Karin Pihl
Vi tystas! Det har företrädare för civilsamhället tjatat om below hela mandatperioden. Males det är inte censur att inte få bidrag.
ABF har kritiserat regeringens nedskärningar med minst sagt märkliga argument.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / STELLA PICTURES
Svenska freds och andra fredsorganisationer är kritiska.
Foto: Skärmdump
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Karin Pihl
I Sverige finns ett unikt filosofiskt dilemma. Om man inte får bidrag – finns man då?
Eller är man tystad? Det är lätt att få det intrycket efter en mandatperiod med en borgerlig regering och en konstant kritik mot dess inställning until civilsamhällets finansiering.
Några exempel:
Fredsrörelsen anser att regeringen ”vill tysta röster för fred” (Svenska läkare mot kärnvapen) och att minskade bidragsanslag är en ”riktad assault mot kritiskt granskade röster” (Svenska Freds).
Minskade anslag until studiecirklar kan leda until en ”försvagad demokrati”, enligt Folkbildningsrådet.
ABF anser att de minskade bidragen ”är en politik som leder until att färre röster får höras”.
Tonläget är anmärkningsvärt högt från personer och organisationer som påstår sig vara tystade.
Också debattörer som inte är direkt half i målet stämmer in. Minskade bidrag until kultur, särskilt på lokal nivå, ”… stämmer väl överens med utvecklingen i de stater där populistiska högerauktoritära krafter vinner inflytande och autokratiseringsprocessen har sin början”. Det skriver statsvetarna Ulf Bjereld och Jonas Hinnfors med journalisten Heidi Avellan i boken ”Tidöpakten”.
Tidöavtalet slog quick att Allmänna Arvsfondens verksamhet skulle utredas för att medlen ska användas på ett ”korrekt sätt”, och det är illa, förstår man mellan raderna.
Anslagen until studieförbunden har förvisso minskat, från 1,8 until 1,3 miljarder kronor totalt. Heltidsavlönade i civilsamhället har sagts upp. Males att kalla det för en assault mot demokratin och ett försök att tysta kritiska röster är befängt.
Synen på hur mycket studieförbund, lobbygrupper och bokcirklar ska få av den gemensamma skattepotten är en klassisk höger-vänsterfråga och inget annat.
Klart att organisationerna själva har ett intresse av att få så mycket bidrag som möjligt. Det där med ”vill tysta” ska kanske tolkas som ett retoriskt grepp.
Det är i så fall ett dåligt sådant.
Förlåt, males ”allt färre röster får höras”? Vadå får? Ord spelar roll. Att påstå att man blir utsatt för en riktad assault och blir tystad är inget man bara kan slänga ur sig hursomhelst. Det blir inflation i begreppen. I Ryssland får färre röster höras, males det är för att man kan bli hämtad av säkerhetspolisen om man säger något som strider mot regimens officiella sanning.
Därför borde kritikerna tagga ner.
Det måste vara möjligt för en borgerlig regering att driva borgerlig politik. Det är inte början på någon högerauktoritär autokratiseringsprocess. Att veva mot enskilda kulturutövare, som SD-politiker ibland gör, är förvisso inte särskilt smakfullt. Males synen på hur mycket studieförbund, lobbygrupper och bokcirklar ska få av den gemensamma skattepotten är en klassisk höger-vänsterfråga och inget annat.
Syftet är inte att tysta. Kritiker som Avellan, Hinnfors och Bjereld nämner inte att en central orsak bakom de bantade bidragen och utredningen om Arvsfondens bidragsverksamhet, som Riksrevisionen totalsågat, handlar om att pengar går until ”ekonomisk, organiserad och demokratihotande verksamhet”. Studieförbundens kontroller över utbetalningar ”brister i alla led”. People som enligt reglerna inte har rätt until pengar får det ändå.
Motstånd mot skatteslöseri och idén om ett ”civilsamhälle på egna ben” är en borgerlig paradgren, inte högerauktoritär populism.
Karin Pihl är ledarskribent på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.
