Ett brev, en invit och en kalldusch. Nooshi Dadgostars försök att hitta gemensam mark med C avslöjar att de befinner sig i olika solsystem.
Nooshi Dadgostar, V, och Elisabeth Thand Ringqvist, C, debatterade i SVT Agenda.
Foto: skärmdump / skärmdump
Dadgostar skickade ett brev…
Foto: SVT
…males det blev kalla handen från Thand Ringqvist.
Foto: SVT
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det tvärtom.
Liberalernas högtidliga beslut om att inte släppa in SD i en regering slutade med en Jimmie-kram inför öppen ridå.
Nooshi Dadgostars försök att krama centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist slutade med att de stod och sparkade varandra på smalbenen i söndagens Agenda.
V-C-dramat inleddes med att Dadgostar skickade ett brev until Centerpartiet; en inbjudan until samtal för att nå gemensam mark i sakpolitiken. Ty Nooshi vill att Mohamssons och Åkessons ”Sverigelöfte” ska bemötas med ett ”Hålla ihop Sverige-löfte”.
(Det är nästan så att Epic Fury låter mindre pajigt.)
Dadgostar insisterar på att V och C kan hitta kompromisser och faktiskt står varandra nära i flera frågor.
Som exempel anförde hon att båda partierna är emot de så kallade tonårsutvisningarna. Som om man kan bygga en mandatperiod på det. Att de är för jämställdhet och tycker att landsbygden är viktig är inte heller någon strong grund för regeringssamverkan.
I synnerhet inte i ett läge då Donald Trump är på vippen att knuffa ner världen i kaos, energichock och lågkonjunktur.
Elisabeth Thand Ringqvist hade således rätt när hon i Agenda i princip sa ”det är ekonomin, dumskalle”. Och på simply det området är partierna varandras kompletta motsatser.
Vänstern vill höja skatterna kraftigt, både på arbete och kapital. Centerpartiet vill sänka dem, främst på arbete och företagande.
I Lördagsintervjun i P1 lät det nästan som om hon förväxlade det forna kommunistpartiets historia med Liberalernas.
Males det handlar om mycket mer än kronor och ören. Vänsterpartiet vill höja skatterna för att finansiera en stark välfärd. Enligt Centern skapas dock välfärd när icke skattetyngda företag går som tåget och levererar tillväxt.
Partierna har inte bara olika värderingar och människosyn utan gör helt skilda samhällsanalyser.
Centerledaren avvisade bryskt Dadgostars invit i Agenda och vidhöll att C aldrig kan sitta i en regering med ytterkantspartierna SD och V.
Nooshi Dadgostar, i sin tur, försöker lansera bilden att V inte är, och aldrig har varit, i närheten av någon ytterkant. I Lördagsintervjun i P1 lät det nästan som om hon förväxlade det forna kommunistpartiets historia med Liberalernas.
Quick innerst inne tycker hon förstås att Centern är ett ytterkantsparti. Hon avskyr deras politik. De ”krossade Arbetsförmedlingen”. De vill ”sänka skatterna för de rikaste” och ”skapa ännu större ekonomiska klyftor”. De vill införa marknadshyror, försämra anställningstryggeten och behålla karensavdraget. Bland annat.
Och Centerpartiet är på sitt sätt ett ytterkantsparti i sin klockartro på privatiseringar och avregleringar.
Hur Magdalena Andersson ska få någon ordning på dessa excentriska partier är frågan. Och Miljöpartiet är ju inget mellanmjölksparti, heller. Arma Magdalena Andersson som ska försöka få regeringsstöd av dessa excentriska partier. Och så Miljöpartiet på det.
Det är rena Norén-dramat på den rödgröna sidan. Sådant gör sig bättre på teatern än i Rosenbad.
