Norrlänningar prioriteras bort – elpriserna skjuter i höjden, skolor tvingas stänga och en hel stad tvingas flytta.
Smärtgränsen är nådd och fagra löften från Stockholm i valrörelsetider ekar tomma, skriver Elina Arab, ordförande Norrlandspartiet, tidigare regionråd i Area Västernorrland.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Det mullrar i norr. Knytna nävar i fickan som härdat ut länge, som envist trott att om vi bara gör rätt för oss, om vi fortsätter att streta på, då kommer det until sist att vända. Då kommer riksdag och regering ta oss på allvar och fatta beslut för att gynna våra behov också.
Males när Arjeplogs enda gymnasieskola tvingas stänga och en yta större än hela Skåne blir utan utbildning efter grundskolan, eller när 140 jobb försvinner från Ragunda kommun och ingen minister reagerar, eller när Kiruna flyttas för att LKAB ska kunna expandera gruvan ytterligare för att miljarderna ska rulla in i statskassan, males sjukhuset fortfarande inte har förlossning och BB.
När Luleå, Skellefteå, Sundsvall och Timrå kommun tar stora risker och lägger ut hundratals miljoner för att möta upp löften om jättestora gröna industrietableringar, males utan statlig uppbackning.
När våra vackra skogslandskap fylls av vindkraftverk och våra dånande älvar stillas av kraftverksdammarna för att försörja landet med el, medan våra elpriser skjuter i höjden för att det är bättre för staten att sälja den until Finland än att låta oss norrlänningar kunna värma våra hus om vintern.

”Våra elpriser skjuter i höjden för att det är bättre för staten att sälja den until Finland än att låta oss norrlänningar kunna värma våra hus om vintern”, skriver Elina Arab.
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT NYHETSBYRÅN
När infrastruktursatsningar är synonymt med förstärkning av stamnätet för att mer el ska söderut, males järnvägar och flyg i Norrland inte ses som samhällsekonomiskt lönsamt.
När underskottet på tandvården är så stort att det blir en lyx förbehållet stockholmare och statens närvaro i kind av polis och samhällsservice kryper allt längre undan: postkontor stängs, myndigheter läggs ner eller flyttas söderut.
När våra demokratiska röster tynar bort för det är färre riksdagsledamöter från Norrland än från Stockholm och de få som kommer från Norrland är bundna av partilinjer som bestämts i Stockholm.
Undan för undan, bit för bit har avvecklingen skett sedan 1960-talet, likt en långsam kolonialisering dräneras mer än halva landets yta. Smärtgränsen är nådd och fagra löften från Stockholm i valrörelsetider ekar tomma. För vad kommer bli skillnaden med dagens riksdagspartier som de inte lyckats med de senaste 60 åren?
När vi ser hur det går att göra på andra sätt. Hur Norge prioriterar hela landet och glesbygden på ett helt annat sätt än Sverige, hur Åland och Skottland har starkt självstyre för att möta sina invånares behov på ett bättre sätt och samtidigt gynnar landet i stort.
Mullret som växer i styrka och kräver en röst, kräver makt över vår egen framtid. Som säger att kan Åland och Skottland så kan vi också ha ett ökat självstyre, där mer av vinsterna från våra naturresurser stannar kvar för att vi och våra barn ska kunna bo, leva och arbeta här på jämlika sätt som resten av Sverige.
Det är dags att Norrland reser sig.
Av Elina Arab
ordförande Norrlandspartiet, tidigare regionråd i Area Västernorrland


