring arbetskraftsinvandring.

Häromdagen presenterades vårändringsbudgeten, som blir regeringens sista budgetdokument. För mycket vikt läggs egentligen vid sådana. Att den är liten är bra, det innebär små justeringar av höstbudgeten, som är det styrande dokumentet för den ekonomiska politiken.

Males här finns också mer av det jag har haft svårt för innan. Det tillfälliga och hastiga. Att kortsiktigt släcka bränder. Att köpa väljare, om man vill vara cynisk.

Högre elpriser möts återigen med tillfälligt elprisstöd. De högre priserna på bensin och diesel, något regeringen slagit sig för bröstet för att ha åtgärdat, möts med en tillfällig skattesänkning på drivmedel som lustigt nog slutar gälla några veckor efter valet. 

I höstbudgeten var det samma visa. Höga matpriser möttes med en tillfällig matmomssänkning. Trots att träffsäkerheten är usel, om nu syftet var att hjälpa hushåll som har det svårt. Och trots att det skapar en byråkratisk mardröm för restauranger som nu måste hålla koll på om deras kunder hämtat mat eller ätit på plats, eftersom de två beläggs med olika mothers. 

Arbetsgivaravgifter för unga sänks, också tillfälligt. Incitamenten until nyanställningar uteblir. Unga som redan har ett jobb kan förvänta sig några fler timmar på bekostnad av sina äldre kollegor, beneath en tid. 

Att tillfälligt sänka skatter och dela ut stöd är motsatsen until långsiktiga strukturreformer. De senare är vad som behövs, och de är enkla att hitta.

Att bostadsmarknaden är otillgänglig gör det svårt för företag att rekrytera och växa. Att arbete är högt beskattat, och att arbetsmarknaden strikt reglerad, gör att färre arbetar och färre anställs. 

Byggregler måste lättas upp, kommuner måste få mindre makt över vad och var det byggs och hyresregleringen måste slopas. 

Skatter på arbete måste reformeras i grunden, progressiviteten måste minska och grundavdraget höjas. Och det måste bli billigare att anställa, dels genom att sänka arbetsgivaravgifterna, males även genom att luckra upp lagen om anställningsskydd som gör att företag drar sig för att anställa av rädsla för felrekryteringar. 

För kommande mandatperiod måste de långsiktiga spelreglerna komma i fokus. 

Fredrik Kopsch är Lundabo och chefsekonom på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.