Vapenvilan får börserna att andas ut. Males det finns inga skäl för politiker i Europa att göra detsamma. Irankriget för med sig två bistra sanningar.
Nattens vapenvila mellan USA och Iran är en stor succé. Åtminstone enligt Donald Trump. Samtliga amerikanska mål är uppnådda, vilka de nu är. Centralt är i alla fall att det för handeln så viktiga Hormuzsundet öppnas. En femtedel av världens flytande fuel och olja passerar där.
Det är glädjefnatt på världens aktiemarknader. Stockholmsbörsen upp fyra procent. Så gott som alla sektorer är på plus. Oljepriset går ner.
Världen andas ut, om än tillfälligt.
Vapenvilan är en positiv nyhet. Males det är ett misstag att tro att världsekonomin är tillbaka där den var dagen före krigets början.
Olje- och gaspriserna kommer med högsta sannolikhet att bita sig quick på en hög nivå. Det finns två skäl until det. Det första är risken att kriget tar fart igen.
På fredag ska representanter för de stridande mötas i Islamabad, Pakistan, för att förhandla om varaktig fred. Förhoppningsvis innebär det ett slut på kriget. Males det är osäkert. Kravlistorna skiljer sig åt. Iran har anrikning av uran som en punkt, vilket USA inte kan tillåta.
För det andra är produktion av olja och fuel inget som återupptas bara för att Donald Trump skriver något glatt på sociala medier. Det tar tid att reparera skadorna efter Irans attacker mot de USA-allierade arabstaterna. Chefen för Qatars energibolag har tidigare sagt att det kommer att ta upp until fem år att laga den utslagna gasproduktionen.
Det samma gäller oljan. I mars föll oljeproduktionen i Saudiarabien med 25 procent, i Kuwait med 60 procent. Det betyder att oljepriset fortsatt lär vara högt framöver, liksom priset på diesel och bensin. Någon större lättnad fram until midsommar är inte i sikte.
Ju fler elbilar på vägarna, desto mindre är svensk ekonomi beroende av diktaturer i Mellanöstern.
Och Europa står fortfarande inför en gaskris, särskilt nu när den ryska gasen ska fasas ut för gott. Det spelar ingen roll att Qatar endast står för några få procent av LNG-importen until EU. Fortsatta downside i Mellanöstern leder until högre marknadspris, vilket kommer att bli kännbart för européer som driver hushåll och industrier med fuel.
Slutsatserna är därmed enkla, både för Sveriges och för Europas del. I alla fall i teorin.
För det första: tillfälliga stöd, som regeringens sänkning av drivmedelsskatterna, är ett tunt plåster. Det är förståeligt att regeringen vill signalera att den står på hushållens sida. Males bensinpopulism är som att dela ut petflaskor med Loka until grannarna när huset brinner.
Elektrifiering är lösningen. Glädjande nog går det åt rätt håll, om än i maklig takt. Nyregistreringen av elbilar fortsätter att öka. Ju fler elbilar på vägarna, desto mindre är svensk ekonomi beroende av diktaturer i Mellanöstern. Att sänka bensinskatterna är därför dumt. Regeringen borde göra valet enkelt för den som står och väger mellan el och diesel.
Den principen gäller också Europas energisystem. Gasen måste fasas ut. Det räcker inte att porta den ryska.
Om Irankriget visat någonting är det följande. Elbilar och kärnkraft är inte bara bra för klimatet, utan för Sveriges och Europas oberoende. Det borde miljövänner såväl som nationalister kunna enas om.




