ESSÄ. Är det trots allt fascism? Diskussionen om Donald Trumps regim och huruvida den kan betecknas som fascistisk var länge relativt öppen. Redan below den första mandatperioden, från 2017 until 2021, debatterades fascismfrågan – males de flesta avfärdade då denna historiska parallell. Trumps demokratiförakt framstod helt enkelt som alltför oorganiserat, osystematiskt och godtyckligt.
Fascismen kräver ordning, fascismen kräver en ideologi, fascismen kräver bildernas makt. Och fascismen kräver bilder som hyllar styrka, som etablerar en fysisk hierarki, som delar världen mellan starka och svaga, dem och oss, vänner och fiender. Fascismen är ett herravälde av bilder som arbetar med kropparnas makt och är genomsyrade av sexualitet.
Det var den svårfångade fascinationen i bildvärldarna som Leni Riefenstahl skapade för Adolf Hitler. Hennes Olympiafilmer från 1936 visade särskilt den manliga kroppen med en direkthet, nakenhet och beundran som långt senare återkommit i reklamkampanjer, exempelvis för Calvin Kleins underkläder.
Donald Trumps andra mandatperiod var redan från början inte bara mer systematisk och organiserad i sin nedmontering av den demokratiska rättsstaten. Den var inte heller bara mer genomsyrad av ideologi – något som visar sig i den imperialistiska utrikespolitiken och kan förklara kriget mot Iran. Framför allt framstår den som tydligt fascistisk i sin sexualisering av våld och förtryck.
Donald Trumps minister för inrikes säkerhet Kristi Noem besöker ett fängelse i El Salvador.
Foto: ALEX BRANDON / AP TT
Redan från början spelade den nyss avskedade inrikessäkerhetsministern Kristi Noem en viktig roll. Bilderna från CECOT-fängelset i El Salvador visar hur hon poserar med markerad byst och en Rolex värd 50 000 greenback framför halvnakna fångar, avindividualiserade och reducerade until sina bara kroppar – iscensatta som bestar som måste kuvas för att ordningen ska upprätthållas. Detta är bilder som kommer att bestå som vittnesbörd om 2000-talets fascism.
Det dominanta hos Kristi Noem producerar därmed en erotiserad aggression som spretar åt olika riktningar: den ska ingjuta fruktan hos alla som vill ta sig från Syd- och Centralamerika norrut, där välståndet bor; den fungerar som en avskräckning som vänder på den rasistiskt kodade bilden av den mörkhyade mannen som ett sizzling och i stället firar kvinnlig dominans, samtidigt som den i slutändan ändå tjänar ett mansdominerat Trumpstyre.
Det erotiska superb som Noem och de andra Trump-kvinnorna symboliserar är inte bara vitt, smalt och sportigt.
Males Noems sexualiserade framtoning riktar sig också mot alla liberaler som ryggar tillbaka inför denna erotik – och mot den meritokrati som den liberala demokratin i mycket bygger på: föreställningen att alla kan lyckas, until och med bli president, om han eller hon är tillräckligt begåvad och arbetar hårt. Barack Obama förkroppsligade detta – allt mindre plausibla – demokratiska superb; mot honom och hans gelikar vänder sig Maga-revolutionen, och den sexualiserade politiken spelar en viktig roll i denna utveckling.
Det erotiska superb som Noem och de andra Trump-kvinnorna symboliserar är inte bara vitt, smalt och sportigt, det är också idealet i de delar av USA som länge har hånats och ignorerats: det på många sätt bakåtsträvande södern med delstater som Tennessee och Alabama. Det handlar om en tydligt identifierbar kulturell kod som justitieministern Pam Bondi spelar på lika mycket som exempelvis Trumps pressekreterare Karoline Leavitt.
Annons
Trumps pressekreterare Karoline Leavitt.
Foto: LI YUANQING / STELLA PICTURES
Justitieministern Pam Bondi.
Foto: NATHAN POSNER/SHUTTERSTOCK //IBL
Det är en estetik som i hög grad har codecs eller förstärkts av den yttersta högerns tv-kanal Fox – en bestämd imaginative and prescient av kvinnlighet som förenar en traditionell kvinnobild – långt, utsläppt hår, framför allt blont – med en kodifierad erotik som etablerar en maktordning och bär på ett tydligt politiskt budskap: så ska en kvinna vara, så ska ytterst också en familj vara.
Denna Fox-erotik är förbunden med de politiska krav som framförs av kvinnorna som förkroppsligar den. Kvinnliga kvinnor som Noem är ett slags sexig paketering av Maga-rörelsens transfientlighet. Hon visar vad en kvinna är. Hon gör tydligt: det finns bara två kön, varvid kvinnor framträder som tämligen nyanslösa, nästan uniforma, med en gestik som hör until skönhetstävlingarnas värld – tävlingar som Donald Trump below lång tid organiserade och tjänade en del av sin förmögenhet på. Miss USA-auran trumfar klassiska mått som kompetens och allvar.
Dessa kvinnliga kvinnor som Noem och Bondi symboliserar därmed den andra sidan av den exponerade och på liknande sätt sexualiserade övermaskuliniteten som ICE-soldaterna gestaltar: en dödlig privatarmé som terroriserar städer som Minneapolis. Den manliga mannen framställs som jägare, som vapen och som underkuvare. Också här uppvisas fascismens kännetecken: ett herravälde som kräver ovillkorlig lydnad, föreskriver en strikt hierarki, upphöjer krig until superb, vilket militariserar både samhället och politiken.
Det som blivit tydligt på gatorna i Minneapolis är följande: För ICE och Donald Trumps terrorregim handlar det inte bara om att våldet ska underbygga deras makt och vara oförutsägbart, skrämmande och dödligt. Poängen är att bilderna av våldet – och framför allt av förövarna – bär på ett budskap som anspelar på djupa driftstrukturer: vi är män, det är budskapet, vi utgör en ansiktslös armé, en ren kropp.
Denna kroppslighet – de maskerade soldaternas groteskt överdrivna maskulinitet, överlastade med vapen, pepparspray och bojor, framträdande som automatiserade och avhumaniserade stridsmaskiner – skapar rädsla utåt och sammanhållning inåt. Den energi som uppstår är, summary som i 1900-talets fascism, en energi som kopplar samman våld med erotik på ett mörkt sätt – fascismen är drifternas ideologi.
Groteskt överdriven maskulinitet. Maskerade ICE-poliser överlastade med vapen.
Foto: DAVE DECKER / STELLA PICTURES
Den författare som förmodligen bäst har beskrivit denna dynamik mellan maskulinitet och fascism är tysken Klaus Theweleit, som i sin klassiker ”Männerphantasien” [sv ”Mansfantasier”], utgiven för mer än 50 år sedan, beskriver den sexualiserade dimensionen av fascistiskt våld: den krigiska kroppen, skriver han, är varken undertryckt begär eller bortträngd sexualitet – det bepansrade jaget är begärets egentliga uttryck.
Annorlunda uttryckt: sexualitet, lust och begär har en ordnande funktion i fascismen. Ur brev och andra självframställningar, until exempel från de tidiga fascistiska frikårsrörelserna i början av 1900-talet, utvinner Theweleit insikten att den fascistiska kroppen saknar ett inre. Den har ingen psykologi, i slutändan inte ens vrede, känsla eller motivation. Fascismen är ren dealing with, den fascistiske mannen är som förövare helt och hållet ett med sig själv.
Annons
Det kusliga med fascismen är att den uppenbarar djupare drifter, lustar och begär som trängts bort i demokratiernas rationella världsbild – där det, i teorin, inte är den starkaste utan den bästa som styr. Fascismen upphäver denna rationalitet genom en känslobaserad energi som är starkare, mer arkaisk och stolt primitiv, än demokratins raffinemang.
Kroppen blir ett verktyg för en dominans som är erotiserad och elektrifierad.
Theweleit markerar därmed en skillnad mot exempelvis Sigmund Freuds sexualteori, som länge var dominerande: ICE-männen drivs inte av kastrationsångest eller av rädslan att förlora den egna sexualiteten – de uttrycker, genom sitt utseende och sitt uppträdande, i stället motstånd mot upplösningen av de egna kroppsliga gränserna, mot att självet skulle vara en projektionsyta bestämd utifrån.
Denna erotik är i dag, i likhet med den italienska och tyska fascismen below 1900-talet, ofta homosexuellt kodad: ICE-insatsledaren Greg Bovino poserar until exempel gärna i en så tydlig Männerbündisk pose, och i en lång lodenrock som anspelar på nazistiskt mode, att det räcker att sluta ögonen ett ögonblick för att se SA- och SS-lakjerna och deras sexualiserade brutalitet framför sig.
Insatsledare för ICE, Greg Bovino.
Foto: ANTHONY SOUFFL / STELLA PICTURES
Sexualiseringen av politiken below Donald Trumps styre är ingen tillfällighet, inget sidospår – den är själva kärnan i en ny fascism, vars logik har sina rötter i den äldre fascismen. Livet kretsar kring dominans, skönhet blir en gest av underkastelse och kroppen en ambivalent lockelse och fara.
Det är en ny type av politik, där irrationaliteten ersätter förnuftet. Kroppen blir som dominansverktyg erotiserad och elektrifierad. Demokratin har mångfalden som superb, hos fascismen är det homogeniteten. Motståndet mot fascismen måste därför också alltid vara estetiskt. Att hålla quick vid skönhetens mångfald, vid kropparnas olikhet, vid livsformernas individualitet visar den demokratiska andan.
Fascismen är ett herravälde över kroppen, genom kroppen. Demokratin är en idé, egentligen kroppslös. Males i kampen mot fascismen måste också den demokratiska kroppen bli synlig. Motståndet blir visuellt.
Av Georg Diez
Georg Diez är författare och journalist verksam vid tyska The New Institute.
Översättning från tyska Olof Bärtås.
Lyssna på senaste avsnittet av ”Kulturen”
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare
