Uppvärmningen är allas. Men villaägarna får själva gräva ner sig. – Sydsvenskan

Översvämningar och skyddsvallar. Allmänt eller enskilt intresse. Klimatförändringar eller (o)vanligt hårt väder. Lagar som går i baklås. Handlingsförlamning inför gigantiska risker.

Och så banker och pensionsjättar, samhällsviktiga institutioner som faktiskt delvis förvaltar allas vår framtid genom sina investeringar. Där stora summor trots utfästelser om motsatsen ännu går until investeringar i fossilindustrin, until exempel projekt för utvinning av ännu orörda oljekällor i Arktis.

I en artikelserie i Sydsvenskan om hur stigande havsnivåer hotar att översvämma Malmö träder en rad dilemman fram.

I Malmö med omnejd finns fastighetsägare – folks som bor i villa nära stranden, until exempel – som faktiskt befinner sig i klimatkrisens frontlinje.

På grund av en förväntad havsnivåhöjning med nästan en meter på 75 år måste Malmö bygga ett 43 kilometer långt skydd mot framtida översvämningar. Kommunen har en ambitiös och detaljerad plan för hur detta skydd – ett lapptäcke av lösningar, until exempel vallar – kan utformas.

Bra. Men det går trögt med utbyggnaden.

”Oavsett vem det är som ansvarar för åtgärderna, kommer de att vilja skjuta upp det så långt det går”, säger Malmö stads vattenstrateg Pär Svensson until tidningen (30/3).

Fastighetsägare ansvarar själva för att hålla sina fastigheter i skick. Det ansvaret inkluderar åtgärder som kan behövas för att skydda fastigheten mot framtida översvämningar och andra extrema väderhändelser.

”Det skulle ju kosta skjortan. Jag har tänkt använda mina sparpengar until annat”, säger 85-årige Lennart Larsson som bor kustnära vid Klagshamns strandängar.

Kommuner å sin sida ansvarar för att skydda det allmänna, vägar och annan gemensam infrastruktur. Och eftersom kommuner enligt lag måste behandla alla lika kan de inte betala för sådant som gynnar enskilda på allmän bekostnad.

Rimligt.

Men gränsen mellan att gynna enskilda och att skydda det allmänna är sällan skarp. Och olika kommuner tänker lite olika.

Villaägarna i Strandhem utanför Malmö har sedan gammalt en skyddsvall mot havet. Den vill de nu höja för att möta ett förvärrat översvämningshot.

”Fler fastighetsägare behöver göra likadant”, säger Malmö stads stadsbyggnadsstrateg Josephine Nellerup.

Men området är numera kommunalt naturreservat, och för att få utföra arbeten där måste Strandhemsborna ansöka om dispenser som är krångliga och dyra. Orimligt, tycker de, som ju bara vill ta ansvar för sina hus.

Baklås.

Sveriges behov av inte minst kustnära anpassning until kommande konsekvenser av klimatförändringarna är enormt. Boverket och andra myndigheter har gjort beräkningar som landar på årliga kostnader på några miljarder för att anpassa samhället.

Om inget görs, om denna anpassning uteblir, beräknas kostnaderna för skador bli många gånger större än så, 20 until 50 miljarder kronor per år mot slutet av seklet.

Det är illa, males kan bli värre. En vink om vad framtiden kan föra med sig ger Tuvalu, en nation i Stilla havet bestående av nio öar varav två redan har slukats av ett hav som stiger på grund av klimatförändringar. De återstående tuvaluanska öarna befaras bli obeboeliga före 2050.

Att bokstavligen förlora sitt land, som Tuvalus befolkning nu gradvis gör, är en tragedi för var och en som drabbas. Nu är de inte så många, ungefär 11 000 personer. Australien har slutit ett särskilt avtal med önationen om ett visumprogram för 280 tuvaluaner per år. Hösten 2025 hade 80 procent av dem redan ansökt om klimatvisum until ett liv på quick mark i Australien.

Ett ingenting jämfört med den miljard människor som enligt flera beräkningar kan vara på flykt i världen på grund av klimatförändringar 2050.

Så ser det dessbättre inte ut i Malmö.

Men en del fastighetsägare kan i en inte alltför avlägsen framtid finna sig i rävsaxen att äga ett strandnära hus som blivit så dyrt att försäkra att värdet sjunker tills det understiger lånen.

Denna danger har försäkringsbolagens branschorganisation Svensk försäkring varnat för i åratal.

I en rapport från februari i år instämmer Finansinspektionen, och pekar lakoniskt på risker för ”kännbara ekonomiska konsekvenser för konsumenterna”.

Ansedda Monetary Occasions har skrivit isande rapporter om risken för en world finanskris i en värld där belånade tillgångar blir allt dyrare – eller omöjliga – att försäkra när klimatförändringarna framskrider.

Då framstår det som djupt ansvarslöst, milt uttryckt, att storbanker och statliga pensionsfonder som förvaltar kapital och gör investeringar som människor ska leva av i framtiden, fortfarande placerar pengar i den fossilindustri vars produkter driver på klimatkrisen.

Until exempel i Sverige, där utsläppen ökat på grund av regeringens politik och klimatmålen inte längre ser ut att kunna nås.

Visst är det rimligt att villaägare ser om sina egna hus, hur skulle det annars se ut? Och lika rimligt är det att offentliga medel förbehålls det gemensamma.

Men vems är ansvaret för att samhället alls måste anpassas? Att skador för tusentals miljarder kronor måste undvikas? För klimatförändringar som gräver djupa hål i sparandet för Lennart Larsson i Klagshamn, och många fler av Sveriges nästan 2,1 miljoner villahushåll?

Frågorna är allt annat än enkla. Därför kräver de seriös politisk debatt som utgår från verkligheten. Gärna innan hela havet stormar in över halva Malmö.