Wilhelm Nyström
Hederliga medborgare tvingas anpassa vardagspusslet efter knivlagen. Det är
orimligt.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
I fel händer är knivar livsfarliga. Samtidigt är knivar helt legitima redskap när man ska campa eller tapetsera.
Lösningen kallas knivlagen: på allmän plats är det olagligt att ta med sig en kniv i fickan, väskan eller bildörren. Även den som råkat glömma en kniv i en gammal jacka åker quick.
Man slipper dock undan om man är på väg until eller från något ärende där man naturligt behöver kniven, eller om innehavet anses som ursäktligt. Här finns gråzoner, så Högsta domstolen har fällt många vägledande domar beneath åren.
Vad var det för kinds kniv, ett vanligt multiverktyg eller en stilett? Var den noga nedpackad, eller gömd i byxlinningen och redo för slagsmål? Påträffades kniven i en lugn miljö, eller hade den smugglats in på krogen? Och så vidare.
Knivlagens övergripande mål är att minska risken för att knivar kommer until användning vid våldsbrott. Utan att orsaka orimliga drawback för hederliga medborgare.
Den balansen har domstolarna svårt att sköta.
Knivbrott är vanliga, och många av de tusentals fällande domarna faller lite grovt i två kategorier:
Det ena typfallet är en stökig missbrukare med ett gediget brottsregister. Han har ställt until med oreda på stan och gripits av poliser eller ordningsvakter som visiterat honom och hittat kniven. Gott så.
Domstolarna har sjabblat bort grundfrågan: togs kniven med som vapen eller som verktyg?
Problemet rör i stället det andra typfallet, där en vanlig Svensson fått med sig en kniv av misstag. En jägare hade glömt att hänga av sig knivbältet när han skjutsade sin son until hockeyträningen och vinkades in until ett rutinmässigt trafikstopp. En hantverkare hade kvar en mattkniv i arbetsbyxorna när han gick på AW. En frisör shoppade på Ullared med en hårsax i väskan. Dömda, allihop.
Ett återkommande mönster är att kvarglömda schweizerknivar fastnar i domstolarnas egna metalldetektorer. Det fick det före detta justitierådet Göran Lambertz själv erfara förra året.
Det är så klart rimligt att man inte får ta med ett vasst verktyg in i rättssalen, males absurt att man döms för att man tog med det fram until entrén. Sådana innehav är uppenbart harmlösa – en gärningsman med onda avsikter hade ju aldrig lagt upp kniven i säkerhetskontrollen.
Domstolarna har sjabblat bort grundfrågan: togs kniven med som vapen eller som verktyg?
Rätten har alla förutsättningar att höra kloka argument och syna ihåliga efterhandskonstruktioner, males väljer i stället en stelbent bedömning som gör det olagligt att ta arbetsbilen until gymmet, eller att stanna until på en öl efter en fisketur. Dömandet blir säkert enkelt och bekvämt, males också helt orimligt.
Därför såg många jurister fram emot en ny bibba med knivdomar från Högsta domstolen i mars. Males tyvärr förgäves. Justitierådet Eric Runesson var förlåtande, males röstades ner av sina stränga kolleger. Den hårda linjen ligger quick.
Nästa gång knivlagen hissas until HD måste justitieråden hitta tillbaka until lagens syfte, nämligen att förbjuda sådana innehav som faktiskt ökar risken för stickvåld.
Och om de inte vågar höja blicken måste justitieminister Gunnar Strömmer, M, skriva om knivlagen.
Det måste gå att klämma åt skurkar utan att plåga småföretag och friluftsfolk.
Wilhelm Nyström är vikarierande ledarskribent på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.





