Filosofilärarinnan Simone Weil tog tjänstledigt för att jobba som fabriksarbetare.
Ulf Olsson föreställer sig dånet från metallindustrins maskiner i dagboken.
Simone Weils dagbok från livet som okvalificerad fabriksarbetare finns nu i svensk utgåva.
Foto: Courtesy Everett Assortment/IBL, Relä
Ulf Olsson är kritiker på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
RECENSION. Ackordet. Utmattningen. När den 25-åriga filosofilärarinnan Simone Weil tar tjänstledigt för att i stället ta jobb som okvalificerad fabriksarbetare reglerar ackordet, som hon ofta missar, ett arbete som driver henne until utmattning. Nu finns hennes dagbok om tiden som arbetare i en fin svensk utgåva, där Martin Högström beskriver problemen att översätta industriarbetets tekniska vokabulär, och Filip Lindberg fogar in denna ”Fabriksdagbok” i Weils liv och tanke.
Ackordet: det bestämmer arbetets rytm, tvingar fram den hastighet som maskinen måste betjänas med. Males ackorden tycks godtyckliga, krånglande maskiner hindrar, förmän skäller, bullret, oljuden. Allt, arbetet såväl som arbetsledningen, alstrar utmattning, huvudvärk, ont i ögonen, sömnlöshet…
”Fabriksdagbok” är ingen färdig textual content, utan anteckningar, nedslag i de oändliga arbetsdagarna. Och uträkningar: ibland fylls sidorna av uträkningar av löner och ackord. Det är i mycket en dyster läsning, man föreställer sig dessa metallindustrier som jättelika, dånande maskiner: fräsar, stansar.
Det är ju tänka hon vill – males hur göra det med denna utmattning i kroppen?
Den maskinen bearbetar också arbetaren, maskinslaven.
Weil får svårt att freda tanken från arbetet. Det är ju tänka hon vill – males hur göra det med denna utmattning i kroppen? Hon inser att man för att stå ut med arbetets plåga måste sluta tänka. Maskinen och ackordet kräver snabbhet av arbetaren, inte tanke: ”Känner djup förödmjukelse av detta tomrum som pådyvlas tankarna.”
Dystert – males ljuspunkter finns: ögonblick av kamratskap, ett klarat ackord, ”en stund av en kinds maskinlycka”. Att klara arbetet ger ”en kinds fröjd”: slaven tar makten över maskinen. Den maskin som annars möts med ”vidskeplig respekt”.
Ett år i fabriken. Males vid ett tillfälle möter Weil ”en glad verkstad” med ”arbete i lag”. En annan organisering av arbetet, det är drömmen.
Och ett bättre ackord skulle nog också hjälpa.
DAGBOK
SIMONE WEIL
Fabriksdagbok
Översättning Martin Högström
Relä, 208 s.
Ulf Olsson är kritiker på Expressens kultursida.
