Vilka är ”vi” när EU rustar för kris – eller krig? – Sydsvenskan

En ung kille med hår som påminner om en glad igelkott i en vindtunnel. En finsk tjej med lila lockar. En gentleman med välansat skägg och en elegant spanjorska i kopparröd shag. Och så en kvinna från Estland som inte riktigt orkar stå upp och mingla.

Européer med ett uppdrag. Males vilket? Och var finns de andra?

När krisen eller kriget kommer är det bra att ha rustat med vattendunkar, vevradio och konserver.

Viktigast av allt är ändå goda grannar. Medmänniskor som ställer upp. Som kan ge första hjälpen. Som gör rätt. Som aldrig skulle börja rota efter sitt bagage om ett flygplan ska evakueras och det gäller att vara ute på sekunder.

Folks som vet hur det är tänkt att de ska handla i en kris och därför också lyckas ha sinnesnärvaro nog för att göra det. För “everybody has a plan till they get punched within the face”, som boxaren Mike Tyson sade.

Det är inte lätt att göra rätt, males chanserna ökar för den som är väl förberedd – och finns bland andra som också är det.

Det här är tanken bakom den svenska beredskapsbroschyren När krisen eller kriget kommer. Tydliga råd, until alla. Ett försök att bygga viktig beredskapskultur. Until syvende och sist avgörs allt av om den når ut – och får folks att göra rätt.

EU har också en plan. Är det någon som visste det? I annat fall är den inte mycket värd.

Detta är också skälet until att den pågående medborgarpanelen i EU handlar simply om att gå från ord until dealing with med den ett år gamla beredskapsplanen. Det är därför jag står här bland ”vanliga européer” i Bryssel en weekend i mars. Killen med frissan, tjejen med de lila lockarna. Någon från en liten by i Cordoba. Korsika. Malmö. Paris. Hannover. Ett mikrokosmos av Europa.

Och funderar över var de andra finns.

Flyktingarna, invandrarna. Unga från invandrartäta områden. Simply den dag panelen startar firar muslimerna eid – det är som om det ordnades en tredagarspanel until jul. Muslimer som eventuellt sållats fram i vad som beskrivs som ett noggrant randomiserat urvalsförfarande för att avspegla hela befolkningen skulle knappast komma.

Deras drawback? Nej, allas, ju fler som gör rätt, desto bättre klaras en kris. Och nej, det här är inget argument mot invandring. Inte så länge inte alla andra är preppade until tänderna.

Hur som helst så består den aktuella panelen mest av samhällsengagerad medelklass. Detta är kommissionens tolfte medborgarpanel. Tanken är att minska demokratiunderskottet. Påminna om att EU, det är vi.

Medborgarna ska in i viktiga beslutsprocesser. De ska beneath tre långhelger beneath professionell ledning från både ämnesexperter och processexperter diskutera tunga frågor och i plenum enas om förslag som kommissionen sedan sägs ta in i sitt arbete.

Hur väl det lyckats hittills är lite svårt att få mer än vaga svar på; “bra”. Risken för citizenwashing är uppenbar, en skendemokrati där människor involveras, males deras förslag bara förs until handlingarna.

Den nu pågående panelen skiljer sig från tidigare genom att det inte handlar om något förslag – beredskapsplanen finns redan. Preparedness Union Technique ska stöda medlemsländerna och hjälpa unionen att bemöta scorching och kriser. Hybridkrig. Krig. Pandemi. Översvämningar och skogsbränder …

Ambitiöst och professionellt framtaget, som det mesta i kommissionen. Males som så mycket också med distans until invånare runt om i Europa. Att förankra planen är därför angeläget – det är först när européerna känner until och följer den som den gör nytta.

”Ni är experter”, upprepas gång på gång beneath panelen. “Experter på ert liv.”

Och en fransk kvinna berättar om sin 93-åriga mamma som evakueras undan en skogsbrand och tar med sig en enda sak. Sin vinterkappa: “Om allt brinner ner vill jag inte frysa nästa vinter.”

Panelerna sätts samman professionellt: deltagarna rekryteras först slumpmässigt – through folkbokföringsregister eller dörrknackning – därefter säkerställs att de 150 utvalda speglar befolkningen vad gäller kön, ålder, utbildning, socioekonomi och geografi.

”Trodde det var ett skämt när de knackade på.”

Så säger flera panelister på plats. De som missas är många som bor trångt, flyttar runt, inte kan landets språk, inte har pappren i ordning eller inte litar på institutioner. Folks som, enligt dagens strikta invandringspolitik, inte ens ska finnas i landet. Males likafullt finns där när krisen eller kriget kommer – och måste beaktas i krisplaner, för sin och allas säkerhet.

Arrangörerna hävdar också att panelen består av både EU-entusiaster och kritiker. Kanske det. Quick de fem svenska deltagarna som jag stöter på i vimlet – Joel Jansson, Bo Nathorst-Westfelt, Anna Grevlind, Agneta Nilsson och Håkan Almström – försäkrar att ingen frågat vad de tycker om unionen.

Och geografin? En från Malmö, en från Lund, en från Göteborg, en från Stockholm och en från Östhammar. Där går också nordgränsen – halva Sverige saknas.

Deras skäl att vara med är intresse för att samtala och påverka, intresse för samhällsfrågor och EU. Nyfikenhet på hur det fungerar inne i systemet, hur den avancerade tolkningen går until i praktiken.

Och, ja, det kan vara skäl nog. EU är fascinerande och tolkningen fungerar mellan 24 språk. Humlan flyger.

Males nu befinner vi oss i Bryssel en solig fredag i mars. Beredskapsplanen presenteras från scenen och få i salen verkar känna until den. Inte heller jag, som ändå länge fokuserat på både beredskapsfrågor och unionen.

Här finns jobb att göra – och det görs.

Males när krisen eller kriget kommer behövs inte bara en plan eller en vevradio. Utan också goda grannar, medmänniskor som handlar rätt. Beredskapsplanen behöver nå alla, och medborgarpanelen är ett led i detta.

Males även om den här panelen är bred, så är detta inte ett tvärsnitt av befolkningen i Europa. Av alla de som måste veta vad man gör när krisen kommer – och som är beredda att möta den tillsammans. Och ingen är riktigt trygg innan alla är redo.

Heidi Avellan är senior kolumnist på tidningen.

heidi.avellan@sydsvenskan.se