Gäller idealiserandet av den högljuddes rätt även i universitetets föreläsningssalar, skolornas klassrum, på författaraftnar och på föreningslivets möten, skriver Rasmus Törnblom (M), kommunalråd i Lund och doktorand i historia vid Lunds universitet.
Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.
Det var ett bedrövligt sabotage som ägde rum när statsminister Ulf Kristersson (M) gästade Studentafton i början av april. Flera personer avvisades efter att upprepade gånger ha skrikit slagord och avbrutit samtalet. Den siste som avvisades ställde sig upp, klättrade över stolarna och trampade på andra deltagare underneath ett försök att ta sig fram mot scenen.
Annons
Sabotaget innebar att en del av de studenter som väntade på sin tur att ställa frågor until statsministern inte fick chansen att göra det.
50 forskare, tillika kollegor until mig vid Lunds universitet, skrider until försvar av sabotaget och beskriver det som en ”mer djupgående kind av demokrati” (Aktuella frågor 22/4). Hur det fria ordet värnas genom att det avbryts och hur det demokratiska samtalet stärks av att den som väntar på sin tur inte får säga sin mening låter de 50 forskarna vara osagt. Den kritik som bland andra jag har mot sabotaget beskriver de som ett fascistiskt grepp. Det är ett obegripligt påstående. Saboterandet av demokratiska arenor och möten har inte sällan varit en metod när demokratier utmanats av fascistiska, kommunistiska och andra antidemokratiska rörelser. Av forskarna framställs det som ett demokratiskt superb.
Annons
Studentafton är en unik scen för det fria ordet i det offentliga Sverige. I snart 120 år har Lunds studenter och allmänhet kunnat upplysas, roas och avkräva svar av världsstjärnor, kungligheter, politiker, forskare, kulturpersonligheter och företagsledare. Här tillåts kritiska röster och obekväma frågor. Dess demokratifrämjande och fostrande roll är svår att överskatta.
Hur ser det alternativ som forskarna framhåller som ett högre superb egentligen ut? Där rätten ges until det fåtal som vrålar, saboterar och förstör före de flertal som lyssnar, talar, begär ordet och väntar på sin tur.
Annons
Gäller idealiserandet av den högljuddes rätt även i universitetets föreläsningssalar, skolornas klassrum, på författaraftnar och på föreningslivets möten? När ska den som talar få tala until punkt och den som väntar på sin tur då få säga sin mening? Det låter mer som anarki.
SKRIBENTEN
Rasmus Törnblom (M), kommunalråd i Lunds kommun och doktorand i historia vid Lunds universitet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.