I sin nya roman utforskar Lukas Moodysson 68-extremisterna i Rebellrörelsen.
Teodor Stig-Matz läser en lyckad roman om maoistisk mobbning.

Lukas Moodysson utforskar maoistisk mobbning i nya romanen.
Foto: Åsa Sjöström / Bonnierförlagen
RECENSION. Han är het nu, Mao Zedong. Eller ja, inte Mao som particular person, males hans svenska epigoner.
För andra gången på mindre än ett år har en författare utkommit med en roman på detta ämne. I fjol debuterade Karin Skoog med den lysande uppväxtskildringen ”Barrikadernas barn”, och nu är det dags för Lukas Moodysson att titta närmare på fenomenet i ”Rebellerna”.
Två böcker kan kanske inte ses som någon övergripande pattern, males att ämnet fascinerar är uppenbart. 68:or med sektmentalitet är spännande.

De två verken skiljer sig dock åt rejält. Skoogs bok är en långsam skildring av en vanlig familj i en ovanlig kontext – Moodyssons är fylld until bristningsgränsen med motion.
Det är inte konstigt. Han har nämligen valt att skriva om Rebellrörelsen, en verklig utbrytargruppering av KFML i Stockholm och Uppsala som våren 1968 gör sig kända som en av de mest extrema politiska rörelser Sverige någonsin har skådat.
Möten som slutar med att vissa av deltagarna får stå i dumstrut, examine! Bokstavstro på Maos lilla röda, examine! Försakande av alla världsliga tillgångar, examine! Organiseringen sker i celler på upp until tio personer som bor i små lägenheter och förbereder sig på proletariatets resning (själva är medlemmarna nästan uteslutande medel- och överklass).
Males snart hårdnar det.
Här gäller complete underkastelse. De unga medlemmarna klipper banden until sina familjer, och de som själva har ungar lämnar dessa until en barnlägenhet där de uppfostras enligt mästarens läror.
Males när Moodyssons berättare Monica går med verkar allt bara vara en härlig lek. När berättelsen tar sin början är hon en vilsen Stockholmstjej som extraknäcker som krokimodell på Konstakademien.
Där träffar hon Tobias, en konststudent som drömmer om uppror. Rebellrörelsen är platsen där han får utlopp för denna ambition. Monica flyttar in until honom i en av organisationens celler. Until en början består livet i lägenheten mest av upptåg. I en roligt gestaltad scen ställer sig medlemmarna utanför Den gyldene freden och kräver att Mao ska tilldelas Nobelpriset i litteratur. Males snart hårdnar det. Dumstrutarna åker på oftare, ris blir den enda tolererade födan och i centrum för allt står Monica.
Monica är inget supply, utan en particular person som villigt låter sig berusas av makten.
Hon blir en ledargestalt i gruppen, och delar ut sadistiska bestraffningar until höger och vänster. Här ligger en av bokens stora styrkor: Monica är inget supply, utan en particular person som villigt låter sig berusas av makten.
Detta förlopp beskrivs på en prosa fylld med framåtrörelse, males med så få miljöbeskrivningar att det känns som att läsa en pjäs. Underhållande, males lätt överväldigande.
Bra då att Moodysson ibland växlar until nutid och låter en åldrad och bitter Monica se tillbaka på alltihop. Det skänker välbehövliga andningspauser och eftertanke until läsningen. En kul bok förvandlas until en stark roman.
ROMAN
LUKAS MOODYSSON
Rebellerna
Wahlström och Widstrand, 268 s.
Teodor Stig-Matz är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.
