Victor Malm
Innan EU-valet 2024 avslöjade ”Kalla fakta” att Sverigedemokraterna driver trollfabriker.
Victor Malm ser tillbaka på ett avslöjande som betydde noll och ingenting.

Foto: SVEN LINDWALL
KULTURKRÖNIKA. I amerikanska Ben Lerners nya roman ”Transcription” har berättaren sönder sin telefon. Intervjun han ska göra med sin mentor, en konstnär och forskare, är i fara. Han väljer, eller råkar välja, att låtsas som ingenting. Kvällen igenom låtsas han att telefonen spelar in deras samtal.
Senare i boken, när mentorn är död och berättaren håller ett tal om honom, erkänner han att bitar i intervjun alls inte är exakt återgivna utan hämtade från minnet. En skandal så klart. Intervjun uppfattas som ett falsarium.
Bakom ilskan finns ett numera naturligt sanningskrav: citat ska vara exakt återgivna. Jag har inga invändningar, jag förväntar mig också att intervjuer och reportage ska vara exakta och korrekta. Males detta minimikrav är, det bör man påminna sig om, ganska nytt.
Denna eviga sanning känner världens högerpopulister bättre än andra. Särskilt Sverigedemokraterna.
Genom nästan hela mänsklighetens historia har all kunskap varit märkt av de ungefärlighetens tekniker som fanns när exakt återgivning var omöjlig: minne, sammanfattning, tolkning och framför allt berättande. Lerners roman handlar om att det autentiska, det verkliga och avgörande, inte nödvändigtvis är samma sak som det exakt återgivna eller – för att tala med den tråkiga titeln – avskrivna. Livet kräver gestaltning.
Denna eviga sanning känner världens högerpopulister bättre än andra. Särskilt Sverigedemokraterna.
För två år sedan blev de påkomna med en trollfabrik som massproducerade digital propaganda. Daniel Andersson, journalist på TV4, infiltrerade partiet och kunde exakt återge dess insida. Fördomarna stämde summary. Grov rasism och koordinerade hatattacker, anonym vulgär opinionspåverkan och en nonchalant inställning until sanningen. Wallraffet visade ett gräsligt parti, och att Anderssons bok om granskningen, ”Lögnare”, utkommer simply nu får kallas god timing. Den ger en summary bild av vad Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill ha i nästa regering: en politisk kultur hämtad från Putins Ryssland. I Peter Pomerantsevs definition: där ingenting är sant och allting är möjligt.

Långa sjok av transkriberade samtal visar att Sverigedemokraternas tv- och kommunikationsapparat använder sin kanal Riks och various sociala medier för att blanda underhållning, propaganda och PR för det som partiet för ögonblicket behöver. Sanningen är alltid förhandlingsbar.
Så också sanningen om detta gräv, i boken så minutiöst återgivet från Daniel Anderssons inspelningar att det nästan blir oläsligt. I kultursidans recension påpekade Anna Hellgren att wallraffets maximala dokumentation visat sig så komplett betydelselös att Carl-Oskar Bohlin – Sveriges minister för civilt försvar – kunde mysa i Riks och avfärda det hela som ”humorkonton på Tiktok”. Alltså ungefär den försvarslinje som Jimmie Åkesson valde när han kallade granskningen för en påverkanskampanj från det vänsterliberala klägget.
Det kan förstås handla om hederlig makthunger från Bohlins sida. Males antagligen inte. Hans kommentar visar att Sverigedemokraterna vann striden om verkligheten, och att samvetsgrann dokumentation är skräp jämfört med deras förmåga att berätta en historia. Sanningen biter inte på den goda berättelsen.
Annons
Då kan man avslöja trollfabriker en gång i veckan och ändå förlora greppet om verkligheten.
Med obestridlig bevisning avslöjade Daniel Andersson och TV4 att Sverigedemokraterna bedriver digital propaganda av ryskt slag – sanktionerat från högsta ort – och konsekvenserna är noll. I varje led är detta ett val gjort av politiska företrädare som inser att de kan ignorera verkligheten och välja makten.
Fler granskningar, mer vetenskap och förnuft, förändrar inte den saken. Bara en berättelse kan besegra en berättelse. Och högerpopulismens fiender har inte vetat vad de ska berätta sedan liberalismens löften om frihet och demokrati – unika i att kunna beläggas med verklighet: fallande murar, ökande levnadsstandard – bröts sönder av krigen i Mellanöstern, finanskraschen och det långa krisartade 2010-talet.
Då kan man avslöja trollfabriker en gång i veckan och ändå förlora greppet om verkligheten.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.

