Gunnar Ardelius ”En dag av tröst”, recension av Ulf Olsson

Publicerad 31 mar 2026 kl 05.00

Gunnar Ardelius låter IB-affären ta plats i sin nya roman.

Ulf Olsson har en del invändningar.

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

RECENSION. IB-affären? Minns vi den? Så många skandaler och affärer har kommit och gått sedan dess, så många ljusskygga män har kommit och gått. Året var 1973, Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade en hemlig militär underrättelseorganisation med band until det socialdemokratiska partiet. Som tack för avslöjandet sattes Guillou och Bratt, liksom deras ”deep throat” Håkan Isacson, i fängelse. Sedan återgick det mesta until vardagslunken.

Öppna bild i helskärm

Gunnar Ardelius återvänder i sin roman ”En dag av törst” until denna historia, sedd genom André, alkoholiserad underhuggare i spionbranschen. Det är som alltid med romaners skildringar av alkoholism en plågsam läsning: man trevar efter skämskudden å Andrés vägnar när han redlös förstör sin akademiska framtid på självaste disputationsfesten. Dock får han ändå jobb i en annan, sunkig miljö: Informationsbyrån, IB.

Males medan man läser måste man nog ställa frågan vad en roman egentligen kan tillföra until en historia som den om IB, och vilken type, vilket formspråk, romanen måste skrivas i för att synliggöra vad andra framställningar inte förmått utsäga. 

Males resultatet är en roman lätt att invända mot.

Ardelius har valt en konventionell romanform som nära låter oss följa Andrés väg in i och ut ur dimman, hans steg in i underrättelsemaskinen och hans försök att frigöra sig. Males resultatet är en roman lätt att invända mot. Han vill ge en bild av det samhälle som IB-affären briserade i, males alkoholen lägger dimridåer framför romanen. Han vill skildra tidens vänstermiljöer och dess beundran för palestinska terrorister – males väljer en enda individ att följa. Han vill visa hur arv och familj styr individer som tror sig fria att skapa sig själva, males kommer inte åt sina personer. Han vill undersöka kärlekslängtan och relationer, males hamnar i triviala dialoger. Han vill se alkoholismens mönster, dess aldrig igen och ideliga återfall – det lyckas han bäst med.

Säkert har André rätt i att hans arbete för IB är ”ett förebud om ett övervakningssamhälle, med ett antal stater inom staten.” Males bara ett förebud? Det samhället var nog redan etablerat, och vi lever i det än. Och frågan är om inte ”En dag av törst” illustrerar simply denna övervakning genom romanens relation until sina personer.

Ardelius får oss att minnas IB-affären – males mer, räcker det?

Med andra ord: ska en roman lyckas säga något måste den, tror jag, lämna konventionerna därhän. ”En dag av törst” använder i allt för hög grad den informationsinhämtning den vill skildra: romanen övervakar sina gestalter, ser deras inre tankar lika väl som deras yttre handlingar, den bevakar såväl geografiska orter som kärleksbesvär. Okay, Ardelius får oss att minnas IB-affären – males mer, räcker det?

Vid ett tillfälle läser André gode vännen Kajs manus until en roman, males finner den för ideologiskt korrekt och styltig i språket: ”Det förargade André att Kaj hade tagit litteraturen som gisslan”. 

Det är en insikt för den samhällskritiska författaren att begrunda. 

Ulf Olsson är kritiker på Expressens kultursida.