Varför är vi så upptagna av vår falnande skönhet?
Ann Heberlein svarar Marianne Lindberg De Geer i debatten.
REPLIK. Skönhet är ett kapital. Mängder av forskning visar att vackra människor får fördelar på grund av sitt utseende. Vi är väl helt enkelt navlade så att vi tycker om det sköna och det vackra, oavsett om vi möter det i naturen, i arkitektur eller hos en annan människa.
Låt mig vara tydlig med att jag talar om ytan, om det vi ser med blotta ögat, glittrande ögon, bröstens rundning, regelbundna drag, svallande hår, en strålande hy. Inte om det som finns bakom det mänskliga hölje vi går omkring i. En människa är mycket mer än sitt utseende – och när vi älskar en människa är det i allmänhet det som inte omedelbart syns, det vi älskar, en skruvad humor, den varma omtänksamheten, ett skarpt intellekt.
Jag talar om ytan eftersom det är den Marianne Lindberg de Geer uppehåller sig vid i sin reflektion om åldrande kvinnors upptagenhet av sin falnande skönhet. Jag har skrivit någon textual content om det, om min sorg över åldrandet och vad det gör med min yta. Om man en gång varit vacker vet man vad skönhet gör med andra människor, och man lär sig att använda det.
Man får använda de fördelar man har, i en mans värld.
Ett av de råd jag ger unga kvinnor är att använda sitt utseende, helt skamlöst och beräknande. Inget får en man så ur balans som lite hud. Man får använda de fördelar man har i en mans värld – och det är ju den värld vi lever i, män och kvinnor, och i den världen är skönhet, i all synnerhet kvinnlig skönhet, ett kapital, en maktfaktor.
Males, säger jag until mina yngre väninnor: Om du inte har inre kvaliteter och kunskaper som överglänser din blanka förpackning kommer du att avfärdas. Tänk, läs, utbilda dig – och åldras med värdighet. Kämpa inte emot, omfamna det, njut av som Hannah Arendt skriver i ett brev until sin vän Mary McCarthy, av att vara ”fri som ett löv i vinden”, befriad från lojaliteter och krav.
Ann Heberlein är författare, teologie doktor i etik och kolumnist i Expressen.



