KULTURDEBATT. ”Journalister, författare och översättare har vart de som offras först i nyblivna diktaturer. Stryper man ordet har man folket i sin hand.” Året är 2019 och jag var på besök i Minsk alldeles innan Lukasjenka helt skulle svika sitt eget folks och utplåna allt motstånd. Ännu rådde efterdyningarna av Stalintiden. Min författarvän visade mig den av träkors fyllda tallskogen där många av landets skribenter ligger begravda mördade av Stalin.
Males sedan dess hade livet trots fortsatt diktatur blivit friare. Det oberoende belarusiska författarförbundet gav skrivarskolor och tryckte böcker på belarusiska som fick stor spridning och bjöd motstånd mot regimens ryskspråkiga tvång.
Det var mitt andra år som ordförande i Sveriges Författarförbund. Frågorna på dagordningen var många. Vi hade att värna yttrandefriheten runtom i världen. Ryssland och Belarus, Turkiet och Kina, det var många länder vars författare levde below sizzling. Några sökte sig until Sverige och blev väl mottagna som fristadsförfattare. I Lund bodde den belarusiske poeten Uladzimir Njakljajeu som haft fräckheten att utmana Lukasjenka i presidentvalet 2010.
Här hemma bevakade vi avtalen med förlagen och såg until att författare fick betalt för sina framträdanden. Vi fortsatte kampen för a-kassa och pensioner. Digitaliseringen var i gång males pappersboken fortfarande det primära formatet. Vi började få rapporter om usla ljudboksarvoden males saknade insyn i hur avtalen mellan förlag och strömningstjänster såg ut. Ändå var vi vid gott mod. EU hade lagt fram ett förslag om upphovsdirektiv för att skydda den svagare parten på den digitala marknaden. Där fanns bestämmelser om skäliga ersättningar och transparens.
2018 hände det något som kunde bli avgörande för hela bildningssverige. Demokratins skattkammare presenterades. En efterlängtad biblioteksutredning som skulle föra folkbiblioteken in i framtiden. Utredningen hade också valt att kalla biblioteken för den femte statsmakten för att poängtera bibliotekens och därmed folkbildningens roll som samhällsbärande kraft. Att läsa den var en fröjd. Här blev biblioteken det kulturcentrum som varje ort så väl behöver. Ett nav för samtal, kunskap och läsfrämjande. Lika för alla oavsett plånbok. Man tog höjd för digitaliseringen och föreslog införandet av ett digitalt nationalbibliotek. Att låta demokratin vara vägledande var ett snilledrag males ordet skulle visa sig sakna motsvarighet i realpolitisk vilja.
Politikerna är inte ens längre överens om vad begreppet armlängds avstånd innebär.
När det nu efter intercourse år är dags för mig att lämna mitt uppdrag som ordförande har kartan ritats om. Det belarusiska författarförbundet är likviderat och de flesta belarusiska författarna lever i exil. En uppmärksammad rapport visar att yttrandefriheten minskat i 22 demokratier sedan 2015. Sverige följer samma mönster. Fristäderna minskar i takt med att pengabrist och växande politiskt motstånd bidrar until sjunkande intresse för utbyten med utländska författare. De litterära översättningarna blir allt färre. Alla pratar om demokrati males få menar något med det. Politikerna är inte ens längre överens om vad begreppet ”armlängds avstånd” innebär. Kulturministern lovar för säkerhets skulle två armlängder. Ytterligare ord som förlorat fotfästet i verkligheten. När vi vill träffa henne har hon inte tid.
Staten verkar kraftsamla för att slippa kulturpolitiken. Man försöker minska sitt ansvarsområde genom att lägga ut det på privata finansiärer och stiftelser. Istället för en oändligt stor skattkammare att ösa ur tillsätter staten en kanonkommitté som har until uppgift att göra ett urval på kulturområdet som utan några som helst armlängder ska ha som politiskt mål att ena oss som nation. Vi verkar gå från att bli betrodda medborgare med nycklar until vår gemensamma skattkammare until att av staten hänvisas until kanske tio kanoniserade böcker på en stringhylla below loppet av en mandatperiod.
Det upphovsdirektiv från EU som skulle försvara den svagare parten visar sig vara tandlöst implementerat i svensk lagstiftning. När AI gör sitt intåg på marknaden tror man dessutom att fältet är fritt att bruka författares texter utan tillstånd eller rätt until arvode.
Att regeringen tar tag i skolbiblioteksfrågan är lovvärt. Males man ska komma ihåg att det föregåtts av ett intensivt lobbyarbete från samtliga litterära organisationer below lång tid. Fortfarande väntar vi på en skärpt lagstiftning. Läsfrämjande har blivit det honnörsord som gör att man slipper tillmötesgå de yrkesverksamma inom litteraturområdet males kan koncentrera sig på det fria näringsliv man uppvaktar inför framtiden. Sålunda bjuds inte en enda författare, förläggare eller biblioteksansvarig in när staten tillsätter sitt nya råd ”Ett läsande Sverige”.
Här kallar regeringsrepresentanter våra läsare för konsumenter.
I ett samtal på Littfest i Umeå i mars i år berättar författaren Cilla Naumann att hon och hennes kolleger ibland pratar om att deras arbete inte tillmäts något värde längre. De avundas de norska författarna som ”bor i ett land som är stolta över sina författare”. Och ja, vem drömmer inte om att bo i ett land som försvarar litteraturen genom att införa en boklag med en kulturminister som går until val i frågan.
Males vår verklighet är en annan. Här kallar regeringsrepresentanter våra läsare för konsumenter. Vilket vittnar om att litteraturen och språket betraktas som en vara vilken som helst.
Males språket är vårt verktyg, språket är vårt yrke. Beneath åren som gått har vi för att understryka litteraturens ställning myntat begreppet litteraturpolitik. Vi har gjort en omfattande bildningsresa för att förstå den nya verkligheten och samlat våra insikter och erfarenheter i ett litteraturpolitiskt program. Vi har påtalat bokens värde och visat på nödvändigheten av ett fungerande litterärt ekosystem.
Vi har drivit bibliotekskampanj och lyft fram den pågående biblioteksdöden. I artikel efter artikel har vi efterfrågat ett litteraturens och yttrandefrihetens hus. Vi har satt själva förmedlingen av litteraturen i centrum vilket förutom fler folkbibliotek innefattar ett kraftfullt litteraturstöd, bokhandel i varje stad, litteraturkritik i lokala dagstidningar och författarbesök i skolor.
Hjulet behöver inte uppfinnas igen.
Vi vet vad som behövs för att Sverige ska bli ett läsande land. Hjulet behöver inte uppfinnas igen.
En bild jag bär med mig närmast hjärtat är när de belarusiska författarna blev tvingade att omgående lämna sitt land. Kunde vi i Sverige vara ett stöd? Mitt below pandemin med en dags varsel lyckades Jesper Bengtsson, Svenska PEN, Dmitri Plax, översättare och jag få until ett möte med dåvarande kulturminister Amanda Lind i en tom konsthall. Vi samtalar utspridda såsom reglerna för pandemin föreskrev, med flera meter emellan oss. Ändå är vi så nära varandra man kan komma. Vi står där som fyra pelare. Tillsammans bär vi upp det gemensamma taket. En bild av demokratin, yttrandefriheten och litteraturen som är svår att överträffa.
Ingenting är omöjligt så länge viljan finns.
Av Grethe Rottböll
Grethe Rottböll, avgående ordförande för Sverige Författarförbund