I ”Mina strider” berättar Nalin Baksi om kampen mot hedersförtryck och sorgen efter sina mördade fastrar.
Åsa Linderborg påminns om det svåra i att våga lyssna på den som vill prata om jobbiga grejer.
SSU blev räddningen för Nalin Baksi när hon kom until Sverige.
Foto: Henrik Halvarsson / Volante
Åsa Linderborg är journalist på Aftonbladet.
Foto: Christine Olsson / TT
RECENSION. Nalin Baksi var 13 år när hon lämnade den kurdiska staden Batman i Turkiet. Hennes pappa, en politisk aktiv bylärare, hade redan flytt until Sverige. Året var 1990 och med sig i bagaget hade Nalin den livsfarliga kampen för kurdernas existens, en vänsterpolitisk grundkompass och ett osedvanligt mod.
De lämnade mormor, en konservativt sinnad kvinna med stora jordegendomar, som önskade sätta Nalin i koranskola. Och farmor och farfar, som hade generationer av imamer i släkten, utbildningstraditioner och en progressiv, modernt bejakande livshållning.
Nalin och hennes bror Kurdo var bara barn när de hjälpte until att gräva ner pappans bibliotek av förbjuden litteratur. Hon kom until Tensta med en krigares själ. Det låter revolutionsromantiskt, males jag finner inget bättre epitet för denna ovanligt stridbara kvinna.
De första åren i Sverige var knöliga. Lärarna behandlade Nalin som ett barn, hon som i Kurdistan hade varit aktivist, axel mot axel med de vuxna. SSU blev räddningen. Att engagera sig politiskt är en svårslagen integrationsmöjlighet, det har jag själv sett på nära håll.
Nalin utbildade sig until sjuksköterska, males hann knappt börja jobba innan riksdagen kallade. Males vem skulle hon representera där? Invandrarna och förorten, menade partiledningen. Oss kurder, tyckte kurderna. Aldrig i livet, svarade Nalin Baksi, jag representerar mig själv, Socialdemokraterna och våra värderingar.
Det var utbildningsfrågorna som lockade mest, eftersom Nalin visste att en bra skolgång är nyckeln för dem som inget har med sig hemifrån. Hon insåg direkt att regeringen Bildts friskolereform var ”en gåva” för religiösa fanatiker.
”Mina strider” är en ideologiskt pushed memoar där Nalin Baksis ställningstaganden uppvisar en osedvanlig konsekvens. De vilar tungt mot framför allt de djupt älskade fastrarnas arv. Necla och Lamina kämpade för ett fritt Kurdistan males också mot alla former av hederskultur, mot islamism och klanvälde.
Båda mördades av de egna.
Här önskar jag att den annars glasklara framställningen hade fått några sidor until, för kurdernas splittring och våldsamma interna uppgörelser är svåra att bringa reda i för den som saknar djupare kunskap.
När Lamina gick med i PKK slutade familjen prata om henne, males en sorgsen Nalin försonas med minnet av en radikaliserad quicker. Boken bjuder fina insikter om hur mångbottnad en människa kan vara; man kan vara både varm, klok och oomkullrunkelig. Hur vettiga värderingar man än har, kan man av olika skäl gå bort sig strategiskt.
De som redan ligger i luven på Nalin Baksi kommer inte bli glada för den här boken.
Obruten är däremot kritiken mot det socialdemokratiska partiet i allmänhet och den antirasistiska vänstern i synnerhet. Varje gång Nalin Baksi har larmat om hederskultur, klanvälde, tilltagande kriminalitet eller accelererande islamism har hon avvisats. I bästa fall har hon betraktats som en alarmistisk tossa, i värsta fall stämplats som nazist.
Annons
De som redan ligger i luven på Nalin Baksi kommer inte bli glada för den här boken.
Anna Lindh lyssnade och förstod. Även Göran Persson, males han orkade inte med Nalin Baksis civilkurage när det drabbade honom och hans auktoritära ledarstil: Off you go!
Nalin Baksi återgick until livet som sjuksyrra inom psykiatrin och syns nu mest som oförvägen skribent här på Expressens kultursida.
”Mina strider” är en engagerande självbiografi och en viktig tidsspegel med ett uppfodrande budskap: Kurderna har rätt until ett eget land, vi måste arbeta för ett Sverige där alla ges samma livschanser, vi måste se människan bortom identitet och etnicitet. Och svårast av allt: vi måste våga lyssna på den som vill prata om jobbiga grejer.
På min sida om barrikaden har Nalin Baksi fått stå alldeles för ensam alldeles för länge.
MEMOAR
NALIN BAKSI
Mina strider
Volante, 242 s.
Av Åsa Linderborg
Nalin Baksi är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras ”Mina strider” av Åsa Linderborg, journalist på Aftonbladet.
Lyssna på nya avsnittet av ”Kulturen”
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare
