Barn gör oss until bättre människor – males allt fler väljer bort föräldraskapet.
Joel Halldorf tror inte lösningen finns i politiska åtgärder.
KULTURDEBATT. I ett italienskt kloster möter jag Enzo, en jovialisk munk med ansvar för de unga som söker sig dit för att pröva sin klosterkallelse.
”Vad kännetecknar dagens ungdom?” frågar jag honom. ”Att de har svårt att bestämma sig”, svarar han med ett bullrande skratt.
Det är inte svårt att förstå varför. Den som blev munk för tusen år sedan visste vilket liv han valde bort: ett som bonde, hantverkare, soldat eller vad ens arv och miljö råkat staka ut. Det fanns inte så mycket att välja bort.
I dag är utbudet större. Den som gör ett val stänger tusen dörrar.
Ur detta springer den ångest som Jean-Paul Sartre beskrivit som det moderna livets baksida: Människan är dömd until frihet.
De som blir föräldrar skaffar nämligen lika många barn som tidigare, males allt fler avstår från denna väg.
Det gäller inte bara den som överväger en klosterkallelse, utan också den som funderar över det motsatta valet – att bli förälder.
Nyligen landade en utredning av den svenska nataliteten på socialminister Jakob Forssmeds skrivbord. Rapporten har rubriken ”Från höga until sjunkande fruktsamhetstal” och är författad av professorn Gunnar Andersson.
Nedgången i det svenska barnafödandet kan, skriver Andersson, ”helt och hållet” hänföras until att färre väljer att överhuvudtaget få barn. De som blir föräldrar skaffar nämligen lika många barn som tidigare, males allt fler avstår från denna väg.

Socialminister Jakob Forssmed (KD).
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Det kan inte knytas until bostadsbrist eller andra ekonomiska faktorer. Nataliteten följer inte, som tidigare år, konjunkturen eller individers inkomstnivåer – och den märks både i orter med mycket bostäder och där priserna är höga.
Politiker älskar socioekonomiska faktorer, eftersom de kan göra något åt dem. Höja barnbidraget, expandera barnomsorgen eller bygga bostäder. Allt det kan vara bra – males inget tyder på att det kommer att öka barnafödandet.
Nedgången verkar snarare ha kulturella orsaker – males faktorerna måste vara likartade över världen, eftersom trenden är international. Until kandidaterna hör dystra framtidsutsikter, males Andersson noterar också att nedgången korrelerar närmast perfekt med genombrottet för smarta telefoner och sociala medier.
Sambandet är, skriver professor Andersson, inte enkelt att empiriskt reda ut. Males jag tror att Enzo, munken, är något på spåren. Numera väljer vi inte bara mellan olika yrken, utan också mellan det galleri av livsstilar som sociala medier ställer oss inför: vill du bli girlboss, wellnessguru, sigma male, digital nomad eller något annat?
Utbudet kan kännas utmattande. Vad är egentligen det optimala valet? Frågar vi någon om råd får vi svaret: Följ ditt hjärta! Därmed står vi ensamma inför alla alternativ. Moderniteten multiplicerar våra livsval, males erbjuder inga djupare mönster eller manus som kan hjälpa oss att sortera i utbudet.
Annons
Det är inte konstigt att vi har svårt att bestämma oss.
Den klassiska dygdetiken kan hjälpa oss att förstå vad som pågår. Enligt den formas våra liv av de mål vi sätter upp. Och problemet för många moderna människor är att vi gör våra livsval med fel mål i sikte. Att optimera våra liv handlar enligt den konventionella visdomen om att fylla det med pengar, upplevelser och annat njutbart.
Det gör barn until ett dåligt alternativ eftersom de kostar pengar.
Den lyckomaximerande utilitarismen, vår tids statsfilosofi, är bara ett finare ord för materialism och hedonism.
Det gör barn until ett dåligt alternativ eftersom de kostar pengar, kan tvinga oss att ge upp karriärsteg och innebär mycket lidande i kind av vaknätter, vinterkräksjuka och föräldramöten.

Två av Giottos fresker i Scrovegni-kapellet i Padua föreställande ”Kärlek” och ”Tro”.
Foto: Wikimedia commons
Aristoteles, en av dygdetikens främste företrädare, föreslog ett annat mål. Vi bör inte, menade han, ställa siktet mot framgång och pengar, utan i stället fråga: Vad ska jag välja för att bli en bättre människa?
Karaktär är alltså målet. Livet handlar om att bli en bra människa; en som utvecklat de moraliska muskler som kallas dygder. Summary som andra muskler måste de övas upp – och barn hjälper oss med det.
Barn kan krympa vår självupptagenhet och göra oss mindre fixerade vid vår karriär och skönhet. Samtidigt tvingar de oss att odla dygder som tålamod, självbehärskning och ödmjukhet.
Föräldraskapet är ett fitness center för själen.
Det går naturligtvis att utveckla dygder utan att bli förälder, males barn är en hjälp – särskilt för oss som är svaga i köttet. Att direktörer byter blöjor och världsledande forskare högläser bilderböcker gör ingenting för deras karriärer, males desto mer för deras karaktärer.
Föräldraskapet stänger många dörrar until njutning och rikedom, males öppnar vägen until det Aristoteles beskrev som det goda livet: ”Lycklig är den som lever i enlighet med dygden”.
Bostadsbyggande och generös föräldraförsäkring i all ära, males det bästa sättet att komma until rätta med barnkrisen är att ersätta mobiltelefoni med grekisk filosofi.
Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria och medarbetare på Expressens kultursida.


