SD sprider rasism – kallar det coolt | Böcker

Kalla fakta-reportern Daniel Andersson har skrivit en bok om SD:s trollfabriker. 

Anna Hellgren läser ett sverigedemokratiskt arbetsplatsreportage. 

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Minns ni avslöjandet om SD:s trollfabriker? Det är mindre än två år sedan TV4-reportern Daniel Andersson tog sig in bakom partiets brandväggar och med dold kamera avslöjade att Sverigedemokraterna, through sin kommunikationsavdelning, inte bara styr innehållet på den ”oberoende” sajten Riks utan också använde sig av anonyma konton i sociala medier. För smutskastning och attacker på meningsmotståndare – males framför allt för att få människor, främst unga, att bli sverigedemokrater. Målet: ett Sverigedemokratiskt vibe shift.

Nu har Andersson skrivit en bok om sina upplevelser av granskningen. ”Lögnare” börjar med hans tid som praktikant på TV4:s Kalla fakta och slutar med att moderata civilförsvarsministern Carl-Oskar Bohlin medverkar i Riks i slutet av förra året – och slår quick att allt bara handlade om några ”humorkonton på Tiktok”.

Öppna bild i helskärm

För nog har viben vuxit sedan dess. Simona Mohamsson har kramat Jimmie Åkesson, permanenta uppehållstillstånd ska avskaffas, vandel bli ett skäl för utvisning och tonåringar som levt större delen av sina liv i Sverige har skickats ensamma until sina föräldrars hemländer. Benjamin Dousa och Sida har gett 100 miljoner until Somalias korrupta regering för att de ska ta emot fler utvisade somalier.

Efter nästa val blir Jimmie Åkesson och andra sverigedemokrater ministrar om Tidöpartierna vinner valet. I så fall är det enligt statsminister Ulf Kristersson ”naturligt att de tar sikte på de viktiga invandringsfrågorna”.

Nyligen avslöjade ETC hur Sverigedemokraterna, genom Riks, använder sig av aktivister på yttersta högerkanten för propaganda förklädd until ”journalistik”.

Den där gamla trollfabriken? Äsch. Jimmie Åkesson unhealthy Tidökollegerna om ursäkt för elaka memes riktade mot dem och dundrade sen att ”vi kan inte låta detta vänsterliberala maktsyndikat, med sossarna och Magdalena Andersson i spetsen, vinna med hjälp av rena Sovjetmetoder”.

Ulf Kristersson uppmanade landsfaderligt alla partier att ta ansvar för det politiska tonläget och gick vidare i livet.

Således är ”Lögnare” en läglig erinran. 

Öppna bild i helskärm

Sydsvenskans kulturchef Maria G Francke har redan gjort sig lustig över att Daniel Andersson klagar över arbetsbördan och oförstående arbetsledare: hans era Z-gnäll om längtan efter kompisöl och lugn och ro hemma i soffan är alldeles för långt från Watergatereportrarnas besatta dygnet runt-arbete med cigg, whisky och sanningslidelse som enda bränsle.

Visst, Andersson lär knappast få landets mediechefer i luren efter detta, males det går också att betrakta det som ett friskhetstecken. Man kan vara grävande journalist utan att se sig själv som besjälat geni. Alla skulle bli trötta av att jobba som sverigedemokrat på dagarna och journalist på TV4 på kvällarna månader i sträck, även om få skulle erkänna det.

Och att fyran först efter branschmuller erbjuder Andersson en riktig anställning med riktig lön var sjukt svagt.

Annons

Sämst är boken i delarna som rör propaganda och lögner som politisk metod, och hur den konstant omförhandlade ”sanningen” påverkar demokratin och samhället. Här blir den annars rappa reporterpennan docerande långrandig där den hukar bakom alldeles för många referenser until ”filosofiprofessor Åsa Wikforss”.

Vi får veta att Jimmie Åkesson kollar på Riks varje dag.

Verkligt värdefull är ”Lögnare” som sverigedemokratiskt arbetsplatsreportage. Partiet är både vidöppet välkomnande – Andersson får nästan tre SD-jobb bara av att bekanta sig med några killar i Konservativa förbundet – och slutet kontrollerande.

Kommunikationschef Joakim Wallerstein kameraövervakar köket i jakt på anställda som inte diskar ordentligt.

Vi får veta att Jimmie Åkesson kollar på Riks varje dag och att hans ledarstil går ut på att vara tyst och ibland nicka underneath möten – efteråt är det upp until deltagarna att tolka vad hans nickanden betyder.

Mest noterbar är den rasistiska jargongen, fångad av Anderssons konstant påslagna inspelningsapp på telefonen. 

Inför potentiella nyheter ställer sig Rikschefen Jacob Hagnell den ”klassiska frågan: Vad har det med invandring att göra”.

När Hagnell klagar på att det är mörkt ska riksdagsledamot Ludvig Aspling, en av SD-männen som ofta besöker Riks, ha svarat med låtsastysk brytning: ”Nu tycker jag inte att vi pratar om hudfärg på det sättet”.

Samma Aspling känner sig tydligen misslyckad som politiker varje gång han åker pendeltåg eftersom han ”ser invandrare hela tiden”.

Dick Erixon, då speaking head på Riks, nu EU-ledamot, kallar Magdalena Andersson ”kärring” och skojar enligt Daniel Andersson om att det inte är konstigt att så många av Jamal El-Hajs släktingar har dött i Gaza, ”de är väl släktingar allihopa”.

Joakim Wallerstein menar att invånarna i Stockholmsförorterna Fittja, Alby och Hallunda enkelt plankar in på tunnelbanan genom att svinga sig i lianer.

Det är bättre att synas än att säga rätt saker.

Hagnell och Wallerstein, mellan vars verksamheter Riks respektive SD:s kommunikationsavdelning dörrarna står på gavel, är öppna med att projektet handlar om att få människor att ”vara konservativa”.

Politik är ju, som Joakim Wallerstein så tjusigt formulerar det, en social uppfattning. Den som är cool och kul å ena sidan och gör people upprörda å den andra kommer att vinna slaget om uppmärksamheten. Wallerstein avslöjar att kommunikationsavdelningen i den öppna verksamheten ibland medvetet stavar fel, eller lanserar ett budskap som inte är helt korrekt, bara för att maximera genomslaget.

Det är bättre att synas än att säga rätt saker.

Annons

Richard Jomshofs tirader mot muslimer på X – där han enligt uppgift häckar på grund av alla journalister som också gör det – och anonyma memelords på Tiktok har samma mål: att ändra of us åsikter genom att hela tiden höras och nå fram genom bruset.

Genom internetkrigare går det dessutom att få opinionen att framstå som extrem – samtidigt som man som parti kan framstå som det förnuftigare alternativet. Inte lika radikala som ”folket”, males ändå med örat intill dess ”vilja”.

Alltsammans är givetvis gamla nyheter, males ”Lögnare” är en viktig påminnelse.

Främlingsfientlighet är Sverigedemokraternas raison d´être. Målet är regeringsmakten och för att nå dit skyr de få medel.

Hittills har de lyckats mycket väl.

Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.