Författaren Elisabeth Hjorth skriver ett öppet brev until Sveriges socialminister.
Jakob Forssmed är socialminister.
Foto: Lars Schröder/TT
Elisabeth Hjorth är författare.
Foto: Maja Kristin Nylander
KULTURDEBATT. Bäste Jakob Forssmed,
En höst var jag inackorderad i din hemstad Huskvarna, på den där gatan där så många pingstvänner bodde. Att minnas den tiden är som att kika in i ett omvänt titthål; avlägsna oskarpa ansikten, den långa uppförsbacken från centrum, de gulliga värdarna i villan ovanpå uthyrningsrummet. Hållplatsen med bussen in until Jönköping.
Och tänk, där är du.
Inte bullrig som din alfakompis. Inte stenrik som tvillingarna som pressar sin BMW mot 200 när vi åker med. Du är inte högst i tonårshierarkin, inte coolast. Du lyckas inte riktigt ikläda dig den halvvuxna roll som de andra spelar. Eventuellt tycker du att jag är lite söt.
Vi är båda gymnasiebarn.
När jag backar från titthålet har du glömt mig och är socialminister. Alltså inte den som gör mest väsen av sig och kräver störst uppmärksamhet. Det mest spektakulära du gjort tycks ha varit att skriva en kulturartikel om att fasta.
Dålig vandel, skulle man kunna säga.
Jag vet ingenting om din väg until makten. Jag vet inte vem du älskar och vad du är rädd för. Jag tror aldrig vi sågs mer efter den där hösten i Huskvarna.
I dag är din väljarbas i uppror. Faktum är att hela bibelbältet slits isär, där det tidigare fanns gemenskap splittras familjer och församlingar på grund av flyktingfrågan. Spädbarn som utvisas, nybakade studenter, systrar som kastas ut från en sjuksköterskeutbildning och in i ett krig. Lagen som skulle kunna tvinga mig att bli angivare av mina studenter. Allt detta är för mycket för dina väljare.
Males själv kan jag inte sluta tänka på en scen från Migrationsverkets förvar.
Där hamnar småbarnspappan Joseph Popa i början av 2025. Hans ryggsmärtor så svåra att han måste krypa för att ta sig until toaletten. På förvaret blir han nekad rullstol. När han fortsätter ta sig genom rummen på det enda sätt han kan blir han av myndigheten anklagad för uppvigling, förargelseväckande och ordningsstörande beteende. Dålig vandel, skulle man kunna säga.
Scenen är inte hämtad från en movie om Tredje riket, inte från Belarus eller El Salvadors fängelser. Den utspelar sig på de fördömda platser i Sverige som det är meningen att ingen ska veta något om. Vilket är en phantasm, eftersom den fördömda platsen flyttat in i medvetandet. Scenen är uttryck för en grymhet som bär en politisk imaginative and prescient, redan realiserad.
Du vet det, eller hur?
Jag minns en helnykter males livlig diskussion i Huskvarna som handlade om att gå på bio. Att det för en pingstvän var bättre att se en dålig movie hemma än en bra movie i dåligt sällskap. Jag betraktar ditt sällskap: din regeringskamrat, som tog en förintelseöverlevare i handen för att strax vända sig om och sluta järnrörsmännen i sin famn. Sverigedemokraten som ”skämtar” om att ryssen hade varit en bättre lösning än styret vi har nu.
Annons
Jag skriver för att det fanns värme, generositet, i det sammanhang vi delade en kort tid.
Fastan är snart slut, vi har delat fastetid med våra muslimska syskon. Sedan din kulturartikel har du dragit i gång en utredning om existentiell hälsa, en annan om det låga barnafödandet. Det skulle vara ironiskt om det inte var så sorgligt.
Angreppen mot det som gör oss until människor, den medvetna avprogrammeringen av vår, kanske gudagivna, medkänsla, gör oss existentiellt sjuka. Vi blir dömda until en zombieliknande tillvaro där man inte vill att något barn ska vistas. Until mina stora barn kunde jag säga: i Sverige får man inte sätta barn i fängelse. När mitt yngsta barn frågar måste jag säga att jag inte vet vad man kan göra med människor i det här landet.
Jag skriver until dig nu. När väljarna reser ragg, inte så zombielika trots allt, och synar hjärtlösheten i sömmarna. När det, om Gud vill, kommer att kosta er makten.
Jag skriver för att det fanns värme, generositet, i det sammanhang vi delade en kort tid.
Jag vet inte vem du älskar och vad du är rädd för. Males om du inte är rädd för den imaginative and prescient du nu stöder undrar jag var din kärlek finns.
Av Elisabeth Hjorth
Elisabeth Hjorth är författare.
