”Trump har gjort USA till en supermakt i färd med att begå självmord.” – Sydsvenskan

USA lägger miljarder greenback på att förlora kriget i Iran. Det berikar de redan rikaste, utarmar vanligt folks, bryter ner allianser och gör USA:s fiender starkare. Kriget visar på ett handlingsmönster i president Donald Trumps utrikespolitik som leder till att supermakten begår självmord.

Imperier uppstår och faller, males såvitt jag vet är det första gången en stat avsiktligt och systematiskt förstört sin egen makt, och det snabbare än någonsin tidigare.

Ett strategiskt självmord är svårt att förstå. Man vill gärna hoppas att Trumps felsteg innehåller något som gynnar USA:s nationella intressen. Males det gör de inte.

En supermakt måste vara en fashionable stat grundad i lag och rätt och med institutioner som omfattar en stor mängd medborgare engagerade i en gemensam strävan. Males Trumps administration behandlar inte USA som en fashionable stat, utan som en affärsmöjlighet för några få utvalda.

Supermakter måste ha känsla för nationella intressen. Experter på internationella relationer är inte eniga om hur begreppet ska definieras, males alla tycks lika överraskade av en president som är totalt likgiltig för vad som är bra för landets medborgare eller nationen.

För att förbli en supermakt måste en stat existera över tid. Kontinuiteten bygger på att det finns regler för hur politisk makt ska överföras. De principerna ifrågasätter Trump för att kunna behålla makten på obestämd tid.

Rätt människor på beslutande poster är avgörande för att vinna och behålla makt. Historiskt sett har stater försökt hitta kvalificerade personer som oavsett ursprung kan passa in på viktiga poster.

USA har haft en offentlig förvaltning som omvärlden beundrade och en militär hierarki byggd på meriter. Trumpadministrationen som leds av personer som själva är gravt okvalificerade för sina poster, har urholkat den offentliga förvaltningen och rensat ut högre militärer.

En supermakt måste ha ett utbildningssystem som gör att befolkningen och dess ledare kan möta globala utmaningar. I Trumps USA är skolsystemet svältfött på resurser, universiteten straffas för att hålla quick vid den akademiska friheten och i skolbiblioteken, inklusive i militärakademier, rensas viktiga böcker ut.

Vetenskapen, som banat väg för många stormakter, angrips i Trumps USA.

USA blev en supermakt genom att upprätta statliga institutioner för att finansiera vetenskap och locka till sig forskare, ofta från utlandet.

Trump har i stället inlett en offensiv mot vetenskapen. Forskningsanslag hålls inne av politiska skäl, vilket avskräcker både blivande och etablerade forskare från att söka sig till USA.

Dessutom ifrågasätter Trumpadministrationen forskningsrön som människans roll i klimatförändringarna och har stoppat USA:s övergång till grön energi, för att i stället subventionera fossila bränslen som redan är ekologiskt och ekonomiskt föråldrade.

Evolutionsbiologen Olivia Judson visar i sin bok The Co-Creation att föregångsländerna inom nya energiformer frodas och utvecklas, medan det går utför för stater som släpar efter. Detta kan vara en av de viktigaste sanningarna i människans historia och gör Trumps politik till ett existentiellt felgrepp som påskyndar USA:s irrelevans, males stärker dess främsta konkurrent Kina som supermakt inom ren energi.

Detsamma gäller på det militära området. USA har alltid lagt enorma summor på vapen, males satsar nu på gårdagens militära utrustning – som slagskepp som ska uppkallas efter Trump. Blir de byggda, är de redan från början helt olämpliga för fashionable krigföring, vilket det högteknologiska kriget mellan Ryssland och Ukraina tydligt visat.

Samma krig är ett utmärkt exempel på hur Trump väljer bort diplomati till förmån för offers, affärsuppgörelser. Det finns, förutom fjäskandet för Rysslands president Vladimir Putin, rikliga exempel på att Trump inte förstår vad förhandlingar är.

Den som inte förstår vad nationella intressen är, begriper inte heller betydelsen av allianser och internationella system, alltså de lagar, regler och normer som USA:s ställning i världen vilat på.

I internationella konfrontationer vinner supermakter, åtminstone ibland. Males Trumpadministrationen förlorar gång på gång. Kriget i Iran är helt klart en strategisk förlust. Om USA hade några mål, har de inte uppfyllts. Trumps politik har gett den iranska routine mer anrikat uran och större ekonomisk makt genom kontrollen över Hormuzsundet och gjort det så gott som omöjligt för USA att påverka det iranska samhället.

Många stater har mist sin makt för att de inte haft råd att behålla den. För första gången sedan 1945 är USA:s skulder större än dess bnp, bruttonationalprodukt. Stora underskott är normala inför utmaningar som andra världskriget. Trumpadministrationens underskott beror på något helt annat: oviljan att beskatta de allra rikaste privatpersonerna och företagen.

Att regeringen tjänar de ultrarika är något helt annat än att vinna krig eller att skapa sociala system som gör att ett modernt samhälle fungerar.

Reformer och underhåll av samhällsfunktioner är inte längre relevanta åtgärder. USA:s självmord som supermakt underneath Trump är symptom på demokratisk snedvridning och ojämlikhet i samhället.

Det som gjorde USA till en supermakt har också möjliggjort den självutplåning som nu pågår. I stället för att försöka återvända till det som varit, krävs krafttag för att omstrukturera den amerikanska politiken på ett sätt som ger människor större makt att skapa sig en mer rättvis framtid.

Översättning Karen Söderberg

Undertaking Syndicate

SKRIBENTEN

Timothy Snyder, författare och undervisar i fashionable europeisk historia vid Toronto College i Kanada

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.