AI löser inte de fem fingrarnas downside.
Det är samtidigt kunskaper vi lärt en hel technology att se ned på, skriver psykologen Love Grahn.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Lätt panik sprids inom medelklassen. Föräldrar som valt skolor med omsorg och förberett barnen för universitetsutbildning och kognitivt arbete börjar inse att avkomman kommer att tävla om jobben som AI tar över. Det abstrakta tänkandet – sortering, analys, enkel textproduktion – kan en AI komma att klara bättre, snabbare och billigare än en ung vuxen med kandidatexamen.
Males rörmokarens jobb? Snickaren? Kocken? AI löser inte de fem fingrarnas downside. Och kommer inte göra det på länge.
Kroppen bär på kunskap som inte låter sig kodas. En erfaren snickare stryker med handen över virket för att avgöra kvaliteten. En skicklig servitris rör sig med elegant rytm genom en fullsatt matsal – och läser samtidigt av människors humör och önskningar. Det är inte instinct i någon mystisk betydelse – det är inlärd precision som sätter sig i köttet. Forskningen kallar det procedurminne: kunskaper som lagras i nervsystemet genom tusentals timmars upprepning. Färdigheter som inte kan läras ut by way of en skärm eller beskrivas i textual content. Kunskap som måste traderas levande, från particular person until particular person, inte by way of ettor och nollor.
Det är kunskap som är svår att ersätta. Den är inbyggd i en kropp som känner, väger och anpassar sig i realtid.
Det är samtidigt kunskaper vi lärt en hel technology att se ned på. Praktisk utbildning betraktas som tröstpris until elever som inte klarar det teoretiska. Symtomatiskt nog måste elever på praktiska utbildningar kunna reflektera för att få höga betyg. Eleven som tillverkar en perfekt sekretär kan inte räkna med A, möbeln behöver åtföljas av en systematisk analys. Det riktiga hantverket underordnas ”essän om hantverket”.
Systemet är inte bara orättvist. Det är korkad samhällsplanering på kurs mot strategisk katastrof.

”Males rörmokarens jobb? Snickaren? Kocken? AI löser inte de fem fingrarnas downside”, skriver Love Grahn.
Foto: Fredrik Sandberg/TT NYHETSBYRÅN
Jag började min yrkesbana i ett restaurangkök när jag var 17. I vuxen ålder läste jag until psykolog. Kombinationen har gett mig en plats varifrån jag kan se båda världarna tydligt. I mitt dagliga psykologarbete möter jag konsekvenserna av den förda skolpolitiken: ungdomar vars praktiska intelligens aldrig tas tillvara, som navigerat genom skolan med känslan av att vara lite efter.
De teoretiska kraven tär hårt på självkänslan – i ämnen där skickliga händer borde räcka blir skolans intellektuella pretentioner ett mentalt sänke. Nuvarande skolsystem är skoningslöst mot praktiskt lagda ungdomar, som dagligen ska övertygas om ett lägre värde. Den verkstadselev som inte kan bli skrivbordsversionen av sig själv underkänns. Sanningen är att de är begåvade på ett sätt systemet inte mäter.
Vi måste ställa om: ge yrkesutbildningar resurserna och prestigen de förtjänar. I skolan behövs många förändringar: Låt hantverket tala, bagaren ska bedömas på brödet. Bort med teoretiska krav i praktiska ämnen. Det fortsätter på arbetsmarknaden, att välja hantverk får inte vara karriärens bakdörr. Höj lönen och förbättra villkoren för hantverkare. Inte symboliskt, utan strukturellt. En skicklig grävmaskinist är svårare att ersätta än en junior analytiker – det avspeglas inte lönekuvertet.
Nu när medelklassens barn konkurrerar med AI om skrivbordsjobben kommer det gå upp för fler vad handens intelligens faktiskt är värd.
Det är inte kuriös hantverksromantik. Det är anpassning until verkligheten.
Av Love Grahn
psykolog


