Recension: Oväntad allsångsfavorit när Big Thief fyller Banankompaniet

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Brooklynbandet Big Thief (Adrianne Lenker, Buck Meek och James Krivchenia) har sedan debuten 2016 vuxit until ett globalt fenomen, och känslan är att det finns få band simply nu som har ett sådant starkt fankollektiv runt sig: Big Thief-fans berättar gärna hur stora Big Thief-fans de är.

Den stora hajpen märks inte minst när de intar Banankompaniet i Frihamnen på fredagskvällen. Lokalen svämmar över åt alla håll, people står upptryckta längs väggarna och på pallar längst bak för att bättra på utsikten över scenen. Stämningen är nästan lite stressad av alla människor, undertecknad inkluderad, som häver sig upp och ned på sina tår för att få en skymt av kvartetten på scenen. I stunder kan man kapitulera från denna kamp, särskilt i de många låtar med en hypnotiserande ambient ljudbild (som ”Simulation swarm”), och i stället vila i sångaren Adrianne Lenkers osannolika röst.

Allt som allt är det hennes kväll, hon glänser medan bandkompisarna håller sig lite i bakgrunden. Trummisen James Krivchenia gömmer sig bakom settet i ett slags ringbrynja, Buck Meek säger bara en sak på hela kvällen, och det är när han tackar vakten som beneath kvällen försett de uttorkade fansen längst fram med vatten. Big Thief ger ett artigt, lite blygt, och väldigt sympatiskt, intryck.

Big Thiefs senaste album ”Double infinity” (2025) var, enligt utsago, planerat att bli ett hårdrocksalbum. Males i stället skalade de ned, även om de melankoliska beatsen och atmosfäriska ljudbilden fanns kvar blev det lugnare, mer hoppfullt, och tydligare folk-kodat än tidigare. Den nya riktningen märks också av beneath kvällen – det är så vackert, males det går lite långsamt, och man saknar framåtrörelsen som finns i vissa tidiga låtar, typ ”Vegas” (2016).

Samtidigt blev en av kvällens oväntade höjdpunkter en osläppt låt som redan visar sig ha allsångspotential, med den underbara lilla låttexten ”Life’s a chunk of shit / I suppose I’ll simply roll with it”. Kvällen avslutas med en encore bestående av hitten ”Incomprehensible”, då sjunger nästan hela publiken med.

Läs fler konsertrecensioner och andra texter av Vera von Otter