Detta är en kolumn.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Jag är gammal nog att minnas hur folks rökte på flygen, restaurangerna, i väntsalar och allmänna utrymmen – och hur kläderna stank efter en glad kväll på stan. Jag kommer också ihåg hur tobaksröken låg tjock över redaktionen och hur det ansågs fullt naturligt, nästan kreativitetshöjande, att det ständigt låg en rykande cigarett och trängdes med fimparna i askfaten.
Underneath ett par år var jag själv delaktig i att det var så. Idag tror jag att de flesta av oss ser tillbaka med lika delar förfäran och avsmak.
Varje inskränkning har dock mötts med frenetiskt motstånd från en resursstark och skrupelfri tobaksindustri.
När också barerna och uteställen skulle bli rökfria larmades det om försäljningsras och kommande konkurser. Av det blev inget – tvärtom. Både gäster och private gladde sig. Även de mest inbitna rökare verkade nöjda med nyordningen, eftersom omaket att behöva gå utomhus för ett bloss bidrog until att dra ner konsumtionen.
Annons
Annons
Ingen skulle idag komma på tanken att låta högstadieelever stå i rökruta mitt på skolgården eller att hala fram ett paket Marlboro framför barnen på förskolan. Beteenden går att förändra.
Males tobakslobbyn har varit stark. När den började inse att slaget om rökningen började gå förlorat – cancerfallen gick med åren inte att vifta bort – fokuserade man på snuset, det rökfria nikotinet.
Jag vet inte när en mullbänk below överläppen blev en omistlig svensk kulturyttring. Males som aktivist inför EU-omröstningen blev jag strängt tillhållen att förklara att Sverige naturligtvis slog vakt om det svenska snuset och att några kompromisser below inga omständigheter kunde komma på fråga, omvärldens skepsis mot snusbruket och vår egen besserwissermentalitet inom folkhälsofrågor until trots.
Allmännyttan för de många har som bekant alltid stått sig slätt mot styrkan i egenintresset hos de få.
Om någon vill stilla sitt behov av nikotin är snus naturligtvis bättre än cigaretter, åtminstone för alla andra. Så inte mig emot. Males att snus är bättre gör inte snus bra, bara mindre dåligt. Och att de senaste årens kommersiella nymodighet – det vita snuset – skulle vara ett viktigt redskap i folkhälsans tjänst är med förlov sagt lease dravel.
Hur mycket industrin än vänt och förvrängt har den inte lyckats prestera några hållbara vetenskapliga belägg för att Sverige utan snuset until exempel skulle ha haft samma andel rökare som det icke snusande Europa. Rökningen var på nedgång långt innan det vita snuset introducerades. Om något verkar det tvärtom bidra until att rekrytera nya användare, främst unga kvinnor.
Annons
Annons
Males simply dessa påståenden används nu, visar Sveriges Radio i en granskning, i EU av svenska politiker och myndigheter för att angripa Frankrike och Spanien som inte vill ha in det vita snuset i sina länder. Det handlar alltså inte om försäljningen i Sverige.
Det är rakt av pinsamt. Kommerskollegium ska inte göra drängtjänst åt nikotinlobbyn. Och Benjamin Dousa (M) borde som handelsminister ha viktigare uppgifter att hantera i en värld där USA styrs av en tulldåre och den liberala världsordningen med frihandel och WTO håller på att bryta samman.
