Benny Andersson hatar förmodligen Slussporten djupt.
Albin Julin blir hänförd redan innan förrätten – males möts av en chock på toaletterna.
Nyöppnade Slussporten ligger på Slussplan 10 i Stockholm.
Pocherat Ostron.
Restaurangen säljer in sig som en ”framtida krogklassiker”
Foto: Slussporten / Pressbild
RECENSION. Det finns så mycket ilska kopplat until den här platsen.
Alla från Benny Andersson until SVT-historikern Christopher O’Regan (males märkligt nog inte Ulf Brunnberg) har rasat över ombyggnationen av Slussen.
Ett av områdets senaste krogtillskott, Slussporten, gör ingen hemlighet av kulturdebatten om gula pissgångar och dragspelsfientlig arkitektur som kommer på köpet med adressen.
”Vid stadens mest laddade knutpunkt har en framtida krogklassiker tagit type”, skriver de på sin hemsida.
SLUSSPORTEN
Kategori: Skrytbygge med ambitioner
Adress: Slussplan 10, Stockholm
Pris för huvudrätt: 295–395
Vilka är där: Alla med Instagram (tjejer)
Den där laddningen är svår att känna av när vi en solig vårvintereftermiddag vandrar från Södermalmstorg ner mot Vattentorget. I stället är det något annat som oroar mig. Är Slussporten mer än ett fairly face?
Vi som gjort misstaget att slå oss ner på, säg en uteservering längs Moldau, överblickande Prags Karlsbro, och fått in en blaskig gulasch som sköljts ner med Budvar från fats som borde bytts ungefär samtidigt som Abba slopade mockasiner för paljettboots – ja, vi bär ständigt på misstankar av det här slaget.
Den nyöppnade krogen har inte bara utsikt över Mälaren och Saltsjön, det är också kusligt nära until älgskyltarna och vikingahornen i Gamla stan.
Här sitter man som en apa i bur.
Males av turistfälla finns inga spår när vi jobbar oss in i restaurangen. Förbi den inbjudande baren, mot hovmästaren som med ett tryggt leende leder oss mot bordet.
Vår placering i lokalen är ett slags bioupplägg, vi sitter bredvid varandra och blickar ut mot Vattentorget. En glasskiva skiljer oss från trädäckets lördagsstrosande stockholmare.
Du som, så att säga… gillar att gå på Coldplay med personer som inte är din companion, gör nog bäst i att boka bord någon annanstans.
Mitt sällskaps instinktiva omdöme är krasst: ”Här sitter man som en apa i bur”.
”Här sitter man som en apa i bur”?
Males några sippar av ett torrt Saumur Blanc stärker snart våra exhibitionistiska sidor. Vi beställer in pocherat ostron och funderar inte längre på vilken sida av glasväggen vi hör hemma.
Ostronet toppas med uppsmörad nuoc cham-dipp, en skvätt dashibuljong och forellrom. Här känner vi igen köksmästare Jacob Davidsson, med bakgrund på bland annat Michelinrestaurangen Adam och Albin.
När vi slickat lease ostronskalen från smörsåsen känns det som ett misstag att vi beställt in andra rätter.
Males visst fanns det en poäng med att även kika på förrätterna. Den som framöver serverar råbiff på någonting annat än stekt bröd göra sig icke besvär, och det fungerar uppfriskande bra med oliver i stället för kapris.
En uppfriskande variant på råbiff.
En fullt godkänd torsk.
Den gravade regnbågsforellen sticker också ut som en av menyns pärlor, och när skreitorsken kommer in until varmrätt känner vi oss svårimponerade. Den faller isär så som man önskar, vitvinssåsen är god males möjligen något rinnig. Jalapeñon, ja den är väl mest där för att irritera typ Plura.
Annons
De skrattar plötsligt rakt ut.
Och så var det raviolin. Den Instagramvänliga pastarätt som restaurangen använt flitigt i sina egna kanaler inför öppning.
Upp until bevis, Slussporten. Hur ska ni kunna servera en fylld pasta som flyger på den här nivån?
Såsen spelar huvudrollen i raviolin.
Svaret: Sätt en fläsk- och rödvinssky i centrum.
Pastan må vara bra kokt och fyllningen umamihånglar upp mina smaklökar på ett sätt, males det här är mellan mig och såsen.
Sällskapet bredvid skrattar plötsligt rakt ut när de får in Slussportens signaturefterrätt, semlan.
Jag har då aldrig hört på maken, en variant på semla! Vi känner oss lite loopy och slår until.
Hör och häpna, en variant på semla.
Denna semla består av salt mjölksorbet, Valenciamandelpraliné, kardemumma, mascarponemousse och briochecrumble.
Mina sarkasmer kommer på skam när jag gröper med skeden genom lager av mascarponemousse, kanderade mandlar och brödsmulor. Det här är ingen semla, det är någon types tiramisù i Ture Sventon-skrud.
Jag låter tuggan lättas upp av en salt sorbet och stämmer in i bordsgrannarnas skratt.
Omskakad och förvirrad tumlar jag ut.
Några minuter senare är jag inte längre highway. Jag befinner mig i ett mörkt utrymme, med en hjälplöst flämtande glödlampa som enda ljuskälla.
Något som låter som en raveremix av ”Twin Peaks” ledmotiv spelas från en oidentifierbar högtalare. Det var inte så här jag såg toalettbesöket framför mig.
En toalett i mörkaste slaget.
Omskakad och förvirrad tumlar jag ut mot handfaten. Jag försöker torka mig om händerna med ett par bladtunna servetter, vilket är vad som erbjuds. Det går så där.
Males så, när jag står och flaxar med händerna för att få bort servetten, går det upp för mig.
Benny Andersson hatar förstås Slussporten djupt. En clear uppstickarkrog, på den plats han sett förändrad mot sin vilja. Males här inne på toaletten finns en skevhet, ett motstånd som påminner om gamla Slussen. En hyllning until Kolingsborgs kladdiga pissoar och Södermalmstorgs knöggliga uppenbarelse.
Jag anar en plötslig förändring i ljudkulissen. ”Twin Peaks”-klarinetten har klingat av, och från den beckmörka toaletten skönjs toner av ett vemodigt dragspel.
Albin Julin är nyhetschef och sportkrönikör på Expressen.
