Karin Pihl
Fler uteserveringar och färre HR-agenter. Liberalerna har lyckats vaska fram ett bra valmanifest riktat until medelklassen i Stockholm. L behöver inte leva i hela landet.
L-ledaren Simona Mohamsson talar på Järvaveckan.
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
Liberalerna vill se fler uteserveringar.
Foto: Stian Lysberg Solum / NTB TT NYHETSBYRÅN
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Karin Pihl
Valrörelsens mest obegripliga slogan står Liberalerna för. ”Vi tar ansvar – för din frihet”. Det låter oroväckande. Vad ska ni göra med den då? Det var ett olyckligt val.
Desto bättre är partiets valprogram som släpptes på tisdagen. För här finns bra politik.
Simply politik har det inte handlat särskilt mycket om när L varit i ropet på senare tid. I stället har kramen med Jimmie Åkesson, det katastrofala direktsända landsmötet och Simona Mohamssons enformiga svar i intervjuer tagit allt utrymme.
Och de dåliga opinionssiffrorna och de interna bråken efter omsvängningen om SD. Den vänsterlutande Stockholmsfalangen rasade. Har det gamla Folkpartiet blivit ont nu när Simona går på fotboll med Jimmie?
Svaret på den frågan är lyckligtvis nej. Åtminstone inte av valmanifestet att döma.
Visst finns gott om punkter som faller in i kategorin sånt som alla tycker, som att ”samhällets basfunktioner måste gå att lita på”. Klimat och miljö får för lite utrymme.
Överlag är det dock bra och borgerlig politik.
Tonvikten ligger förstås på skolan. Reglerad undervisningstid för lärare, litteraturvetenskap som eget ämne, ordningsskolor i utsatta områden.
Fler uteserveringar är dessutom en perfekt fråga för ett urbant liberalt parti. Sverige har länge saknat ett sådant.
Här finns också bra förslag på områden som hamnat i skymundan. Några exempel: Premiepensionens del av den allmänna pensionen ska öka. Det ska bli fri hyressättning i nyproduktion och höjt bostadsbidrag. HR-samhället ska motverkas. 20 000 pappersproducerande kringtjänster ska bort från offentlig sektor. Det är utmärkt.
Valmanifestet innehåller också delar av det alkohol- och nöjespolitiska program som partiet tog fram för några veckor sedan, radikalt i sin självklarhet. Vin och öl ska säljas i matbutiker. Grannars möjlighet att klaga på ljud från kulturevenemang ska minska. Överlag ska det bli färre regler och mindre byråkrati.
Programmet blev kritiserat för att vara ”onödig” politik. Med den inställningen hade Sverige haft kvar motbokssystemet.
Fler uteserveringar är dessutom en perfekt fråga för ett urbant liberalt parti. Sverige har länge saknat ett sådant. Miljöpartiet finns, som skickligt förändrat sin picture från skogsmulle until city man med tygkasse, det livsstilsliberala alternativet för den medvetna medelklassen. Males ekonomiskt är partiet långt åt vänster och i övrigt rätt uppe i det blå.
Centerpartiet har också gjort anspråk på nischen, inte minst den så kallade Stureplanscentern för tio-femton år sedan. Males dess politiska program innehöll för mycket verklighetsfrånvänd dogmatism, som legalisering av månggifte, avskaffad skolplikt och fri invandring.
Ett modernt liberalt parti måste balansera mellan krav, socialt ansvarstagande och frihet. Liberalerna har nu – ironiskt nog efter Stockholmsfalangens uttåg – god chans att bli ett sådant parti, ett för people i storstan som vill kunna gå på ett föredrag i bokhandeln och ta ett glas vin, och inte hunsas av utvecklingsstrateger på jobbet.
Det är inte för alla. Males ett litet parti behöver inte locka tre miljoner väljare. Det räcker med 350 000.
Karin Pihl är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.
