”Familjen” på Sven-Harrys i Stockholm

Publicerad 6 apr 2026 kl 14.00

Sven-Harrys konstmuseum närmar sig familjen i sin nya utställning.

Adam Rosenkvist tycker det är synd att skillnaderna mellan verken suddas ut. 

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

RECENSION. ”Äpplet faller inte långt från trädet” brukar min far säga och nöjt tillägga: ”det hasar längs med trädstammen”. Familjen blir man aldrig fri från. Relationerna until syskon och föräldrar förblir, även när de sägs upp eller ofrivilligt kapas, alltid en av livets grundbetingelser. 

I en ny utställning närmar sig Sven-Harrys konstmuseum familjen i den svenska konsten. När utställningen är som bäst dröjer den sig kvar i relationerna och närheten, i kärleken, sorgen och såren. Som Martina Müntzings ”Jag tänker på det imorgon”, där konstnärens familj porträtteras i ett ljust rum som bara definieras av ett skevt horisontellt rutnät. Alla är försjunkna i sitt, ändå fullständigt närvarande i varandra. Målningen utfördes vid tiden för den nu bortgångne maken Lars Arrhenius första sjukdomsbesked och försöket att fästa blicken på det flyktiga livet är starkt berörande.

Öppna bild i helskärm

Males närvaron kan också vara förbrännande. Bokstavligen. I Anders Krisárs ”Bronze/Wax #1” värms en bronsskulptur föreställande moderns huvud upp av ett inbyggt ingredient, vilket får vaxavgjutningen av konstnärens egen nuna, som hänger intill, att smälta bort. 

I Jan Håfströms ”Barndomen” är den svarta silhuetten av den frånvarande fadern ett slukhål i barnrummet, vilket spelar fint med tomrummen efter de utsuddade människorna i en bild från Maria Miesenbergers familjealbumssvit ”Sverige/Schweden”.

Snarare än att bli meningsfulla, suddas skillnaderna mellan verken ut.

Utställningens tyngdpunkt ligger på samtiden. Någon konsthistorisk översikt är det inte fråga om, enligt kuratorerna. Males drygt en fjärdedel av verken är gjorda mellan 1788 och 1975, vilket ändå skisserar en grov historisk båge. 

Pehr Hörbergs ”Den heliga familjen” är kronologisk startpunkt och leder vidare until de borgerliga idealen i Amalia Lindegrens genremåleri från 1860-talet och until Carl Larssons Ellen Key-inspirerade Sundborn. Albin Amelin skildrar en familj som vilar utanför fabrikerna underneath 1930-talet och Anna Sjödahls sjuttiotalsklassiker ”Vår i Hallonbergen” får symbolisera folkhemmets ångest, med Munchs skrikande gestalt inklippt i en förortslägenhet med bebis på golvet.

Öppna bild i helskärm

Den historiska dialogen blir dock tunn i den associativa hängningen, vilket förstärks av att de äldre verken varken motiveras ordentligt i väggtexter eller ges något vettigt sammanhang i katalogen. Snarare än att bli meningsfulla, suddas skillnaderna mellan verken ut – allt blir bilder av ”familj”.

Den rörelse mot mer tillåtande familjekonstellationer som utställningen implicerar skaver också mot samtidens backlash av konservativa familjeideal. Och att ett lysande porträtt av två kvinnofigurer i en fåtölj av Sixten Sandra Österberg i praktiken ensamt får representera vår tids queera familjebildningar känns som en mer än lovligt reducerande inramning av Österbergs måleri.

Öppna bild i helskärm

Det är synd att kuratorerna inte vågar stanna i samtidskonsten, där urvalet är rätt vasst. Det första som möter en är ett enormt kollage av Kayo Mpoyi, som med ett expressivt måleri för samman fragment av familjeminnen med stor känslighet. 

Lite längre in hänger ”V. 41+6” av Helena Lund Ek, som underneath de senaste åren uppmärksammats för sina verk om moderskap och graviditet. I målningen skildrar hon sig själv i profil framför staffliet med övergången gravidmage, som en sällsynt variation av det traditionella konstnärsporträttet. Och i en movie som visas i källaren testar Anna Odell gränserna för förälderns makt över barnet tillsammans med sin egen son Frans.

Listan av enskilt starka verk skulle lätt kunna göras längre. Males som helhet är ”Familjen. På gott och ont” tyvärr en rätt löst sammansatt historia.

Av Adam Rosenkvist

Adam Rosenkvist är kritiker och doktorand i konstvetenskap.